Det katastrofala med 2010 års valrörelse är inte att ett litet rasistparti kom in i riksdagen, även om det är illa nog. Det riktigt problematiska är hur välkoordinerat den ekonomiska, politiska och massmediala makten agerat. De tre makteliterna är idag ett väloljat maskineri som alla drar åt samma håll. Det finns inte längre några sprickor i fasaden. Den svenska överklassen och de ekonomiska intressen den företräder dominerar alla de politiska arenorna. Utom möjligtvis gatan.

Rasistpartiet är för dessa eliter inte ett grus i maskineriet, utan bara ytterligare en lydig soldat som på sin front kämpar flitigt för ett hårdnande klassamhälle, mer orättvisor och segregation och ett idiotifierat politiskt samtal som eftersom det inte längre handlar om verkligheten inte gör lyssnarna ett skvatt klokare.

Visst bör vi kämpa mot rasismen överallt där den sticker upp sitt fula tryne. Och det kommer vi att göra. Men framförallt måste vi utmana de makteliter som gör både Fredrik Reinfeldt och Jimmie Åkesson möjliga.