"Arbetslinjen" Newt Gingrich style: Barnarbete!


J

ag har skämtat om det några gånger när jag påpekat att högerns politik, som ofta av det politiska kommentariatet beskrivs som "modern" i själva verket handlar om att ta oss tillbaks till de förhållanden som rådde på 1800-talet: När blir det dags att återinföra barnarbete i västvärlden? (I fattigare länder har barnarbete såklart aldrig avskaffats, förmodligen har du kläder och skor tillverkade av barn i garderoben!)


Verkligheten låter förstås aldrig bli att överträffa dikten och ingen politisk satir kan överträffa den brutala tragikomik som är amerikansk inrikespolitik. Newt Gingrich, republikan av den mest elakartade sorten, vill "hjälpa" fattiga barn. Inte genom att bekämpa fattigdom - såklart. Utan genom att återinföra barnarbete.





Nu är bara frågan: Hur många dagar/månader/år kommer det att ta för den här förnyande och hypermoderna idén att leta sig in i den svenska borgerligheten via Timbro och de andra superhjärnorna som sköter den svenska högerns idédebatt? Du kanske skrattar åt tanken. Men vem kunde väl för tio år sedan föreställa sig en regering som skickade cancersjuka till arbetsförmedlingen? Ett centerparti som vill sänka lägstalönerna med en fjärdedel?


Arbetslinjen 2.0. Jag kan nästan höra det på Reinfeldts läppar: "Vi måste hjälpa barnen i utanförskap till kontakter med arbetsmarknaden och yrkeserfarenheter..."


Läs mitt tidigare inlägg om Gingrich, när han hade vind i seglen och såg ut att kunna knipa nomineringen: "Pajasen för stunden!".


Share |



KATEGORI:Amerikansk politik

Vad får man för 51,5 miljarder?


E

tt till magplask för allianzregeringen: Deras sänkning av arbetsgivareavgiften för unga - som påstods syfta till att skapa fler jobb - har inte skapat fler jobb.
DN:


"För tre år sedan halverades arbetsgivaravgiften för ungdomar under 26 år.


Det var fortsättningen på en sänkning som gjordes redan 2007. Tanken var att stimulera arbetsgivare att anställa flera ungdomar. Och kostnaden för reformen har svällt. Hittills har den kostat 51,5 miljarder kronor, i regeringens budget har man räknat med 48,9 miljarder kronor.

Men ännu finns ingen forskning som tyder på att reformen har haft de effekter som regeringen hade hoppats på. Inte heller den rundringning till olika branscher som DN har gjort visar att sysselsättningen ökar bland de under 26 år."


Inte undra på att McDonalds kysser Reinfeldts håriga stjärt så fort de får chansen. De, som ändå skulle ha anställt ungdomar utan sänkning av arbetsgivareavgiften, får av regeringen en mångmiljonbonus (140 miljoner närmaste bestämt) som kan gå direkt in i kassakistan. Eller varför inte till att betala för en stor annonskampanj där de tackar regeringen för alla fina slantar de fått i skattesänkningar? Arbetslösheten däremot rår regeringens "reform" inte på. Lars Calmfors, regeringens före detta ekonomiske rådgivare:


"Att sänka arbetsgivaravgifter är en dyr metod med osäkra effekter. En hel del tyder på att det inte har någon effekt alls."


Man kan se det som ytterligare ett gigantiskt misslyckande för regeringen. Om man tror att syftet med den här och de andra skattesänkningarna faktiskt var att bekämpa arbetslösheten.


Eller så kan man se det som att syftet med att sänka skatterna var att sänka skatterna, vilket mest gynnar moderaternas kärnväljargrupper i överklassghetton som Solsidan, Danderyd och Vellinge. För att inte prata om hur glada redan rika företag blir.


Dock har de som vill sänka skatterna för de rikaste krösusarna och för redan vinstdrivande företag en retorisk utmaning: Det är inte helt lätt att sälja in omvänd Robin Hood-politik. Det krävs en snygg förevändning. Eller som man säger på ren svenska: Bajskorven måste lindas in i guldfolie. Vad passar väl bättre som förevändning än: "Vi måste bekämpa arbetslösheten"?


