Johan Norberg dök inte upp...
På Socialistiskt Forum igår, vilket var tråkigt. Jag hade sett fram emot en vass debatt mellan den 
nyliberale eminensen och Daniel Ankarloo, som i boken "Marknadsmyter" kritiserat honom för att försöka bevisa kapitalismens förträfflighet genom ett högst selektivt urval av statistik. Norberg uppger barnafödande (by proxy) som förklaring till det inställda giget, och det får man väl anse som giltigt frånfälle. Nu fick istället Ankarloo redovisa Norberg och sina egna motargument och det var intressant det med. Köpte såklart boken utanför och den ska läsas snarast. Men hela diskussionen får mig att tänka på Noam Chomskys "slavägarargument". Det nordamerikanska slavägarsystemet höjde sakta men säkert slavarnas levnadsstandard över tid. Var det ett argument för att behålla det?
Är det ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning som är vårt mål så finns det såklart mycket lämpligare ekonomiska modeller än Norbergs. Kapitalismens nuvarande monopolställning beror knappast på dess förträfflighet utan på det innötta mantrat TINA: There Is No Alternative (enligt det kapitalistiska prästerskapet). Men om TINA gäller, varför bekämpar man så frenetiskt spirande alternativa ekonomiska modeller, till exempel i Latinamerika?
Som ofta på såna här konferenser är det föredragen och debatterna man bara råkar snubbla över som överraskar mest. Lars Henriksson, socialistisk Volvoarbetare, förde ett upplysande resonemang om krisen för bilindustrin, och hur den skulle kunna bli en möjlighet. Som jag skrev nyligen vore det vansinne att lägga ner SAAB. Här har vi en högteknologisk produktionsanläggning, en av de bästa i världen, som samhället dessutom pumpat in pengar i. Vi har också ett skriande behov av klimatneutrala bilar, vindkraftverk, solceller och höghastighetståg, för att kunna möta klimathotet. Man måste vara rätt hårt indoktrinerad i marknadsfundamentalistisk världsfrånvändhet för att inte se den självklara lösningen.
Stefan de Vylder, nationalekonom med hjärtat till vänster och Lars Ahnland, som skrivit boken "Kasinoekonomins fall", förde också ett intressant samtal om finanskrisens effekter, kortsiktigheten i vårt nuvarande ekonomiska system och den sorglig
a självförblindelsen i den svenska ekonomiska debatten. Som de Vylder påpekade framstår i dagsläget borgerliga nationalekonomer som mer radikala än stora delar av arbetarrörelsen, då de framhåller ekonomiska självklarheter, som att staten bör satsa expansivt för att möta ekonomiska kriser. Jag har annars sett de Vylder som en försiktig debattör, men han levererade några välförtjänta bredsidor åt bland andra Mona Sahlin och gav röst åt en frustration som verkade resonera hos många deltagare i den löjligt fullpackade salen.Det var mycket folk och skön stämning på forumet. Uppenbarligen finns det många människor som längtar efter att få ta del av högkvalitativa politiska diskussioner, även om det innebär ståplats och ackumulerad syrebrist. Hoppas att vänsterpartierna förstår vilken tillgång det är med ett sånt engagemang!
