Små små steg i rätt riktning
Den rödgröna skuggbudgeten är väl inte så pjåkig. Skatter på koldioxidutsläpp, alkohol och tobak, förmögenheter och inkomster över 40000 i månaden. Skaplig satsning på utbildning och praktik. Dubbelt så många hyresrätter som den här mandatperioden. Rejäla investeringar i höghastighetståg och kollektivtrafik. Förbättringar av a-kassan och sjukförsäkringen. Några rätt försiktiga reformer med en rättvis fördelningsprofil. Men det räcker inte!
Det är oroväckande att de borgerliga skattesänkningarna inte rullas tillbaka. Den nuvarande regeringen har med sin politik medvetet vidgat klassklyftorna. De har nu nått sin högsta nivå sedan SCB inledde sina mätningar. En helt logisk följd av fyra års manisk skattesänkarpolitik från de borgerligas håll, som gett mest till de som har mest, och låtit de lågavlönade och de som är beroende av de offentliga trygghetsssystemen ta smällen.
Om den här utvecklingen ska kunna vändas måste de rödgröna ha större ambitioner än så här. Anser man det politiskt olämpligt att rulla tillbaka borgarnas så kallade jobbskatteavdrag så får man höja andra skatter. De rikaste och den övre medelklassen, har gödslats med pengar det senaste årtiondet. De kan vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd!
Det har från vänsterpartiets sida sagts att man inte vill ställa några ultimatativa krav i det rödgröna samarbetet. Men några principer bör partiet hålla heliga inför en regeringssamverkan:
- Att inte medverka i en regering som låter klassklyftorna växa mer, eller för den delen nöjer sig med att de står stilla på dagens nivå. Det krävs en offensiv fördelningspolitik för att rulla tillbaks de orättvisor som 20 års högerpolitik skapat och förstorat.
- Det ger också att man inte kan acceptera en politik som passivt förvaltar massarbetslöshet. Borgarna må ha misslyckats kapitalt med sin "arbetslinje". Men tidigare socialdemokratiska regeringar har vägletts av samma nyliberala doktriner som Reinfeldt och Borg, som ser en "jämviktsarbetslöshet" på runt fyra procent som en nödvändighet. Målet måste vara full sysselsättning, varken regeringens massarbetslöshet eller Tomas Östros 6,7 procent.
PS: Regeringen och dess nyttiga idioter försöker redan spinna det här till en kamp mellan "bidragslinjen" och "arbetslinjen". Det är ju rätt fläskigt, från en regering som gett oss en massarbetslöshet på snart tio procent...
Bloggat: Ett hjärta rött, Politik och Poesi
intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Rödgrön skuggbudget, skatter, fördelningspolitik, klassklyftor, regeringssamverkan, vänsterpartiet