dag fann en militärdomstol underrättelseofficer Bradley Manning skyldig till brottet att avslöja den amerikanska regeringens lögner och brott för världen. Domen var väntad och straffets tid är ännu inte satt men kan landa på över hundra år om man summerar de olika åtalspunkterna. I praktiken begravs alltså denna unge modiga man levande i det amerikanska fängelsesystemet för att statuera ett avskräckande exempel inför andra som funderar på att följa hans exempel och sprida ljus över statens eller näringslivets brott och skumraskaffärer. Hans dom är en klar signal till Ed Snowden om vad som väntar om USA någonsin lyckas lägga vantarna på honom.

 

 

    Den mest groteska åtalspunkten - att han "hjälpt fienden" - genom att läcka sitt material till massmedia underkändes visserligen. Annars hade pressfriheten som vi känner den varit satt ur spel. Om inte massmedia får rapportera om de misstag, dumheter och brott som nationers regeringar begår vad finns de då överhuvudtaget till för? Men att Manning åtalas för spioneri - medan de som begått de brott som han avslöjat - till exempel mördarna i apachehelikoptern som mejade ner civila vuxna och barn och journalister i Bagdad, liksom de högsta ansvariga för USAs krig och tortyr - går fria är skevt så det räcker! Men kanske historien kommer att frikänna Bradley Manning precis som den frikänt andra som av sin samtid uppfattades som illojala bråkmakare, till exempel Martin Luther King! Hans mod har redan inspirerat andra. Den här videon är en del av en kampanj för att fria Bradley Manning: "I am Bradley Manning":

 

 

 

 

 

    Här är en av de saker vi inte skulle fått se om inte Bradley Manning varit så modig. Amerikanska soldater som från luften mejar ner oskyldiga civila irakier, inklusive barn:

 

 

 

 

SvD 1, 2, 3, 4, 5,

 

 

 

 

 

u lyssnade väl på serietecknaren Liv Strömquists sommarprat? Om inte så gör det nu!

 

 

Det verkar som att Liv och jag irriterar oss lika mycket på dagens miljöpartister. Men hennes tasksparkar är roligare. Ur albumet "Ja till Liv":

 

nligt Jonas Sjöstedts senaste uppdatering på Facebook använder regeringen Reinfeldt sin gamla vanliga mediastrategi för att hantera Vattenfallskandalen. De vägrar debattera frågan:

 

 

 

et går dåligt för Vattenfall. Den senaste nedskrivningen på 30 miljarder av företagets värde innebär att varje svensk blir 3150 kronor fattigare. Under den borgerliga regeringen har det statliga bolaget bränt enorma summor på investeringar i smutsig gas- kol- och kärnkraft i centraleuropa. Samtidigt som Tyskland satsat massivt på grön och förnyelsebar energi - vilket gjort att sol- och vindkraften börjat prismässigt konkurrera ut den smutsiga energin som Vattenfall hårdsatsat på. Vattenfalls köp av Nuon med dess kol- och gaskraftverk för 97 miljarder kronor lär gå till historien som Sveriges sämsta affär genom tiderna. Regeringen Reinfeldts misskötsel av statliga Vattenfall - som sedan sin tillkomst 1909 tjänat in många fina miljarder till statskassan OCH försett Sverige med hyfsat ren och billig el - är tyvärr inget undantag. Tvärtom är det dags att fråga sig om borgerliga politiker någonsin bör anförtros att äga och driva statliga eller kommunala bolag:

 

 

    "Högerpartier verkar vara sällsynt slarviga med skattemedel och offentlig egendom. Jag säger bara Serafen, vårdcentralen som Filippa Reinfeldt sålde till moderaternas kompisar för 700 000 kr och som fyra år senare såldes vidare för 20 miljoner. Eller de kommunala förskolorna och hemtjänsten som Stockholmsmoderaterna sålde för 3,4 miljoner, när det verkliga priset beräknades till 81,7 miljoner. Allmännyttans lägenheter i Stockholm säljs till hyresgästerna med kraftiga rabatter - där har många miljarder av gemensamt uppbyggt kapital förskingrats på kort tid, och det enda bestående resultatet är en mer segregerad och dysfunktionell bostadsmarknad. Och det kan ju vara värt att minnas en annan borgerlig regerings stöd till den döende varvsindustrin,en konstgjord andning som kostade svenska skattebetalare 34 miljarder kronor. 

en amerikanske vänsterdebattören och mellanösternkännaren Juan Cole har skrivit ett inlägg om Detroit och framtiden för kapitalismen som är så intressant att jag vill publicera det i sin helhet. Vad betyder det för den traditionellt marxistiska synen på syn på kapitalism och socialism när robotarna har tagit över den traditionella arbetarklassens roll i samhället? Vad betyder det för kapitalismen när den inte längre behöver betala några löner till några arbetare som då såklart inte heller kan konsumera kapitalisternas produkter? Är robotiseringen av mekaniskt, slitsamt arbete en tragedi eller utopi?

    "The big question is whether Detroit’s bankruptcy and likely further decline is a fluke or whether it tells us something about the dystopia that the United States is becoming. It seems to me that the city’s problems are the difficulties of the country as a whole, especially the issues of deindustrialization, robotification, structural unemployment, the rise of the 1% in gated communities, and the racial divide. The mayor has called on families living in the largely depopulated west of the city to come in toward the center, so that they can be taken care of. It struck me as post-apocalyptic. Sometimes the abandoned neighborhoods accidentally catch fire, and 30 buildings will abruptly go up in smoke.

 

    Detroit had nearly 2 million inhabitants in its heyday, in the 1950s. When I moved to southeast Michigan in 1984, the city still had over a million. I remember that at the time of the 1990 census, its leaders were eager to keep the status of a million-person city, since there were extra Federal monies for an urban area of that size, and they counted absolutely everyone they could find. They just barely pulled it off. But in 2000 the city fell below a million. In 2010 it was 714,000 or so. Google thinks it is now 706,000. There is no reason to believe that it won’t shrink on down to almost nothing.

