I Libyen kunde man ju vid en första anblick tycka att det borde vara lättare att låta de tunga diplomatiska kanonerna dundra. Få ledare har väl så dåligt internationellt rykte som Khadaffi, och det med all rätt. Men om inte men vore. Libyen är Afrikas största oljeproducent och har stora ekonomiska intressen bland annat i Italien. Om Khadaffi skulle dra åt oljekranarna (som han enligt vissa uppgifter från Libyen redan tappat kontrollen över) så skulle det förmodligen få kännbara effekter i Europa. Ytterligare en illustration av varför vårt oljeberoende är helt oförsvarbart - inte bara sabbar vi planeten med koldioxidutsläpp, vi gör oss också beroende av några av jordens värsta skurkar. Khadaffi har också, med hjälp av bl.a. Tony Blair, försökt rehabilitera sitt dåliga anseende på senare år, och närmat sig västvärlden och USA. Italiens Silvio Berlusconi har redan varit ute och dragit en lans till Khadaffis försvar, det ska bli intressant att se hur övriga EU-ledare, och USA, agerar.

Inte många kommentatorer verkar ge mycket för Khadaffis chanser att sitta kvar på längre sikt. Frågan är bara hur mycket blod som måste flyta innan pajasen inser att det är dags att maka på sig? (Minst) 300 egyptier var tvungna att offra livet för att faraon Mubarak skulle smita in i sin sarkofag och dra igen locket. Förmodligen är dödssiffrorna redan högre i Libyen. Vi vet inte mycket med säkerhet eftersom Libyen är ett slutet land. Men vi vet att demokrativågen rullar vidare i arabvärlden och inte verkar kunna stoppas. 2011 ser ut att bli ett fantastiskt år!

Uppdatering: Expressen om den svenska teknik- och vapenexporten till diktaturerna:

Uppdatering två: Svaret på frågan är alltså nej. Bildt vill inte "stödja den ena eller andra sidan". Samtidigt som Khadaffi flygbombar demokratikämparna. Svensk utrikespolitik firar nya triumfer. 

Bloggat: Kilden och Åsman, Jonas Sjöstedt, Jinge,

AB 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, 7, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,