Det blev rätt intressant när Lars Ohly gästade Malou, som håller mig sällskap till frukostkaffet på lediga morgnar. Hon grillade Ohly med obekväma frågor om kommunismen och den egna populariteten, och jag tyckte att han klarade sig fint. Ibland kan det bli lite flåshurtigt, men i morse var vänsterledaren eftertänksam och resonerande och gav nog en och annan av de som hakat upp sig på hans före detta kommunism en mer nyanserad bild.

Det är för mig som var med i debatterna runt namnbytet (i ungdomsförbundet) otroligt skönt att se att de argument som vi då anförde; att kommunismen som begrepp fyllts med ett annat innehåll än vad kommunister skulle vilja, äntligen fått fäste och blivit en självklarhet även för de som då det begav sig spjärnade emot. För visst är det så. Kommunism är en etikett som historien gjort omöjligt. Det betyder en sak för den lilla gruppen övertygade, och något helt annat för omgivningen. Det kan inte bara skyllas på borgerlig propaganda. Övergrepp och urartningar i auktoritära kommunistländer, och inkonsekvens och velande attityder hos demokratiska kommunistpartier i exempelvis västeuropa har gjort det mesta av jobbet gratis åt högerns propagandister.

Men kärnfrågorna består. De värderingar som kommunister, socialister, syndikalister, anarkister, humanister och proggressiva försökt förverkliga i många olika länder, i många olika tider, är inte mindre viktiga idag. Varje finanskris, varje social nedrustning, varje attack på löntagarnas rättigheter,  var dag som går utan att vi gör något åt klimatförändringarna, eftersom vi är fastlåsta i ett ekonomiskt system som inte kan tänka långsiktigt, flyttar vänsterns grundläggande maktanalys högre upp på agendan. Som Ohly säger; ekonomisk demokrati och ett klasslöst samhälle.

Vilken etikett, om någon, man klistrar på detta värderingspaket är av mindre betydelse. Det viktiga är att göra sig förstådd, att tala om samma saker.

Uppdatering: streamingen verkar ha pajat, men det funkar om man går in på TV4 Play och kollar.