 

    The foremost historian of modern Detroit, Thomas J. Sugrue, has explained the city’s decline. First of all, Detroit grew from 400,000 to 1.84 million from 1910-1950 primarily because of the auto industry and the other industries that fed it (machine tools, spare parts, services, etc.) From 1950 until now, two big things happened to ruin the city with regard to industry. The first was robotification. The automation of many processes in the factories led to fewer workers being needed, and produced unemployment. (It was a trick industrial capitalism played on the African-Americans who flocked to Detroit in the 1940s to escape being sharecroppers in Georgia and elsewhere in the deep South, that by the time they got settled the jobs were beginning to disappear). Then, the auto industry began locating elsewhere, along with its support industries, to save money on labor or production costs or to escape regulation.

 

    The refusal of the white population to allow African-American immigrants to integrate produced a strong racial divide and guaranteed inadequate housing and schools to the latter. Throughout the late 1950s and the 1960s, you had substantial white flight, of which the emigration from the city after the 1967 riots was a continuation. The white middle and business classes took their wealth with them to the suburbs, and so hurt the city’s tax base. That decrease in income came on top of the migration of factories. The fewer taxes the city brought in, the worse its services became, and the more people fled. The black middle class began departing in the 1980s and now is mostly gone.

 

    Other observers have suggested other concomitants of the decline, like poor city planning or the inability to attract foreign immigrants in sufficient numbers. I suspect that the decline of Detroit as a port is important somehow to the story (only one of the four old locks at Sault St. Marie lets big ships come down to the lower Great Lakes and therefore to Detroit any more. A new, big [pdf] modern lock is being built to accommodate larger vessels, but it will be a decade before it opens. Some observers point out that Detroit would make sense as a Midwest hub port for international shipping containers if its harbor was expanded and linked by rail to the cities of the region, but I suspect the new lock at the Soo is a prerequisite.

 

    After all these decades of dashed hopes, it is hard for me to take too seriously any assertions that the city is about to turn the corner or that some renewal project is about to succeed. At this point it seems to me a question of whether you retain some of the population that will otherwise leave. I find particularly unlikely the idea that urban farming is part of the solution. It sounds cute, but farmers don’t make nearly as much money as urban industrial workers, which is why they mostly went to the cities. You can’t put money into a city that way.

 

    While other cities have avoided Detroit’s extreme fate, I think the nation as a whole faces some of the intractable problems that the city does, and I don’t think we have a solution for them.

 

    Take robots (and I really just mean highly mechanized and computerized production of commodities). More and more factory work is automated, and advances in computer technology could well make it possible to substantially increase productivity. This rise of the robots violates the deal that the capitalists made with American consumers after the great Depression, which is that they would provide people with well-paying jobs and the workers in turn would buy the commodities the factories produced, in a cycle of consumerism. If the goods can be produced without many workers, and if the workers then end up suffering long-term unemployment (as Detroit does), then who will buy the consumer goods? Capitalism can survive one Detroit, but what if we are heading toward having quite a few of them?

 

    It seems to me that we need to abandon capitalism as production becomes detached from human labor. I think all robot labor should be nationalized and put in the public sector, and all citizens should receive a basic stipend from it. Then, if robots make an automobile, the profits will not go solely to a corporation that owns the robots, but rather to all the citizens. It wouldn’t be practical anyway for the robots to be making things for unemployed, penniless humans. Perhaps we need a 21st century version of ‘from all according to their abilities, to all according to their needs.’

 

    Communally-owned mechanized/ computerized forms of production would also help resolve the problem of increasing income inequality in the United States. The top 1% is now taking home 20% of the national income each month, up from 10% a few decades ago. The 1% did a special number on southeast Michigan with its derivatives and unregulated mortgage markets; the 2008 crash hit the region hard, and it had already been being hit hard. The Detroit area is a prime example of the blight that comes from having extreme wealth (Bloomfield Hills, Grosse Pointe) and extreme poverty (most of Detroit) co-existing in an urban metropolitan area. It doesn’t work. The wealthy have no city to play in, and the city does not have the ability to tax or benefit from the local wealthy in the suburbs. These problems are exacerbated by de facto racial segregation, such that African-Americans are many times more likely to be unemployed than are whites, and to live in urban blight rather than in nice suburbs.

 

    The crisis of capitalism is being delayed in part because of the rise of Asia and the emergence of new consumer markets in places with rapidly growing populations. American corporations have relocated to those places with increasing numbers of people and cheap labor, leaving working communities like Detroiters abandoned and idle. US companies are making goods in Vietnam to sell to middle class Chinese and Indians. But the world population will level off in 2050 and probably will decline thereafter. At that point, consumerism will have reached its limits, since there will be fewer consumers every year thereafter. (There is also the problem that classical 1940s and 1950s consumerism is environmentally unsustainable).

 

    With robot labor, cheap wind and solar power, and a shrinking global population, post-2050 human beings could have universally high standards of living. They could put their energies into software creation, biotech, and artistic creativity, which are all sustainable. The stipend generated by robot labor would be a basic income for everyone, but they’d all be free to see if they could generate further income from entrepreneurship or creativity. And that everyone had a basic level of income would ensure that there were buyers for the extra goods or services. This future will depend on something like robot communalism, and an abandonment of racism, so that all members of the commune are equal and integrated into new, sustainable urban spaces.

 

    Insisting on a 19th century political economy like barracuda capitalism in the face of the rise of mechanized smart labor and the decline of human-based industry produces Detroit. Racial segregation and prejudice produces Detroit. Shrinking and starving government and cutting services while forcing workers to work for ever shrinking wages (or even forcing them out of the labor market altogether) produces Detroit. In essence, Detroit is the natural outgrowth of the main principles of today’s Tea Party-dominated Republican Party. It doesn’t work, and isn’t the future.