Hade regeringen verkligen varit intresserade av att bekämpa arbetslösheten så hade 51,5 miljarder räckt ganska långt. Den genomsnittliga årskostnaden för en heltidsanställd kommunalare eller statsanställd ligger på strax under 500000 kr. Om vi säger att regeringens "refom" kostar statskassan 10 miljarder årligen, så hade dessa 10 miljarder, om de gått till att direktanställa exempelvis fler inom äldrevården och skolan kunnat skapa 20000 nya välfärdsjobb, fasta heltider. Istället för att gå direkt in i McDonalds och andra redan rika företags kassakista. Vad skulle du välja?


För fler exempel på regeringens extremt dyra jobbfiaskon: Marika Lindgren Åsbrink.


Bloggat: Alliansfritt, Ulla Andersson, Lasse, Ett hjärta rött, Krassman,


DN 1, 2,


Share |


KATEGORI:Ekonomi

Sverige "med och påverkar" i EU


H

äromdan skrev jag om Anders Borgs idoga arbete för att sabotera det enda vettiga ekonomiska förslag som den högervridna EU-kommissionen diskuterat: den föreslagna Tobinskatten på finansspekulation som skulle kunna dra in 700 miljarder kronor till de luspanka  europeiska ekonomierna.


Ja-sidan menade inför folkomröstningen om EU-medlemskap att Sverige skulle "med och påverka". Många trodde nog att de då menade att vi skulle förbättra EU-samarbetet, till exempel genom att vässa den europeiska miljölagstiftningen. Det blev inte riktigt så. Idag läser jag att Anna-Karin Hatt, energiminstern som inte fick efterträda Maud Olofsson som centerledare, är i full färd med att sabotera ett danskt förslag om att tvinga EU-länderna att minska energianvändningen och satsa på förnyelsebart, vilket är helt nödvändigt om vi ska kunna minska koldioxidutsläppen från vår kontinent.


"Det viktigaste är att se till att vi blir mer energieffektiva, inte att sätta tak för energianvändningen, säger Anna-Karin Hatt till Ekot i Sveriges Radio."


Nån som minns den där centerpartistiska dagsländan om att utmana miljöpartiet om ledartröjan i miljöfrågorna?


En till fjäder i hatten för den svenska regeringen? De styr det land som nyligen utsågs till världsmästare i nyliberalism och tar med sig sina politiska doktriner till EU-ministrarnas sammanträden. Inte för att det direkt haglar progressiva förslag från EU-maskineriet. Men när det går att sabotera så passar de på.


Något som däremot haglar är dåliga klimatnyheter. Till exempel en ny studie som varnar för att den globala medeltemperaturen kan stiga med 3 grader till 2050.


Bloggat: Birger Schlaug,


Share |



KATEGORI:EU-politik

Sverige - den nyliberala lekstugan


A

tt Sverige blivit en nyliberal lekstuga dit riskkapitalister söker sig för att tjäna en snabb, lätt hacka på att vanvårda våra gamlingar eller ge våra skolelever undermålig utbildning i privatskoleformat har varit ett återkommande tema på den här bloggen under vintern. Caremaskandalen har hjälpt många att få upp ögonen för hur illa ställt det faktiskt är. Nu bekräftas det av en undersökning från konservativa tankesmedjan Heritage Foundation: Sverige är världsmästare i nyliberalism.


Egentligen så borde den prispokalen rimligtvis tillfalla Somalia eller något annat tredje världen-land där ingen betalar skatt och där ingen byråkratisk stat tillåts störa den rena, fria marknadsekonomins sätt att fungera. Men nyliberaler brukar förhålla sig kallsinniga till den reellt existerande fria kapitalism som välsignar större delen av vår planet med sin dynamik. Kanske för att dessa samhällen utan välfärdsstater och statliga ingrepp i ekonomin - som Somalia - brukar vara små helveten för de människor som har oturen att leva där?


Heritage Foundation gör därför en klok avgränsning: Sverige är världsmästare i nyliberalism inom den grupp i-länder som byggde upp avancerade ekonomier under 1900-talet. (Ett i-land med avancerad ekonomi och välfärdssamhälle blir man med hjälp av de av nyliberalerna hatade omfördelande skatterna och statliga regleringarna.)


