Det börjar bli mycket nu. Idag går ett antal av Stieg Larssons medarbetare från tidningen Expo ut och levererar en förödande salva mot Baksis bok "Min vän Stieg Larsson". De känner inte igen sig i den bild som Baksi ger av deras vän och kollega och påtalar flera rätt tunga faktafel. Bland annat ska den person som Baksi utpekar som Lisbet Sahlanders förlaga i verkligheten knappt ha varit datakunnig och föredragit att skriva på skrivmaskin.

Det här är bara det senaste i en lång radda rätt fräna dementier från personer som kände den avlidne författaren. Och det börjar se rätt mörkt ut för Kurdo Baksis trovärdighet. Frågan är om han insåg vad han satte igång när han valde att ge sig på vår nya nationaklenod; Stieg Larsson. Kanske han faktiskt gjorde det, för dum verkar han ju inte vara. Möjligen kallt räknande med att lite kontrovers och hullaballoo ger trevlig gratisreklam. Med såna vänner behövde nog Stieg Larsson inga ovänner.

Jag tänker inte köpa Kurdo Baksis bok, men den säljer säkert bra utan mig och han kan skratta hela vägen till banken. Tragiskt är det iallafall att Stiegs minne vanhedras. Först av en ful arvstvist och sen av "vänner" som känner sig manade att tjäna en extra hacka på att skriva solkiga eftermälen.