 

    The future is not Detroit or today’s GOP-dominated state legislature in Lansing. It is Something Else. Michigan’s slow, painful decline is trying to tell us something, that robots, race and unhealthy forms of globalization are death to cities under robber baron rules. We need new rules."

 

februari skrev jag om den senaste korruptionskandalen att brisera i Spanien: det rör sig om mutor till det styrande högerpartiet Partido Popular från olika företagare som sedan fått offentliga kontrakt på t.ex. byggen som tack. Mariano Rajoy själv, den spanske premiärminstern med den grötmyndiga tonen, har tagit emot mutor på 373 940 euro (nästan fyra miljoner kronor) mellan 1997-2010. Till detta kan läggas extra mutpengar för kostymer och skor på 20 000 euro. Och han är bara en av många höga PP-politiker som fångats med händerna djupt nere i syltburken. Det rör sig om Spaniens största mutskandal någonsin. Centralfiguren i härvan är PPs förre partikassör Luis Barcenas.

 

 

    Den spanska högerregimen har omväxlande vägrat kommentera fallet Barcenas eller förnekat all kännedom om mutor och försökt få bort ärendet från dagordningen med alla till buds stående medel. De dokument som visar på pengaöverföringarna till partitopparna har - bland annat av den förre partikassören själv - påståtts vara förfalskningar. Partikassören Barcenas har hängts ut av höga politiker inom PP som en lögnare och brottsling.

 

 

    Nu verkar dock Luis Barcenas ha tröttnat på att bära hundhuvudet för hela partiets skull. Häromdagen tog fallet en ny vändning när en mailkonversation mellan Rajoy och  Barcenas flöt upp till ytan. Där framgår att de två hade täta kontakter om hur mutskandalen skulle hanteras. Premiärminster Mariano Rajoy uppmanar Barcenas att förneka all kännedom om saken och att hålla huvudet kallt. Order som partikassören till att börja med följer, men när det blir allt tydligare att han ensam kommer att hängas ut som den skyldige så tappar han tålamodet. Det sista mailet till Rajoy lyder: "Du får skylla dig själv! Jag anser mig inte längre bunden av några löften eller överenskommelser!". Därifrån sjunger partikassören Barcenas en helt annan visa i sina kontakter med massmedia. Och när han arresterades förra månaden medgav han att dokumenten är äkta.

 

 

 

    Det politiska läget i Spanien blev alltså ytterligare några grader hetare. Redan innan var det vid  kokpunkten. Den spanska högerregeringen har misshandlat befolkningen med ekonomisk svältkur efter svältkur i maskopi med EUs nyliberala elit. Gatuprotesterna har avlöst varandra och ofta varit våldsamma. Polisen har använt ett sanslöst övervåld. Och det finns såklart inga tecken på att den ekonomiska och sociala svältkur som EU och PP-regimen tvingat på Spanien skulle ha ett ljus längst fram i tunneln, bara mer fattigdom och arbetslöshet. I detta läget briserar århundradets korruptionsskandal och spåren leder rakt upp till premiärminstern själv.

 

 

    Den politiska oppositionen har än så länge inte samlat sig till en enad strategi. Socialdemokraterna PSOE vill tvinga Rajoy att förklara sina lögner i parlamentet genom att kräva en förtroendeomröstning. Den omröstningen kommer dock att vinnas av PP som har en majoritet av platserna i parlamentet. Den förenade vänstern talar istället om att öka trycket på gatorna för att tvinga bort regimen. Alla verkar vara överens om att PP och Rajoy ska tvingas bort från makten innan mandatperioden löper ut. Frågan är hur målet ska uppnås.

 

 

    Vi börjar alltså närma oss något som liknar en revolutionär situation i Spanien. En regim som förlorat all legitimitet i både folkets och den politiska oppositionens ögon men vägrar avgå. Som borde tvingats bort från makten för länge sedan eftersom dess politik lett till en total ekonomisk och social härdsmälta men som hålls om ryggen av de övriga EU-staterna eftersom den anses lugna finansmarknaderna. Det är upplagt för en historiskt avgörande kraftmätning mellan folket och eliten och hur den avlöper kommer att få konsekvenser också för oss andra. Kan ett folk förnedras hur brutalt som helst av ett gäng pompösa lögnare och mutkolvar? Att araberna inte tar vilken skit som helst har vi sett de senaste två åren, Egypten genomlevde just sin tredje folkresning mot en auktoritär regim på kort tid. Är vi européer så passiviserade av konsumism och indoktrinerade av amerikansk skräpkultur och förljugna politiska ideologier att vi inte kan göra motstånd? Spanien kommer att ge oss svaret den närmaste tiden.

 

 

vslöjandena om USAs hemliga spioneri på hela världens befolkningen med amerikansk informationsteknik rullar på. Det senaste släppet från Glenn Greenwald och the Guardian handlar om hur Microsoft - som gärna  slänger runt devisen "Your privacy is our priority" - lagt sig platt för de amerikanska säkerhetstjänsterna och hjälpt dem utveckla metoder för att bland annat knäcka Microsofts egen kryptering.

 

 

    Graden av underkastelse är total. T.ex. utvecklade Microsofts mailprogram Outlook en möjlighet för användarna att bruka alternativa epostadresser - alias - vilket skulle kunnat försvåra för NSA-spionernas nättrålande. Microsoft var snabbt på bollen och utvecklade ett sätt för säkerhetstjänsten att komma runt aliasen. När Microsoft nyligen köpte Skype - det populära programmet för ljud- chatt- och videosamtal - skröt NSA några månader senare med att man nu tredubblat antalet inspelade videochattar, något som tidigare hade varit lite av en blind fläck för Storebror USA. Skype, som säljer ut sina användare till det amerikanska spioneriet utan att förvarna dem har en integritetspolicy som lyder: "Skype is committed to respecting your privacy and the confidentiality of your personal data, traffic data and communications content."

 

 

    USA har förresten fått en ny betydelse för den som missat det: United Stasi of America.

 

 

   De amerikanska teknikjättarna är såklart mäkta besvärade över uppgifterna att de lämnat bakdörrer i sina system som amerikanska spioner kan titta in i när de känner för det. Deras krishantering har varit skadebegränsning: de påstår sig bara lämna ut uppgifter efter en amerikansk domstolsorder. Men det är inte riktigt sant. För då menar de att det krävs en domstolsorder för att den amerikanska säkerhetstjänsten ska få spionera på kommunikation mellan två amerikaner eller två personer på amerikansk mark. Alla samtal som passerar USAs gränser - exempelvis när en amerikan pratar med någon utlänning -  eller där NSA har en 51 procents misstanke om att personen ifråga inte är amerikan, kan avlyssnas utan domstolsbeslut. Det innebär att alla vi andra är öppna mål. Hela världens befolknings kommunikationer håvas in och lagras i de enorma databaserna. Inte konstigt att USAs regering just nu håller på att bygga en hel liten stad av spionutrustning och lagringsutrymme åt NSA i Utah.

 

 

    Logiken bakom USAs agerande är intressant - man har ett slags symboliskt skydd för amerikaners integritet, för syns skull och lätt att runda - men försöker inte ens låtsas som om utlänningars integritet betyder något. Inte ens när det rör nära allierade EU-länders medborgare och regeringar. USAs maktelit skiter i vad vi utlänningar tycker om dem. Kanske dags att återigen fråga sig om inte alla världens medborgare borde få rösta i de amerikanska presidentvalen, eftersom vi ju alla ändå är det amerikanska imperiets undersåtar?

 

 

 

 

    Och krav på domstolsbeslut för att spionera på amerikaner i all ära men alla erfarenheter från historien visar hur avlyssningssystem tenderar att missbrukas. Precis som vår svenska FRA-myndighet som gång på gång överskrider sina befogenheter och bryter mot de regleringar som våra politiker satte upp som påstods garantera medborgarnas integritet och privatliv. De som sitter där med makten att ta reda på alla smutsiga detaljer om andra människors privatliv, hitta hemligheter som kan skada gamla fiender, gamla kärlekar som surnat eller politiska hatobjekt, litar vi verkligen på deras karaktärsstyrka och moral? Kommer alla dessa ack så mänskliga spioner att kunna låta bli? Tror någon att allmänheten får veta när gränserna överskridits och någons privatliv kränkts? Kan vi vara säkra på att sådan information inte redan idag används i utpressningsyften eller i politiska syften?

 

 

    Historien om Ed Snowdens hjältemodiga vissleblåsande har speciellt i amerikansk media vridits till att handla om honom själv istället för de sensationella avslöjanden han kommit med. Hans påstådda karaktärsfel nagelfars dag ut och dag in. Hans val kritiseras. Varför valde han att be Ryssland om asyl? Putin är ju ett svin! Ja, men när USA dragit in hans pass och strandat honom - och till och med tvingat ner Bolivias presidentplan till landning för att man trodde att Snowden var ombord - så kanske han inte har så mycket till val? Amerikansk media visar med all tydlighet att dess primära funktion är att skydda den amerikanska maktelitens intressen. Istället för att diskutera innehållet i avslöjandena så blir Snowden nyheten. Precis som Julian Assange, precis som Bradley Manning.

 

 

    Men det var förutsägbart. Värre hur våra svenska och europeiska politiker hanterat den här politiska bomben. Inför nyheten om att USA avlyssnar hela världens befolkning så rycker vår utrikesminister Bildt - som avlönats av CIA en gång i tiden - på axlarna och säger att "alla gör det". Vilket är totalt vilseledande. Nyheten handlar ju just om USAs unika kapacitet till total informationskontroll, tack vare den enorma amerikanska privata och statliga spionindustrin och dess samarbete med de amerikanska dator- och och informationsteknikföretagen. Vilket annat land kan ens drömma om den kapaciteten till kontroll och spioneri det ger? En artikel i Washington Post gör en profil på NSA-chefen Keith Alexander och berättar vad som driver honom. Hans övervakningsideologi formades under den amerikanska invasionen av Irak:

 

    "At the time, more than 100 teams of US analysts were scouring Iraq for snippets of electronic data that might lead to the bomb-makers and their hidden factories. But the NSA director, Gen. Keith B. Alexander, wanted more than mere snippets. He wanted everything: Every Iraqi text message, phone call and e-mail that could be vacuumed up by the agency's powerful computers.

    "'Rather than look for a single needle in the haystack, his approach was, 'Let's collect the whole haystack,' said one former senior US intelligence official who tracked the plan's implementation. 'Collect it all, tag it, store it. . . . And whatever it is you want, you go searching for it. . . . .

 

    Där är kärnan i hela NSA-spionskandalen. Den amerikanska regeringen och säkerhetstjänsten har - utan öppen och demokratisk debatt - tagit sig rätten att samla in på all kommunikation människor emellan som de överhuvudtaget kan lägga vantarna på. Glöm allt snack om att det handlar om "kriget mot terrorismen". Det är vanliga människor som är målen för spionaget denna gång. Vi är alla misstänkta för saker som vi kan komma att göra senare i våra liv.

 

 

    Att detta än så länge inte lett till ett större ramaskri över världen är svårt att förstå. Är det som Piratpartiets Anna Troberg skrev häromdagen att människor helt enkelt tappat tron på att det går att stoppa Storebror? Kanske det. Men själva omfattningen på det framväxande kontrollsamhället har nog ännu inte gått upp för alla. Själva den springande punkten att det är du och jag som är måltavlorna! Sen återkommer såklart det gamla slitna argumentet om rent mjöl i påsen. Har man bara det så behöver man inte oroa sig påstås det. Men vad är rent mjöl i påsen?

 

 

 

     Alla vi som drömmer om ett annat samhälle och arbetar politiskt, har vi rent mjöl i påsen i det amerikanska spionagets ögon? Vi vill ju reducera det amerikanska imperiets makt rätt rejält. Det verkliga hotet mot den politiska och ekonomiska makten är inte enstaka terrordåd utan människors politiska medvetenhet. Alla avlyssningssystem kommer förr eller senare att användas mot den egna befolkningens politiska kamp för rättvisa, när den börjar hota makten. Ett berömt citat från den polsk-tyska revolutionären och socialisten Rosa Luxemburg lyder: "Den som inte rör sig märker inte av sina kedjor". De som idag väljer att inte bry sig om den framväxande kontroll- och övervakningsstaten kanske någon gång i framtiden faktiskt kommer att tvingas röra på sig. För det är oroligt i Europa just nu och politiken kan skifta snabbt. Tänk om fascister återkommer till makten! Eller om vi tvingas göra revolution mot en korrupt maktelit som i Egypten? Då, om inte förr, kommer alla att märka av de nya digitala kedjorna som binder oss.

 

 

Bloggat: Free and thinking, Lasses blogg, Oansvarigt, Den hälsosamme ekonomisten,

 

SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, DN 1, AB 1, 2, 3,

 

 

 

ag ber om ursäkt för lite sporadiskt bloggande såhär mitt i sommaren. Men jag ser att jag har en trogen läsekrets som återkommer även när det går trögt och det är en god motivation till att hoppa upp på hästen igen!

 

 

    När solen skiner som idag så innebär det inte bara att en blir glad och brun. Solkraften slår också rekord. Från Tyskland rapporteras att landets massiva satsning på grön, förnyelsebar energi börjar ge resultat. Allt oftare konkurrerar den förnyelsebara energin ut landets gas- och kärnkraftverk rent prismässigt. Bloomberg Business News:

 

 

    "The proportion of hours during which electricity traded at less than 30 euros ($39) a megawatt-hour, the level at which UBS AG says reactors start losing money, rose to 50 percent last month, the most since 2007 and 92 percent more than a year ago, data from the Epex Spot SE exchange show. RWE AG (RWE) cut output at its Gundremmingen plant near Munich 31 times in the first half as solar and wind output jumped, compared with 18 times in 2012, according to data compiled by Bloomberg.

 

    The reductions, which typically last for hours at a time, underscore how Chancellor Angela Merkel’s plan to replace atomic power with renewable energy within a decade is gaining ground at the expense of profit at utilities from RWE to EON SE. The boom in green power, coupled with the lowest demand in 10 years, sent the average operating margin at 15 European utilities to the lowest since 2002, company data compiled by Bloomberg show.

 

    “We will see more of those situations where renewable output is so high, that spot prices collapse below the level of the cash costs for nuclear plants,” Patrick Hummel, an analyst at UBS in Zurich, said July 2 by e-mail."

 

    Det var efter kärkfkraftolyckan i Fukushima som Tyskland bestämde sig för att ställa om sitt energisystem och fasa ut kärnkraften. Något som vi också diskuterat i Sverige i många år, med skillnaden att våra svenska högerpolitiker - liberale Jan Björklund framför allt - får allergiska utslag av blotta tanken på sol- och vindkraft. Det omöjliga i att ställa om vårt energisystem till förnyelsebart och grönt har trummats in i den svenska debatten så länge av industrin, borgerligheten och en hel del sossar att alla som är av en annan åsikt framstått som flummare som vill tillbaks till jordkulorna. Och sen går Tysklands högerregering och gör precis det som den svenska högern menat är omöjligt: ställer om till förnyelsebart och grönt! Idag hämtar landet 22 procent av sin energi från förnyelsebara källor och målet som Angela Merkel satt upp är siffran ska vara 35 procent 2020.

 

    Den som rest i Tyskland på senare år kan inte ha missat skiftet. På var och varannat tak sitter solpaneler och de stora vindkvarnarna maler på horisonten. Det är en småskalig energirevolution som nu hotar att konkurrera ut de stora monsterkraftverken. Men inte tack vare våra svenska energiföretag som tävlar på den tyska elmarknaden med smutsig kolkraft och kärnkraft - behöver jag nämna Vattenfall och Nuon?

 

 

    Trots att den politiska debatten om den pågående globala uppvärmningen gått i baklås så händer det mycket i det tysta på energiområdet. Solenergi blir billigare år efter år - mycket tack vare att Kina gett sig in i tillverkningen på allvar. Faktiskt har kineserna lyckats sänka priserna på solpaneler så mycket att EU - våra  malliga frihandelsförespråkare - nyligen införde strafftullar för att skydda den europeiska produktionen av solpaneler.

 

 

    Energiförsörjningen och den globala uppvärmningen är och förblir mänsklighetens ödesfråga. Just nu ser det mörkt ut, politikernas och kapitalisternas kortsiktighet verkar leda mot en global katastrof. Men tekniken finns där. Möjligheterna finns där. Det som saknas är den politiska viljan och den måste komma från folket.

 

 

 

 

    I Sverige är klimatförnekarna rätt marginaliserade inom politiken. Det är väl mest sverigedemokraterna. Men i USA är de desto mer aggressiva. Samtidigt kalkylerar företagen, inte minst försäkringsbolagen, kallt med den kommande globala uppvärmningen. Klimatförnekarnas propaganda har tjänat storföretagens politiska syften väl - speciellt olje- kol- och bilindustrins. Men kapitalisterna är inte så dumma att de själva tror på den. Det skulle betyda att felaktiga beslut skulle fattas om företagens verksamhet vilket skulle hota framtida vinster:

 

    "It doesn't seem to me at this point to be a point of serious controversy within the corporate establishment," said Paul Barrett a Bloomberg BusinessWeek reporter (Bloomberg BusinessWeek's sister company Bloomberg News is a CNBC competitor). "The insurance industry, which is a key barometer of these things, has reached the conclusion that whatever your politics are on this, the costs of extreme weather are so great and the patterns over the last couple of decades are so distinct that the corporate establishment absolutely must recognize these risks."

    Barrett added, "It's past the point of letting ideology shape the dollars-and-cents calculations that businesses are already making, it is not a question of whether business should do this, business is doing this."

    Michael Hiltzik, a veteran Los Angeles Times business columnist, agreed.

    "I accept the evidence of climate change," he said. "I don't think I've ever run into a legitimate business leader or business owner in the course of my reporting who doesn't. I think, for the most part, it is settled science and the debate is really over what to do about it."

    Hiltzik and others stressed that in business reporting, information is so vital to those running large and small companies that facts have to be on point and disregard political calculations.

    "There is no percentage in denying it, there's no point. You can't hold back the tide," Hiltzik said. "It seems to me that denial is basically a political position, it's not a practical position, especially for a business that is in an industry that is going to be impacted by climate change."

 

SvD 1, 2,

 

 

 

 

 

 

 

tt köp- och säljsystemet i den svenska sjukvården, den så kallade "new public management-modellen" kompletterat med privata sjukvårdsföretag som vill maximera vinsten är livsfarligt för patienterna är ingen nyhet. Professor Inge Axelsson på Mittuniversitet varnade i Läkartidningen landstingen för att sluta avtal med privat vinstdriven sjukvård. Hans jämförande studie fann en markant överdödlighet inom den privata vinstdrivna sjukvården jämfört med icke vinstdriven.

 

 

    Nu kommer en bekräftelse på hans varning. Privata Capioägda St Görans i Stockholm bråkar med Karolinska om vem som ska betala för hjärtopererade patienters eftervård. Resultatet: livsviktiga operationer ställs in och patienter utsätts för livsfara. DN:

 

    En patient som hade en planerad tid för en hjärtoperation på Karolinska universitetssjukhuset i Solna skickades nyligen hem igen med beskedet att operation inte kunde ske förrän i höst.

    – Under den tiden är risken stor att patientens tillstånd försämras, säger Helmuth Lang, överläkare vid Thoraxkliniken på, Karolinska.

    Karolinskas hjärtkirurgi, som tar emot runt tusen hjärtpatienter per år, har vad Helmuth Lang kallar en ”het lista” av brådskande fall, där hot om hjärtinfarkt föreligger. Här får personal prioritera vilka patienter som först bokas in för operation. Något som alltid är ett risktagande, enligt Helmuth Lang.

    – Det händer att patienter avlider för att de får vänta för länge på en operation på grund av brist på vårdplatser, säger han.

    Skälet till att patienten i fråga gick miste om sin inplanerade operation är att operationsplatser på Karolinska upptas av patienter som redan opererats. Det första dygnet efter en hjärtoperation behöver alla patienter eftervård, och får det på plats. Men en del av dem behöver en längre tids intensivvård efteråt. De har kanske drabbats av lunginflammation, hjärtsvikt eller behöver förlängd behandling i res-pirator.

    Sjukhus som en gång utrett patienter tar i regel tillbaka dem efter att de sänts för operation på Karolinska.

    – Men Capio räknar det som ett nytt vårdtillfälle och nekar till att ta tillbaka patienterna om de inte får betalt för det, säger Helmuth Lang."

 

    En till stolt dag för privatiseringsförespråkarna? Att införa marknadsekonomiska styrmekanismer i sjukvården fick precis den effekt man kunde vänta sig. Ekonomin blev viktigare än patienterna. Som Helmuth Lang, överläkare på Karolinska säger:

 

    "Ekonomiska kalkyler ska lyftas bort från verkstadsgolvet. I stället är det käbbel om ekonomin som styr i det ögonblick vi står där och ska avgöra patientens öde."

 

    Idag skriver också SvD om hur vård- och omsorgskapitalisterna fortsätter att växa:

 

    "Omsättningen i fem av de största välfärdsföretagen – Capio, Praktikertjänst, Academedia, Attendo och Humana – steg med cirka fyra miljarder kronor i fjol, från 31 till 35 miljarder kronor, visar TT:s genomgång av de årsredovisningar som har kommit för 2012.

    De fem bolagen redovisar rörelsevinster som motsvarar i genomsnitt cirka sex procent av omsättningen, jämfört med cirka sju procent året innan. Tre andra välfärdsjättar har ännu inte släppt sina årsredovisningar för 2012: Carema, Aleris och Frösunda."

 

    Vårdkapitalisternas språkrör tillika folkpartisten Håkan Tenelius menar i artikeln att hårdare kvalitetskrav på verksamheterna gör att små företag slås ut och bjässarna växer. Men den utvecklingen har varit konstant sedan privatiseringsvansinnet började. Om något visar väl hans resonemang hur orimligt det är med vinstintresse i välfärdssektorn. Om vi inte kan ställa kvalitetskrav på verksamheterna utan att för den skull accelerera den redan pågående utslagningen av de mindre företagen drivna av eldsjälar som sägs vara de som vi vill gynna, vad är det då för Frankeinsteins monster privatiseringstalibanerna skapat? Ett system där vi inte vågar ställa kvalitetskrav på företagen för att det snedvrider konkurrensen? Vill vi ha den typen av marknadsmekanismer i verksamheter som tar hand om sjuka, gamla och barn?

 

Uppdatering: Idag skriver en sjuksköterska på Aftonbladet Debatt om sina egna erfarenheter av den misshandlade sjukvården. Läs:

"Svensk sjukvård blöder våldsamt. Vi har ett allvarligt systemfel som skördar sina offer i form av patienter och personal. Marknadskrafterna rimmar illa med etik, moral, kärlek och god omsorg. Sjuksköterskorna är fullständigt utmattade. Åratal av vinande med sparpiskan, organisationer där man tystas och skuldbeläggs har skapat en miljö där det inte finns plats för värdighet. Hänsynslöst utnyttjande av kvinnors lojalitet och samvete för sina patienter har nu nått vägs ände."

 

SvD 1, 2, 3, AB 1, 2, 3, 4, 5,

 

ka man kunna tjäna en hacka på gamla och sjuka människor så krävs det både uppfinningsrikedom och ett rymligt samvete. Vårdkapitalisterna Attendo - vars vd för övrigt är "etisk rådgivare" till regeringen Reinfeldt i vårdfrågor - har redan tidigare visat stor kreativitet när det gäller att göra vinst på skattepengar genom att vanvårda gamla och sjuka; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10.

Idag skriver DN om hur Attendo sätter i system att lägga över kostnader för slitage på dementas lägenheter på den sjuke själv eller på anhöriga. En änka till en dement man krävdes på 70 000 kronor för kiss på parkettgolvet. När DN pratar med Attendos presschef påstår hon att situationen beror på att den avlidne mannen saknat hemförsäkring, vilket inte stämmer. Men hemförsäkringen ersätter inte den här sortens skador orsakade av människor som inte är ansvariga för sina handlingar. Den kostnaden brukar vården och omsorgen ta själva. Men Attendo sänker återigen ribban och skäms inte för att ta betalt. Kanske extra intressant idag när Stefan Löfvén - som tror att det är omöjligt att stoppa vinstintresset i välfärdssektorn - talar i Almedalen? Birger Schlaug har skrivit ett eget förslag på talmanus till honom:

 

 

    "Vänner, vi behöver en ny regeringen, en regering som inte förändrar något som den nuvarande regeringen beslutat om.

     Vi har visserligen kritiserat varenda jobbskatteavdrag, men vi tänker inte göra något åt dem. Vi har visserligen kritiserat en del utförsäljningar, men kom ihåg att det var vi som började med utförsäljningarna.

     Vi har visserligen kritiserat det mesta den borgerliga regeringen gjort, men vi kan göra det lika bra.

     Du ska veta att med en socialdemokratisk regeringen får du det bättre med samma politik som förs av den borgerliga regeringen. Vi ska visa att politik inte behöver göra skillnad."

     Struket ur talet - struket med röd penna av Carin Jämtin - är följande:

     "Med miljömuppar som vill släcka Sverige vill vi inta ha att göra, än mindre med gamla kommunister som är lika rigida i frågan om vinster i välfärden som moderaterna var för femton år sedan."

 

 

 

SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2, AB 1, 2, 3,

 

 

Bloggat: Vänsterpartisten Mats Olsson skriver om hur Atttendo vanvårdade hans demente styvfar. Läs!!! Martin Moberg,

 

 

 

 

et verkar bli Venezuela som beviljar politisk asyl till hjälten Edward Snowden - om han lyckas ta sig till landet rent fysiskt vill säga. För närvarande sitter han fast i en transithall i Moskva efteratt Obama dragit tillbaks hans pass och gjort honom statslös. Som jag skrev i veckan: det är en skam för Europa att den man som avslöjade det omfattande amerikanska spioneriet mot EUs institutioner och europeiska medborgare inte direkt erbjuds politisk asyl i valfritt EU-land. Istället kollaborerar länder som Spanien, Frankrike, Portugal och Österrike med USA för att försöka fånga Snowden. Om vi européer tvivlade på att vår kontinent numera är föga mer än en samling lydstater under det amerikanska inperiet som hukar när Obama svingar piskan så har Ed Snowden bevisat också det med all önskvärd tydlighet.

 

 

    Att det blir Venezuela - USAs svurne fiende och det land med den högst uppskruvade antiimperialistiska retoriken kanske inte var helt otippat. Det är naturligtvis en fjäder i hatten för landets nya president Maduro om han blir den som erbjuder Snowden en trygg hamn. Tyvärr lär det väl få USA att fördubbla sina ansträngningar att störta den venezolanska vänsterregeringen. De har redan försökt med en militärkupp 2002.

 

 

    Att Maduro i samma tal där han helt korrekt hyllar Ed Snowden som en hjälte också drar en lans för Syriens massmördare Assad visar tyvärr att den latinamerikanska vänstern har en bit kvar att vandra. Den har gått vilse i den egna antiimperialistiska retoriken där vilken diktator och superskurk som helst som råkar hamna på USAs fiendelista med automatik blir en vän. Det är väl förståeligt med tanke på Latinamerikas historia av USA-regisserade militärkupper mot demokratiska regeringar, men det är ändå ett svek mot de människor som kämpar för rättvisa och demokrati i länder som Syrien.

 

 

    Skamligt är också att Sverige tillsammans med Storbritannien blockerar ett förslag i EU om att gå till botten med det amerikanska spioneriet mot EU och EU-medborgare. Brittiska the Guardian:

 

"Senior EU diplomats, officials, and government ministers confirmed that Britain opposed most of the rest of the EU on joint European talks with the Americans on intelligence and espionage, meaning that national governments will need to pursue the issues separately with Washington.

"The consultations in Washington will first of all address data protection matters. Addressing the intelligence topic is not expected," said a senior Lithuanian official.

The Lithuanian government phoned Carl Bildt, Sweden's foreign minister, on Thursday evening to try to remove the Swedish resistance, but failed, sources said. The talks in Brussels continued throughout the night as diplomats sought to come up with wording that would keep everyone happy."

