Greider om socialdemokratins rädsla för kommentariatet
E
n briljant Göran Greider om rödgröna budgetmotioner: "Förra gången finanskrisen slog till blev socialdemokratin närapå stum. Veckor, månader och år gick utan att den dåvarande s-ledningen lyckades formulera en annan syn på ekonomisk politik än den som ansvarsfullhetens apostlar saluförde - dvs i praktiken åtstramningar med permanentad massarbetslöshet som följd.Vad säger då Vänsterpartiet i sin budgetmotion? Även där talas det inledningsvis om behovet av en ny färdriktning i den ekonomiska politiken. Men i den analys som sedan följer av orsakerna till den nuvarande ekonomiska krisen görs nödvändiga och viktiga kopplingar till såväl eurons skuld som till själva det kapitalistiska systemet. Är det bara ord och marxistisk retorik?
Nej. Jag tror att det har ett egenvärde att vid ingången till det som kan bli en riktigt djup lågkonjunktur markera en idépolitisk ram kring det egna tänkandet. Det gör Vänsterpartiet. Om någon vanlig människa skulle få för sig att läsa såväl socialdemokraternas som Vänsterpartiets budgetmotioner tror jag att Vänsterpartiets skulle ha långt mer att ge vad gäller klargöranden av sammanhang - t ex kring den grundläggande problematiken kring euron. Här ljuder också den konjunkturpolitiska fanfaren klart och principiellt: ”Förutsättningarna för regeringen att föra en mer expansiv finanspolitik är annars mycket goda.”
Poängen är den att en socialdemokrati vid full intellektuell vigör absolut skulle kunna säga precis det som Vänsterpartiet gör - men man vågar inte det. Eller kanske har man glömt bort att eller hur det kan sägas. Rädslan för att stötas sig med det borgerliga politiska kommentariatet är alltför stor."
Jag skrev tidigare i år, efter att Håkan Juholt blivit manglad av det svenska politiska kommentariatets högadel:
"Om (s) vågar envisas med att hitta en egen politik, inte nödvändigtvis skräddarsydd efter Mats Knutsson, KG Bergström och Margit Silberstein, så ställs de politiska konstaplarna inför ett svårt val: fortsätta förlöjliga alla idéer som inte erhållit Timbros och Svenskt Näringslivs vattenstämpel, och riskera att framstå som smärtsamt partiska, eller börja göra sitt jobb med en gnutta seriositet."
Än så länge har det väl gått sisådär med det. Sossarna sneglar fortfarande ängsligt mot den påstådda medelklassen i Stockholm som förväntas marschera i takt till Margit Silberstein och Mats Knutssons politiska propaganda analyser. Den halvfärdiga budgetmotion som läcktes förra veckan var ett skräckexempel på detta. Det underlättar såklart något oerhört för moderaterna som nu riktat om Karl Roves kanoner från valrörelsen 2010 från hatobjektet Mona Sahlin mot det nya hatobjektet Håkan Juholt. Om ledord för valrörelsen 2010 var "toblerone" så lär det nog bli "velig" 2014.
Mer om budgetmotioner: DN 1, 2, 3, SvD 1, Arijan Kan, och Emil Broberg om moderaternas negativa kampanjstil.