"Bland utvecklade ekonomier är det Sverige som klättrat snabbast i rankningen sedan 1996, säger Anthony Kim, politisk analytiker på den ansedda amerikanska tankesmedjan, till Svenska Dagbladet. Utvecklingen har drivits på av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar. Med arbetskraftsinvandringen, friskolan och avregleringen av järnvägen sticker Sverige ut i jämförelse med andra länder."


***

"Sverige är en förebild, sa Jim M Roberts efter sin föredragning på näringslivets tankesmedja Timbro i slutet av februari. Det syns på flera områden, inte minst det svenska pensionsystemet som ju är inspirerat av Chile.

Under föredraget säger Jim Roberts att den positiva ekonomiska utvecklingen är lite oväntad för Sverige, ”the home of ­democratic socialism”. Alla på Timbro skrattar. Alla är liberaler. Alla får en gratis wrap till lunch."


Nu är vi i expressfart på väg att avveckla det vi uppnått under det förra århundradet. Avregleringarna och privatiseringarna av den offentliga sektorn gav oss Carema, Attendo och de andra vanvårdsfabrikerna och en politisk elit av såväl borgare som sossar som sitter med händerna djupt nerkörda i syltburkarna och av det snöda egenintresset aldrig frivilligt kommer att återreglera några privatiserade verksamheter eller kicka ut några riskkapitalister.


Avregleringen av järnvägen blev det stora tågrånet. Ett komplett haveri. Privatskolereformen gav oss betygsinflation. Skolor som lockar elever med snitsig marknadsföring men inte kan undervisa. Stadigt sjunkande kunskapsresultat och ökande segregation och klassklyftor mellan elever från olika bakgrunder. Avregleringen av Stockholms tunnelbana har lett till kaos och fara för vanliga resenärer. Avregleringen av apoteken gav oss - såklart - dyrare mediciner, inte billigare som privatiseringstalibanerna utlovade. Elen har blivit 80 procent dyrare efter avregleringen av den marknaden.



På område efter område upprepas samma mönster: nyliberalism är bra - för några. Framförallt för de som kan tjäna en snabb och lätt hacka, som Caremas kissblöjekapitalister. För den stora majoriteten är avregleringar, privatiseringar och nyliberalism en katastrof.



Den stora frågan för våra efterkommande kommer att vara hur vi som levde i denna tid kunde vara så urbota korkade att vi inte insåg detta? För nyliberalismen är - trots namnet - inte ny. Förra gången den prövades i stor skala, i början av 1900-talet, ledde den till börskrasch, en havererad global ekonomi, Hitler i Tyskland och så småningom ett världskrig. Ska det behöva gå så långt den här gången också? Efter finanskraschen 2008 - orsakad av nyliberal ekonomisk idioti - är vi redan halvvägs.


Uppdatering: Trots att vår politiska elit - med vänsterpartiet som lysande undantag - försökt hamra in nyliberalismens och privatiseringarnas förträfflighet i 20 års tid så vet vanligt folk - som får leva med konsekvenserna - bättre. SOM-institutets mätningar visar på en ihållande privatiseringskritisk opinion.


DN 1, SvD 1, AB 1, SVT 1, GP 1,


Share |



KATEGORI:Privatiseringar

Susan George om det nyliberala och antidemokratiska EU

En otäck opinionsmätning!


N

ej, jag tänker inte skriva att dagens opinionsmätning är "glädjande" eller "peppande". Den är deprimerande. Trots att de rödgröna går om både borgerligheten och SD och skulle få en egen majoritet om det var val idag. Varför då? Jo, för att det är uppenbart att den här svängningen i opinionen - liksom Allianzregeringens tidigare övertag - inte beror på att väljarna egentligen bytt åsikt i viktiga politiska frågor och anpassat sitt partival efter nya värderingar. Opinionskasten speglar inte höger- eller vänstervindar i någon större mån.


De beror inte heller på att partierna anpassat sig efter väljarna och lagt om kursen i några för dem  viktiga frågor. De politiska partiernas ställningstaganden i sakfrågor verkar spela en minimal roll för opinionsläget.
Bevis: Under den tid som socialdemokraterna återhämtat sig till ungefär de nivåer de låg på för ett år sedan har samtidigt den politiska debatten präglats av vanvårdsskandalerna i den privatiserade välfärden, eurokrisen och Sveriges anslutning till europakten, som Håkan Juholt beskrev som "en smyganslutning till euron". Varken vänsterväljare eller vänster-mittenväljare är särskilt tända på vare sig fortsatt vinstutdelning av skattepengar till Carema eller en svensk närmare anknytning till eurosamarbetet. Åndå belönar de det parti (s) och den partiledare (Löfvén) som vill just detta. Därför att sakfrågorna spelar mindre roll för opinionsläget än massmedias allmänna inramning av läget av typen "det går bra nu" eller "det är kris i partiet".


Just nu "går det bra" för sossarna och det börjar luta åt "det är kris" i moderaterna. Även om ingen riktigt kan förklara vad som rent konkret politiskt ändrat sig sedan förra månaden, då förhållandena var de omvända.  Massmedias vägar äro outgrundliga, liksom Gud faders.


Kanske dags att skriva om den svenska grundlagen: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket nyhetsredaktionerna i Stockholm?"


Många hånade Allianzen och moderaterna för deras totalt innehållslösa valaffischer med feelgoodbudskap inför valet 2010. Men kanske var de genidrag från sluge propagandaminster Schlingmann? Prata inte politik och vad ni vill göra, prata om hur bra ni är och hur kul ni har det?







Bloggat: Jonas Wikström, Krassman, Nemokrati,


DN 1, SvD 1, 2, AB 1, SVT 1, Ekot 1,


Share |






KATEGORI:Inrikespolitik

Stoppar Sverige Tobinskatten på EU-nivå?


I

bland lyssnar man bara på nyheterna med ett halvt öra. Det gjorde jag häromdagen, då inslaget handlade om Anders Borg och EUs förslag till en ny finanstransaktionskatt, en så kallad Tobinskatt. Om jag hörde rätt så satt vår finansminister i TV-rutan och gratulerade sig själv över att lyckats ha talat EU-höjdarna tillrätta och fått dem att inse hur dumt det vore att beskatta finanskapitalet hårdare.


Är det vårt svenska bidrag till EU-samarbetet i finanskrisens efterdyningar? Vi är inne i EU och påverkar, precis som Ja-sidan lovade. Och det vi gör är att sabotera det enda bra förslag som stått ut från den mängd av urusla ekonomiska kamikazeförslag som EU-byråkratin spottat ur sig sedan den ekonomisk krisen som utlöstes på Wall Street, USA 2008, nådde Europas gränser.


Den rätt blygsamma Tobinskatt som EU föreslår, 0,1 procent på aktier och obligationer och 0,001 på derivathandel skulle ändå dra in välbehövliga pengar åt EUs hårt pressade regeringar. Vi snackar i storleksordingen 700 miljarder kronor. Det vore väl på tiden att de banker och spekulanter som utlöst den nuvarande krisen också fick börja betala en bråkdel av kostnaderna för att röja upp i röran? En annan finess med Tobinskatten är att den gör det lite mindre lönsamt med blixtsnabba spekulativa affärer, vilket minskar risken för spekulativa kriser och gynnar den reala ekonomin på finanskapitalets bekostnad.


Den europeiska borgerligheten - anförd av de blinda hönorna Merkel och Sarkozy - brukar sannerligen inte hitta många korn. Men när de för en gångs skull gör något rätt - så lita på att vår egen Anders Borg ryter ifrån. Värt att komma ihåg när nästa spekulativa våg drar igång. Kanske det är Sverige som blir nästa offer? Redan är vårt privata skuldberg ett orosmolm som allt fler uppmärksammar.


DN 1, SvD 1, 2,


Share |



KATEGORI:Ekonomi

Imorrn demonstrerar vi för ett fritt Syrien!


E

n ny rapport från Amnesty bekräftar ungefär det vi redan borde  veta: Syriens diktator Bashar al-Assad har släppt alla hämningar och verkar fast besluten att vada fram i floder av blod för att behålla strypgreppet på det land han vanstyr. Aftonbladets Wolfgang Hansson skriver om Amnestyrapporten:


"Det första som möter en gripen när han kommer till militärens eller säkerhetspolisens lokaler är en skur av slag där metallklädda elkablar, gevärsgolvar och käppar är några tillhyggen som används. Därefter tvingas den gripne att klä av sig allt utom kalsongerna.


Under 24 timmar får han sitta och vänta och lyssna till skriken av fasa från andra som torteras. Därefter väntar ofta dulab, däcket. Den gripnes händer och armar låses när ett bildäck träs över kroppen. Personen hissas därefter upp och blir slagen med olika tillhyggen. En del sprutas ner med vatten och läggs på det blöta golvet som görs elförande. Andra får elkablar kopplade till könsorganen och elektrifieras.


Allt handlar inte om smärta. Fången Tareq berättar hur han i ett av den militära underrättelsetjänstens kontor i Damaskus tvingades se på när torterarna våldtog en annan fånge.


Sedan våldtog förhörsledaren Khaled mot en vägg. Khaled skrek och dunkade i förtvivlan sitt huvud mot väggen. Amnesty hävdar att det skett en kraftig ökning i användandet av tortyr sedan det arabiska upproret nådde Syrien för ett år sedan.


Organisationen har intervjuat flyktingar som tagit sig till Jordanien efter att de släppts. Ökningen är så kraftig att Syrien enligt Amnestys bedömning är tillbaka i det skräckvälde som skapades av Hafez Assad, den nuvarande diktatorns far. På 70- och 80-talet när han tog makten och sedan utmanades byggde han upp en omfattande apparat med konkurrerande säkerhetstjänster där avancerad tortyr blev vardagsmat.


När en hel stad, Hama, gjorde uppror slog pappa Assad ner det med extremt brutalitet. Mellan 20 000 och 40 000 människor dödades. Syftet var att skrämma människor till lydnad. Hafez Assad lyckades."


Blodbadet i Syrien har pågått ett år nu och visar inga tecken på att avta. Tvärtom blir det värre. I takt med att Ryssland och Kina visat Assad att han inte har något att oroa sig över från FNs säkerhetsråd - lite antiimperialistisk solidaritet diktatorer emellan - så har våldet och tortyren accelererat. Gud vet vilka jävligheter som befolkningen i motståndsfästet Homs utsatts för. Idag rapporteras att syriska regimstyrkor intagit ett annat motståndsfäste, Idlib. Och omvärlden verkar oförmögen att göra något annat än titta på med öppen mun när Assads järnkängor stampar drömmen om ett demokratiskt Syrien i det blodiga gruset. (Bilden: mördade barn i Homs)


När Assads diktatorkollega Khadaffi inledde sina vettlösa angrepp på civilbefolkningen för ett år sedan agerade FN snabbt. Den militära insatsen, motiverad av FNs R2P-princip (Responsability to protect) kan i efterhand kritiseras på många sätt, men de som fördömde den kan väl också svara på frågan: Är det syriska scenariot, med ett utdraget inbördeskrig med udden riktad mot civilbefolkningen att föredra? Än har vi inte sett slutet - eller ens början till slutet, på den syriska tragedin. En militär intervention som den i Libyen verkar orealistisk på flera sätt i Syrien, inte minst (men inte enbart) eftersom den blockeras i säkerhetsrådet av Assads skurkpolare.


Frågan är vad man kan göra istället? För ingen kan väl på allvar mena att omvärlden uttömt sina möjligheter till påtryckingar på Assadregimen? Tvärtom, många av de regeringar som för ett år sedan - när Khadaffi lovade att utrota demokratirörelsen som kackerlackor - talade sig varma för mänskliga rättigheter, har i Syriens fall varit underligt undfallande. Kastas syrierna åt Assads vargar för att det ligger i västs, Rysslands och Kinas gemensamma intresse att undvika att Syrien - ett långt viktigare land än Libyen och Tunisien geopolitiskt - demokratiseras?


Imorrn ska jag iallafall demonstrera för Assadregimens snara fall och för att den syriska vintern ska övergå i en förnyad arabisk vår. Gör det du med!


Uppdatering: Idag skriver FN-förbundets ordförande och generalsekreterare i SvD, "Nu måste omvärlden ingripa". Jag håller med om det mesta.


SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, AB 1, SVT 1, Ekot 1, 2,


Share |





KATEGORI:Arabisk vår

Isobel Hadley Kamptz om "räddningspaketen" till Grekland


E

xpressens ledarsida är konstigt nog - med tanke på hur deras nyhetsbevakning ofta ser ut, svårt att glömma och förlåta dem för valrörelsens 2010 - en av landets mest intressanta. Skribenter som Johannes Forsberg och Isobel Hadley-Kamptz kan nästan få en att se mellan fingrarna med att tidningen hållit en fårskalle som Ulf Nilsson under armarna under alla år. Isobel H-K levererar idag en till klockren ledare om eurokrisen och EUs så kallade "räddningspaket" till Grekland:


" I krisprogrammet som vi pressat på dem ingår bland annat en retroaktiv lönesänkning för statsanställda. Upp till 64 000 personer, däribland 21 000 lärare, kommer därför bli utan lön den här månaden och vissa kommer till och med få ge tillbaka pengar. De kommer alltså få betala för nöjet att arbeta.


På samma sätt kommer Grekland få betala för nöjet att få stöd. Hela det nya stöd paketet på 130 miljarder euro skall slussas vidare till dem som lånat pengar till Grekland och Grekland har för att få pengarna förbundit sig att betala extra på lånen ut över detta. Än mindre än tidigare kommer finnas kvar till, tja, domstolar och sjukhus och sådant som Grekland kan tänkas behöva. Dessutom ska Grekland ge upp rätten till sin egen guldreserv, något som bara kan ses som en medveten kränkning."


Visst kan man kalla det "räddningspaket", om man vill. Men tiotusenkronorsfrågan är: VILKA är det som ska räddas? Inte den grekiska befolkningen - den ska tuktas - utan bankerna, inte minst de tyska och amerikanska, som lånat ut pengar till Grekland på ett ytterst ansvarslöst sätt.


Share |




KATEGORI:EU-politik

Dilsa Demirbag-Steen och dom 40 rövarna


D

et verkar som om Dilsa Demirbag-Steen har blivit påkommen med att dra fram "sanningar" om sina politiska motståndare ur bakdelen igen. Avslöjaren är Eva-Lotta Hulten på GP:


"På landets kultursidor huserar ”otaliga” skribenter som vill att Iran ska få ha kärnvapen och som tycker att Lars Vilks får skylla sig själv. Där finns också vänsterdebattörer som kallar Jan Björklunds skolpolitik för fascistisk. I alla fall om man ska tro debattören Dilsa Demirbag-Sten, som påstått detta i krönikor i Dagens Nyheter och GP.

Är det sant?


Självklart inte.


I GP skrev Dilsa Demirbag-Sten “När vänsterdebattörer, med en viss koncentration till landets kultursidor, utan att blinka talar om Jan Björklunds skolpolitik som fascistisk, slutar jag att läsa.” Jag mejlade Demirbag-Sten och frågade artigt om hon kunde hjälpa mig med hänvisningar till de åsyftade citaten. Först efter påstötning fick jag svaret att kulturtidskriften Mana ”har likställt JB:s politik med fascism”. “Landets kultursidor” visade sig alltså vara liktydigt med “liten kulturtidskrift på vänsterkanten”. Men inte ens det var sant. Jag sökte i Manas arkiv (varifrån inget plockats bort, enligt Manas redaktör) och hittade intet om fascistisk skolpolitik. Men säkert lyckades Demirbag-Sten lura en och annan att tro man inte kan lyssna på kultursidesskribenter i skolfrågan på grund av deras förment uppskruvade tonläge. Det är ett mycket fult sätt att döda samhällsviktiga debatter. Det som gör det hela extra pikant är att Demirbag-Stens krönika handlade om vikten av att hålla en sansad ton i debatter."


Det är nu inte första gången som Dilsa drar en rövare. Minnesgoda Jingeläsare har kanske inte glömt incidenten som fick henne att försvinna från DN (åtminstone ett tag). Eller vad sägs om hennes nitiska försök att utmåla vänstern, speciellt Andreas Malm, som Iranälskare?


Ali Baba hann med 40 rövare. Frågan är hur många Dilsa är uppe i vid det här laget? Eller kanske frågan snarare är om någon orkar bry sig tillräckligt för att hålla räkningen? Men hon ser ju snäll ut i TV iallafall. Förutom när hon är dumdryg och spelar översittare mot unga palestinska tjejer som verkar för fred och försoning.


Share |




KATEGORI:Inrikespolitik

Sverige, USA och Saudiarabien - med i samma lag!


J

a, det är skamligt att Sverige hjälper Saudiarabiens diktatur att bygga vapenfabriker med svensk teknologi! Liksom att regeringen försöker dölja affären i bulvanföretag! Men att Sverige exporterar vapen dit, liksom till andra förtryckarstater, är inga nyheter. Var höll de upprörda hus i förrgår?


Ja, det är patetiskt att Fredrik Reinfeldt skyller på sossarna, trots att det är hans regering som fattat beslutet om att driva affären vidare! Men det gör han ju alltid.


Vår borgerliga regering har redan tidigare visat sig mer än villig att förse förtryckarstater med svensk högteknologi. Som när man ville exportera avancerad övervakningsutrustning till Khadaffi, eller nu senast blockerade ett EU-förslag om en telekombojkott mot Syrien. Diktatorer jorden runt har en trogen allierad i regeringen Reinfeldt och utrikesminster Bildt, förutsatt att de kan betala för sig.


Att vi hjälper just Saudiarabien med vapen är extra intressant. Inte bara för den roll saudierna spelat i att militärt krossa demokratirörelsen i grannlandet Bahrain och i att underminera den arabiska våren genom att stödja de religiöst ortodoxa och politiskt konservativa grupperna. Till skillnad från de sex muslimska länder som USA bombat sedan 9/11 2001 finns faktiskt tydliga indikationer på att Saudiarabien var inblandat i terrorattackerna i New York. New York Times:


"Unanswered questions include the work of a number of Saudi-sponsored charities with financial links to Al Qaeda, as well as the role of a Saudi citizen living in San Diego at the time of the attacks, Omar al-Bayoumi, who had ties to two of the hijackers and to Saudi officials, Mr. Graham said in his affidavit.

Still, Washington has continued to stand behind Saudi Arabia publicly, with the Justice Department joining the kingdom in trying to have the lawsuits thrown out of court on the grounds that the Saudis are protected by international immunity."


Att USAs politiska etablissemang under ärkehögertoken George W Bush trots dessa indikationer på saudisk inblandning gjorde allt i sin makt för att skydda saudierna från en undersökning säger allt en behöver veta om vad det så kallade "kriget mot terrorismen" går ut på. Inte att jaga "terrorister". Definitivt inte om den neokonservativa/sverigedemokratiska pojkrumsdrömmen om "civilisationernas krig". Utan om det amerikanska imperiets makt och rikedom och att visa vem som bestämmer globalt.


I den kampen har Sverige länge varit USAs trogne allierade. Liksom Saudiarabien. Såklart vi hjälper dem att bygga vapen för att förtrycka sina undersåtar. Vi är ju med i samma lag!


Bloggat: Alltid rött, Jinge, Belzeebjörn, Glenn Greenwald, Ulf Bjereld,


DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, AB 1, 2, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, Ekot 1, 2, 3, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,


Share |




KATEGORI:Terrorism

Stefan Löfvén får hoppas på Caremas nye reklamchef!


C

arema nyanställer på sin kommunikationsavdelning. Ny reklam- och informationschef. Uppdrag: ansiktslyftning! "En stor utmaning", så beskrev den nye informationschefen Susann Bodin jobbet i en kommentar till ABC. En blir lite nyfiken på vilken lön som dylikt kamikazeuppdrag motiverar.


Nye reklamchefen Anna Sebart utlovar "välriktade kommunikationsinsatser" framöver och menar att hon tog jobbet med att putsa upp Caremas skamfilade fasad - för att hon "tycker att vård och omsorgsfrågor är viktiga."!


Första dagen på jobbet kunde kanske ha börjat bättre. Dagens inrikesnyhet: tre fjärdeldear av de socialdemokratiska arbetarekommunerna ger Stefan Löfven och den socialdemokratiska partitoppen bakläxa och vill förbjuda vinster och riskkapitalister i välfärden. Sossarna, som plågade vacklat och velat fram och tillbaks i den här frågan, verkar nu redo att gå på vänsterpartiets linje. Om gräsrötterna får bestämma! Ska vi kalla det "Caremaeffekten"? Vi får väl se om Anna Sebarts "välriktade kommunikationsinsatser" kan vända detta.


Det svider förmodligen i skinnet också på Stefan Löfven. De många ryggdunkar han fått från från borgerliga ledarskribenter (ja, till och med den kristna högerns Göran Skytte blev "upprymd" av tillsättningen av Löfven och konstaterar att "För mig som borgerlig är han ett bra val") kan väl inte kompensera det faktum att han går i otakt med sin egen partiapparat i en så viktig fråga? Och det är nog inte den enda.


