Politik är att vela?


O

lof Palme sa en gång: "Politik kamrater, det är att vilja något!". Det citatet kom jag att tänka på igår när jag hörde  sossarnas utrikespolitiske högste höns Urban Ahlin säga att Sverige, om han får som han vill, ska fortsätta exportera vapen till den religiöst extrema diktaturen Saudiarabien. Vapen som kung Abdullah sedan kan använda både mot den inre oppositionen och för att slå ner demokratirörelser i grannländerna, som saudierna gjorde i Bahrain förra året.


Igår kunde man också i en stort uppslagen
DN-artikel läsa att Stefan Löfven återupprepar det nyliberala mantrat som gällt sedan Håkan Juholt avsattes från tronen. All kritik mot privatiseringar och avregleringar är som bortblåst:


"För oss är det inte viktigt att återreglera, att gå tillbaka till det som var. Det är inte det som är poängen. Utan poängen är att se hur vi skapar bra verksamhet. När det gäller apoteken handlar det till exempel om kvalitetskrav, säger han."


Om politik för Olof Palme
- som var en helgjuten internationalist och nog vrider sig i graven när han hör Urban Ahlin - var att vilja, vad är då politik för Löfven och Ahlin? Att vela? Eller kanske rakt av att kapitulera? Det låter onekligen inte lika lockande. I klass med Fredrik Reinfeldts "Jag vill varna för visioner!".


Palme hade också väldigt bestämda åsikter
om det där med privata intressen och riskkapitalister i välfärden:





***


Igår läste jag också en intressant artikel av en tysk författare, Ingo Shultze,
om "demokratins förfall". Han frågar sig: Hur kan det nyliberala systemskiftet bara fortgå i accelererande takt, mot medborgarnas vilja och trots att alla ser vilka katastrofala effekter det får? Politiken har blivit dysfunktionell, politikerna pratar inte längre om verkligheten. De törs inte ställa de rätta frågorna och vågar inte utmana den verkliga makten:


"Våra politiska företrädares språk är inte längre i stånd att fånga verkligheten (jag upplevde något liknande i DDR). Det är ett självrättfärdighetens språk som inte längre mäter sig mot eller tar intryck av alternativ. Politiken har förvandlats till ett redskap, till en blåsbälg för att elda på tillväxten. Medborgaren reduceras till kund."

(...)

"De enkla frågorna ”Vem har nytta av det?”, ”Vem tjänar på det?” har blivit pinsamma. Den sociala och ekonomiska polariseringen i samhället har ägt rum under högljudda besvärjelser om att vi alla har samma intresse."


Det tydligaste symptomet i Sverige
på det Ingo Schulze skriver om är socialdemokratin. Partiet har kört in en återvändsgränd där det enda säkra verkar vara att, som Göran Persson i dagens DN, varna för visioner och hylla tigandet som politisk strategi. "Bara döda fiskar flyter med strömmen", stod det på ett klistermärke som vi ungdomsförbundare klistrade upp på väggarna på 90-talet. Stefan Löfvens socialdemokrati flyter med magen upp dit strömmen tar den. Jag vet faktiskt inte riktigt vad skillnaden mellan (m) och (s) är idag.


Shulze avslutar sin krönika med att nämna de 147 multinationella storföretag som delat upp världen mellan sig. Något som jag skrivit om här på bloggen. Läs! Förklaringen till politikens och demokratins haveri ligger just där. Den ekonomiska makten har tagit över tyglarna från politiken och driver folkvalda av alla kulörer framför sig. Den verkligheten kan man bara förhålla sig till på två sätt: motstånd eller kapitulation. Vänsterns uppgift är - såklart - att bjuda motstånd och erbjuda alternativ. Socialdemokratin funderade också en gång i tiden över alternativ till total kapitalmakt, men verkar en gång för alla ha valt kapitulation.


Läs också Lena Sommestad: Riskfyllt att inte stoppa vinsterna!


Bloggat: Karl-Johan Rahm, Ett hjärta rött, Nemokrati,


DN 1, 2, SvD 1, 2, AB 1, SVT 1, 2, Ekot 1, 2, Arbetet 1,







Kommentarer


Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar