Det märks på debatten också. Det saknas en röd tråd fortfarande. Även om valrörelser alltid handlar om 100 saker samtidigt så brukar man kunna ana ett eller några teman som dominerar. Partierna gör såklart sitt allra bästa för att spika fast sina frågor överst på dagordningen. Förra valet lyckades till exempel högeralliansen rätt bra med att låtsas som att de brydde sig om de som står utanför arbetsmarknaden - även om receptet för dessa i praktiken var hårdare tag och lägre ersättningar från a-kassa och sjukförsäkringar. Många trodde nog på den bild av de nya, medkännande moderaterna som Fredrik Reinfeldt projicerade med sitt prat om "utanförskapet". Utanförskapet (som vuxit rätt betydligt sedan dess) kommer nog inte att bli högeralliansens tema den här gången. Det skulle skorra rätt falskt när arbetslösheten nått rekordnivåer och desperata utförsäkrade sjuka tar livet av sig för att de inte ser någon utväg och pressas allt hårdare från myndighetshåll.

Säkerligen kommer de borgerligas valbudskap vara att allt är tip-top och det som inte är tip-top är på väg åt rätt håll.

De rödgröna däremot skulle ju kunna plocka upp den tappade bollen och bita sig fast i diskussionen om utanförskap. Även om termen är luddig, avsiktligt så eftersom det blir lättare att bolla med siffror om man inte riktigt definierar vad man pratar om. Man kanske vill välja ett annat begrepp än de borgerligas gamla avlagda. Men poängen är viktig: väldigt många människor står ofrivilligt utanför arbetsmarknaden idag. Fyra år med Reinfeldt och Borg har inte gjort livet lättare för dem. Vem tror att fyra år till kommer att hjälpa?

Jag har inte sett vänsterpartiets kampanjmaterial än men jag gissar att arbetslösheten och de växande ekonomiska klyftorna mellan fattiga och rika i Reinfeldts Sverige kommer att vara ett huvudtema. Det är som sig bör. Vänstern är den enda politiska rörelsen med full sysselsättning på programmet och de enda som tar klassklyftor på tillräckligt stort allvar för att faktiskt vilja göra något åt dem. Förhoppningsvis drar partiet också nytta av att vara de enda som vill avsluta Sveriges krigsinsats i Afghanistan.

EU-frågor brukar vara stendöda i svensk inrikespolitik när det inte är val till Europaparlamentet, men kanske en diskussion om eurosamarbetet (som högern vill ansluta oss till även om de inte törs säga det högt för tillfället) vore på sin plats? Med tanke på att Sverige dragit så stor nytta av att ha en egen valuta nu under den ekonomiska krisen som straffat euroländerna så hårt, så kanske det vore läge att sticka hål på finansminister Borgs pösballong? Hade svenskarna lytt moderaterna och folkpartiets uppmaning och röstat ja till euron för några år sedan hade vi suttit betydligt värre i klistret.