Det vore intressant att veta hur arbetarekommunerna ställer sig till hans snabba kovändning om europakten? LO är iallafall inte glada.


Nog för att jag unnar sossarna lite arbetsro och goda opinionssiffror efter en helvetesvinter. Men hur mycket  av "Löfveneffekten" grundas i politik? "Stålmannen" har inte gjort några större avtryck och när han väl satt ner foten så har det varit högerfoten. Inte fan återvinner sossarna förlorad mark tack vare att de lovar Carema fortsatta vinster, eller skriver under den pakt som Juholt kallade "en smyganslutning till euron". De vinner tillbaks väljare trots sin politik och tack vare en massmediabevakning som undviker att prata om sakfrågorna och istället fluffar på om "bra stämning" och "stort förtroende".


Löfven får väl hoppas på fortsatt innehållslös men entusiastisk mediahype. Och att Anna Sebarts "välriktade kommunikationsinsatser" gör det lite lättare för honom och den socialdemokratiska partiledningen att försvara den marknadsfundamentalistiska lekstuga som tillåter Carema, Attendo och andra parasiter att växa sig feta och belåtna på skattepengar. Kanske de socialdemokratiska gräsrötterna kan vaggas till sömns igen?


Bloggat: Nemokrati om europakten, Ett hjärta rött om sjuka som uppmanas söka liggande jobb, Jonas Wikström om sossarnas ickelinje,


AB 1, SVT 1, 2, SvD 1, DN 1,


Share |




KATEGORI:Privatiseringar

Kriser och repriser i Grekland


P

å grund av privata skäl (en flytt bland annat) har bloggandet gått på sparlåga. Men jag skulle vilja rekommendera två läsvärda artiklar om den i bakgrunden ständigt mullrande eurokrisen. Till att börja med Nomi Prins, journalist och whistle blower (f.d. anställd på Goldman Sachs) som skriver om Greklands två kriser. Den på 30-talet och den på 2000-talet. Slående lika varandra - också på trettiotalet var Grekland inlåst i ett valutasamarbete  - men sättet att hantera dem olika som natt och dag:


"So in March 1932, the League of Nation’s (the precursor bank bailout entity to the ECB/IMF) agreed to provide a loan to service Greece’s debt in return for – wait for it - austerity measures. Unlike today, the government said ‘hell no.’ Instead, in April, 1932, it floated the Drachma - which devalued quickly. It also declared a public debt moratorium, and increased infrastructure spending to strengthen its economy. It negotiated repayment terms with creditors for overdue interest. By 1934, agriculture and industrial production rose, the currency was more stable, employment increased, and the budget balanced."


Och så förstås Paul Krugman. Han gör slarvsylta av de två propagandaversionerna om vad eurokrisen handlar om som vi matats med. Att den beror på a) för generösa välfärdssystem och/eller b) ansvarslöshet med  statsfinanserna:

"But let’s do this systematically. Look at the 15 European nations currently using the euro (leaving Malta and Cyprus aside), and rank them by the percentage of G.D.P. they spent on social programs before the crisis. Do the troubled GIPSI nations (Greece, Ireland, Portugal, Spain, Italy) stand out for having unusually large welfare states? No, they don’t; only Italy was in the top five, and even so its welfare state was smaller than Germany’s.


So excessively large welfare states didn’t cause the troubles.


Next up, the German story, which is that it’s all about fiscal irresponsibility. This story seems to fit Greece, but nobody else. Italy ran deficits in the years before the crisis, but they were only slightly larger than Germany’s (Italy’s large debt is a legacy from irresponsible policies many years ago). Portugal’s deficits were significantly smaller, while Spain and Ireland actually ran surpluses."

 


Boven i dramat är förstås euron, och alla ihåliga bortförklaringar syftar bara till att hålla vår blick riktad åt annat håll medan plundringen av Grekland fortsätter. Tills de europeiska "räddningspaketen" kört landet i botten. Då det blir dags för blodiglarna att leta rätt på nästa offer. Vi har inte sett slutet på den här soppan än, på långa vägar.

 

 

Share |




KATEGORI:EU-politik

RSS 2.0









Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna