Premiepensionsidiotin
P
ensionsöverenskommelsen 1994 mellan socialdemokraterna och allianzpartierna kommenterade Göran Persson då med de bevingade orden:"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om tjugo år när de som går i pension ser vad vi gjort".
Högerpartierna propsade på att överenskommelsen skulle innehålla individuella fondval. Pensionsspararna skulle få leka finanskapitalister själva. Det var lite som att slå två flugor i en smäll. Dels så fick, borgarnas kompisar finanskapitalisterna mer pengar att leka med, och dels, hoppades man, skulle gemene man luras att tro att han hade gemensamma intressen med de ekonomiska eliter som högern företräder. Vänsterpartiet var det enda parti som motsatte sig pensionsöverenskommelsen och har varit rätt ensamma om att kritisera premiepensionsidiotin. Med facit i hand, vem fick rätt? Dagens SvD:
"Under tjugo år har pensionssystemets risker förskjutits från politiker och försäkringsbolag till individen. Få saker illustrerar detta lika väl som premiepensionsreformen, som gjorde svensken till sin egen kapitalförvaltare. Tre börskrascher senare har spararnas kapital tappat 13 procent, allt medan fondbolagen tagit ut flera miljarder kronor i avgifter.
”Valfrihet och ansvar är grundläggande beståndsdelar i premiepensionssystemet”. Meningen kommer ur den numera skrotade Premiepensionsmyndighetens ”testamente”, en skrift som 2009 sammanfattade de första elva åren med orange kuvert. Sedan de första individuella fondvalen gjordes år 2000, i samband med it-kraschen, har det svenska premiepensionssystemet förlorat nästan 13 procent av sitt värde.
Det beror självklart på de återkommande börsrasen, men i grunden också på att svenskarna själva uppmanats gå lös på börsen med sina pensionspengar. De fondbolag som släpptes in på denna helt orörda marknad har under åren dragit in uppskattningsvis 4,3 miljarder kronor i avgifter."
Läs hela artikeln! Se även E24 1, 2, 3, om samma ämne!
