En följd av att vänsterpartiet lider sitt tredje valnederlag i rad måste bli att en frisk och frejdig debatt om vänsterns nuläge och framtid tar fart. Det har varit lite tyst på den fronten rätt länge, vad jag sett. Jag hämtar förvisso ganska mycket av min politiska näring från nätet, och där är det som jag skrev i min valanalys rätt dött på vänsterkanten. Det säger jag utan att ta äran av de många flitiga bloggare och debattörer som faktiskt finns där ute och gör ett många gånger otacksamt jobb, och för det mest belönas med spamkommentarer från rasister med personliga problem. Webbplatser som ETCs (trots ständiga serverproblem som ibland gör sidan helt omöjlig att ladda) Ali Esbatis och efter omdaningen Flammans är små oaser i ett ganska torrt vänsterpolitiskt nätlandskap. Men var finns det debattforum där diskussionens vågor böljar fram och tillbaka?

Kanske försigår det en mer levande vänsterdebatt någon annanstans. På eller utanför nätet. Någon får då vänligt upplysa mig om var!

Så här har det varit ett längre tag, När jag 2005 kom tillbaka från fem års utlandsvistelse landade jag mitt i en förbittrad strid mellan höger- och vänsterfalangen i vänsterpartiet. En strid som fördes till stor del genom massmedia och upplevdes som djupt orättvis av de flesta partimedlemmar eftersom den där såklart skildrades i grovt förenklade termer och idiotförklarade varje position till vänster om mitten.

Det parti jag såg vid hemkonsten liknade inte det parti jag lämnade. Framförallt verkade man ha tappat tron på den konstruktiva debattens möjligheter att överbrygga politiska och personliga motsättningar. Den här tiden tror jag faktiskt skapade något slags trauma i vänsterpartiet, som vi fortfarande inte riktigt skakat av oss.

När såg man senast Lars Ohly eller någon annan ur partiledningen debattera någon kontroversiell fråga på ett publikt forum som internet? Alltså inte med politiska motståndare, utan med partikamrater eller oss närstående? När såg man andra partimedlemmar göra detsamma? Klart det säkert går att hitta ett och annat undantag som bekräftar regeln, men tendensen tycker jag är klar: Vi har blivit ett parti som sitter still i båten. Inte av rädsla för utfrysning eller någon slags odemokratisk partikultur. Det vore tramsigt att säga så. Men av omtanke om vårt eget omhuldade vänsterprojekt.

Tendenser till grupptänkande finns såklart i alla partier och organisationer som delar ett viktigt mål. De är nog ofta starkare i mindre organisationer som upplever sig stå inför en oförstående eller till och med fientlig omvärld. Wikipedia definierar grupptänkade som:

“A mode of thinking that people engage in when they are deeply involved in a cohesive in-group, when the members' strivings for unanimity override their motivation to realistically appraise alternative courses of action”

Jag vill inte dra alltför stora växlar på det här. Som sagt, problemet är inte de formella partistrukturerna eller att någon vill trycka ner oliktänkande.  Men jag tror att vi kanske självcensurerat oss lite de senaste åren, och undvikit att gå i polemik med varandra. Det vore isåfall den mest tragiska följden av Vägval Vänsters framfart; fick den oss att bekräfta en bild av oss själva som inte var sann då den utmålades?

I längden är det såklart förödande för en idéburen rörelse som vänsterpartiet om den idépolitiska debatten blir strykrädd och försagd. Vänstern har till sin natur en antiauktoritär dragning, även om denna i perioder övertrumfats av andra hänsyn. Framtiden är dock antiauktoritär och frihetlig, och vänsterpartiets politik på de områden där detta perspektiv blir brännhett, exempelvis integritetsfrågor, ligger mycket väl i linje med inte minst unga människors attityder. Men det är såklart omöjligt för ett parti att profilera sig som antiauktoritärt på allvar om det inte syns i hur dess medlemmar agerar.

Därför ser jag fram emot en eftervalsdebatt som lyfter på alla lock. Som visar att vi kan diskutera våra olika uppfattningar utan att misstänkliggöra varandras motiv. Som inte lurar sig själv att tro att enstaka personbyten är en mirakelkur för ett större problem. Som vitaliserar vänsterns perspektiv och flyttar fram våra positioner också i den allmänna samhällsdebatten. Debattera eller dö ut, vänsterpartiet!