Bakslag för mittenpolitik och triangulering?
E
n till opinionsmätning idag, enligt denna har regeringen kört om oppositionen. Som alla vet så ska man ta enskilda undersökningar med en nypa salt. Men man anar ändå en uppåtgående trend för regeringen i flera mätningar. Egentligen inget att förvånas över. Svenska val brukar vara rysare och det har stått helt klart att det här kommer att avgöras på upploppet.Den stående kommentaren från höger är såklart att "nu har de rödgröna presenterat sin politik, vänsterpartiet har fått för mycket inflytande, och väljarna flyr skeppet som råttorna Titanic." Om det bara vore så. Sanningen är ju att det rödgröna budgetförslag som presenterades nyligen var en mycket försiktig historia, som inte rullar tillbaka högerregeringens skattesänkningar för de rika. Att ett förslag som faktiskt inte innebär några större förändringar presenteras som en skattechock i media säger en del om det politiska klimatet i Sverige.
Frågan är om de rödgröna inte skulle vinna på att våga mer. Utmana regeringen till en hårdare ideologisk fight. Som det ser ut nu så presenterar sig både alliansen och de rödgröna åtminstone när det gäller den ekonomiska politiken som två mittenblock som tävlar om mittenväljare, och som verkar förutsätta att svenska väljare hatar skatter.
Tvärtom vet vi att skatteviljan är god i Sverige. Folk gillar tanken på en väl utbyggd och väl fungerande välfärdsstat och är beredda att betala för den. Om skattesänkningar vore nyckeln till väljarens hjärta så skulle regeringen Reinfeldt inte ha legat i strykklassen i alla opinionsmätingar sedan 2006. Väljarna har inte varit dummare än att de sett vilka som fått betala skattesänkarkarnevalen: sjuka, arbetslösa, alla som är beroende av offentliga trygghetssystem.
De rödgröna måste våga tala visioner. Var tog den fulla sysselsättningen vägen? Är den fortfarande begravd i ruinerna av Carl Bildts ekonomiska härdsmälta på 90-talet? Klassklyftorna har ökat stadigt i vårt land sedan 80-talets yuppieera. Jag tror säkert att alla tre rödgröna partier vill mer rättvisa; men hur formuleras den viljan konkret? Höjd skatt på inkomster över 40000 är ett steg i rätt riktning, men räcker inte för att rätta till effekterna av årtionden av högerpolitik.
Var tog de stolta socialistiska målsättningarna vägen, nu när kapitalismen krisar runtomkring oss? I Tyskland föreslår de konservativa en skatt på valutatransaktioner, något som högern avfärdat som utopiskt och dåraktigt när vänstern väckt frågan. En rödgrön regering borde vara pådrivande för att reglera och beskatta finansmarknaderna, inte minst för att det är strategiskt viktigt: makten över ekonomin måste tas tillbaka från giriga spekulanter och bankirer.
Ekonomisk demokrati var ledordet för vänstern under löntagarfondsstriden, men vem pratar om det idag? Den för vänstern avgörande frågan om vem som har makten i samhället verkar ha reducerats till en kamp för att slippa mer privatiseringar. Ändå finns det saker en rödgrön regering skulle kunna göra som inte behöver föra på direkt kollisionskurs med storkapitalet. Inrätta lånefonder för arbetare som vill ta över väl fungerande företag som är på väg att läggas ner eller säljas ut. Ett löntagarägt SAAB hade väl varit att föredra framför ett som ägs av rysk maffia? Ge rejäla ekonomiska fördelar till kooperativa företag. Diskutera hur LAS kan stärkas istället för monteras ner. Ta tillbaka bortslumpad offentlig service som visat sig bli dyrare och sämre när den övergått i privat regi: elmarknaden är väl ett bra ställe att börja på.
Politik är som bäst när den är ideologisk och visar på de enorma skillnaderna som finns mellan höger och vänster. Tyvärr verkar både moderaterna och socialdemokraterna fortfarande sitta fast i trianguleringstänkande och vilja spela mittfältare. Alltså kommer valrörelsen 2010 att bli en nagelbitare, och väljarna har det inte lätt när de ska orientera sig.
Bloggat: Jens Holm, Jonas Sjöstedt, Wonder Warthog, Krassman
Läs även andra bloggares åsikter om Opinionsmätningar, val 2010, rödgröna
Bloggadress: http://florre.blogspot.com