Vänsterpartiets opinionsraket
J
ag brukar inte skriva om opinionsmätningar. Enstaka mätningar är inte viktiga. Längre trender är mer intressanta. Och just nu seglar vänsterpartiet fram med en skön medvind i alla mätningar sedan kongressen i januari och framåt. I dagens Metro en ökning med nästan fyra procent!Det blev som jag trodde: med Jonas Sjöstedt fick (v)i en partiledare som folk lyssnar på! Bilden av vänsterpartiet har förändrats. Kongressdebatten och partiledarvalet har gett något för vänstern så ovanlig som positiv media. Och det har tursamt sammanfallit med att andra frågor har seglat upp där vänsterns faktiskt är det enda tydliga politiska alternativet. Vanvårdsskandalerna i den privatiserade äldrevården. t.ex. Som socialdemokratiska Dalademokratens ledarsida skriver:
"Vänsterpartiet står för den rimliga linjen i dessa frågor: Förbjud aktiebolag i vården. Det tar bort huvudproblemet: att stora koncerner, med stor juristbemanning, kan plocka ut stora vinster som tillfaller ägarna och ofta förs ut ur landet. Samtidigt kvarstår då möjligheten för stiftelser och kooperativ att bedriva verksamhet där det verkligen finns ett ideellt intresse."
Eurokrisen sägs i analyserna gynna den sittande regeringen. I dåliga tider sluter väljarna upp bakom sina ledare. Men samtidigt är vänsterpartiet en tydlig röst mot en svensk anslutning till euron. När nu sossarna gör en kovändning och tillsammans med regeringen vill gå med i europakten så blir det ännu viktigare att påminna om att det svenska folket redan sagt nej till eurosamarbetet i en folkomröstning.
Båda dessa områden har (v) lyckats muta in. Det finns helt enkelt ingen annan att vända sig till. Vänstern har den genomtänkta analysen när sossarna och miljöpartiet raglar fram och tillbaka. Om den nya partiledningen är så smart som jag tror så planerar den redan för hur partiet ska kunna erövra nya politikområden, samtidigt som vi håller ett stadigt grepp om de redan vunna. De framgångar i opinionsmätningarna som nu duggar tätt ska ses som en chans att muta in nytt territorium. Varken mer eller mindre. Då går det inte att luta sig tillbaks, nöjd med att ha tagit sig över den magiska tioprocentbarriären och nafsat milöpartiet i hälarna i tävlingen om att vara tredje största.
Nästa naturliga steg bör såklart vara att hoppa på safaribussen till Solsidan. För mot alla odds, till regeringen och det borgerliga etablissemangets stora vrede, så har en debatt om de snabbt växande klassklyftorna i regeringen Reinfeldts Sverige blossat upp. Kajsa Ekis Ekman skriver i Expressen:
"Det finns ett ord som beskriver just den här relativa fattigdomen på pricken. Nämligen utanförskap. Det var ni i alliansen som myntade det. Ert mål att "stoppa utanförskapet" bidrog till att ni kom till makten. Fem år senare har utanförskapet ökat i alla kategorier. Det finns inga yttre orsaker till det här. Ingen eurokris som i södra Europa, ingen skuldkris som i USA. Ingen naturkatastrof, inte krig eller resursbrist. Tvärtom - Sverige är rikare än någonsin. Vi har mer resurser än någonsin. Men för en allt större grupp svenskar spelar det här ingen roll. De lever under permanent kris, oavsett konjunkturen."
Precis som när det gäller eurohaveriet och de misslyckade privatiseringarna finns det egentligen bara en verklig oppositionell röst att vända sig till om man vill diskutera de växande klassklyftorna i Sverige. Sossarna och miljöpartiet kan i bäst fall talk the talk, men vågar inte walk the walk. (V)i vet vad som krävs: omfördelning från rik till fattig. Ekonomisk politik för full sysselsättning och omfattande investeringar i välfärdssamhället. Sånt får två tredjedelar av den rödgröna oppositionen att kallsvettas.
Sen får nog miljpartiet se upp lite framöver också. Trots namnet så tycker jag att deras gröna färg flagnat på senare år. Logiskt sett så borde de ha klimatfrågan och miljöväljarna som i en ask. Men frågan är om de inte återigen snubblat över sina egna fötter i kapplöpningen in mot mitten. Förhoppningsvis kan vi se fram emot en hård match framöver mellan v-mp-c om vemsom ska bära ledartröjan i miljöpolitiken.
Sammanfattningsvis: det går bra just nu. Dags att jobba hårdare!
AB 1, 2, DN 1, SvD 1, Exp 1, SVT 1, Ekot 1,
Bloggadress: http://emanuelalmroth.wordpress.com