 

    Vår svenska USA-vänliga högerregering med utrikesminister Carl Bildt - som i sin ungdom samarbetade med CIA och fick 100 000 kronor av dem - har alltså tillsammans med den lika USA-vänliga brittiska högerregeringen urvattnat den europeiska reaktionen på avlyssningsskandalen. Återigen ett exempel på hur regeringen Reinfeldt saboterar ett bra initiativ från EU. Gudarna ska veta att dom bra initiativen från det hållet inte duggar tätt.

 

 

    Tidigare har vi sett Sverige agera på samma sätt när det gällde Tobinskatten på finansspekulation, ett förslag om stopp på telekommunikationsutrustning till Assads Syrien och ett annat förslag om att tvinga EU-länderna att satsa mer på förnyelsebart och minska energianvändningen. (Det var "alliansens gröna röst" centern som sänkte det.) Reinfeldts högerregering fortsätteratt leverera det som deras rika donatorer betalat dem för, också på EU-nivå. Att hålla USA om ryggen är viktigare än att skydda de egna medborgarna från spioneri.

 

    Uppdatering: Rick Falkvinge förklarar Sveriges agerande. Vi är genom FRA-lagen helt enkelt en aktiv del i NSAs spioneri mot Ryssland.

 

 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2, 3, AB 1, 2, 3,

Bloggat: Nemokrati,

 

ju partier i riksdagen vill att vi ska sluta prata om privatiseringar av gemensam välfärd och privata vinster åt riskkapitalister nu. De tycker att den debatten är tröttsam och meningslös. Därför gör de allt för att få bort den från agendan. Vänsterpartiet gör helt rätt i att använda sin dag i Almedalen till att jävlas med dessa sju partier och återigen föra upp frågan på dagordningen. Förra året i Almedalen lanserade Jonas Sjöstedt en modell för hur välfärden ska fungera om vänstern får bestämma: inga mer skattepengar till riskkapitalister som flyttar dem till utländska skattesmitarparadis! Om en skola, ett sjukhus eller äldreomsorg drivs av privata ägare måste eventuella vinster återinvesteras i verksamheten. Idag kommer partiet med ett förslag som ska göra det svårare för högern - och socialdemokraterna på sina håll! - att sälja ut våra gemensamma egendomar till att börja med. Det är helt rimligt. Det har gått snabbt för moderaterna att sälja ut vår gemensamma välfärd i Stockholm: våra allmännyttiga hyresrätter med överkomliga hyror har blivit svindyra bostadsrätter. Vårdcentraler, dagis, hemtjänst och annat har sålts för skampengar till ägare som sedan kunnat tjäna storkovan på att sälja vidare - behöver jag säga Serafen? Att bygga upp gemensam, offentlig välfärd och gemensamma tillgångar tar tid och kraft. Att rasera dem går snabbt. Det är på tiden att vi skyddar det gemensamt byggda och ägda mot privatiseringshögerns härjningar. 

 

 

    Från det politiska kommentariatet börjar man redan höra att det muttras om "enfrågeparti". Det lär vi höra mer av nästa år - valåret - då politiska bedömare brukar sluta leden och visa sin egen politiska lojalitet tydligare. Vänsterpartiet har inte många lojalister bland det politiska kommentariatet i media. Men det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt att vara starkt förknippat med en viss fråga. Både miljöpartiet och sverigedmeokraterna är det. Hellre en tydlig fråga som väljarna kopplar till ditt parti än ingen alls. Vem minns vad kristdemokraternas Göran Hägglund pratade om? 

 

 

    I en rättvis värld så borde vänsterpartiets starkaste fråga vara arbetslösheten. För trots att moderaterna trixar allt de kan med statistik och siffror så kommer ingen ifrån att arbetslöshet mätt på det enda sätt som betyder något - hur stor procent av den arbetsföra befolkningen som saknar jobb idag - är betydligt högre idag än när Fredrik Reinfeldt tillträdde som statsminister. Då kallade Anders Borg en arbetslöshet på sex procent för "massarbetslöshet". Idag ligger den på 8,2 procent. Inte för att det behövdes ett till experiment för att bevisa det, men Anders Borgs katastrofala misslyckande med det som alliansen utnämde till sin viktigaste fråga visar återigen att högerns politik inte kan skapa jobb. Deras recept - som i slutändan handlar om lönesönkningar - "att göra det billigare att anställa" funkar inte. Det gör oss barafattigare och ökar klassklyftorna.

 

 

    Vänsterns politik för att bekämpa arbetslösheten å andra sidan: att anställa i offentlig sektor, att föra över pengar från lata rika till hungriga fattiga och därmed stärka efterfrågan i ekonomin = ge företagen en chans att sälja mer av sina produkter och därmed anställa fler, det funkar varje gång. Problemet är såklart att det kostar skattepengar att anställa i den offentliga sektorn och att det retar upp rika människor om man för över pengar från deras feta konton till mer konsumtionsbehövande grupper. Det krävs lite politiskt mod och vilja till konfrontation. Vilket förklarar varför socialdemokraterna inte lagt några förslag åt det hållet. Men trots att moderaternas politik redan bevisat att den inte skapar jobb, bara mer arbetslöshet, och socialdemokraterna inte vågar lägga några konkreta förslag, så är risken ändå stor att dessa två politiska bjässar kommer att lyckas prata sönder arbetslöshetsfrågan i valet. Deras PR-stormtrupper kommer att se till det. Alla partier kommer att försäkra att just de är "jobbpartiet". Vänstern ska såklart ge sig in i den matchen - den har goda och verklighetsförankrade argument i ryggen - men kan nog tyvärr inte räkna med att det blir den frågan som ger partiet de 10 procent (minst) det förtjänar. 

 

 

    Nyckeln för vänsterpartiet blir att bita sig fast i frågan om privatiseringar och därifrån väva en vidare berättelse som handlar om utförsäljningen av Sverige. För det är inte bara Carema och JB-koncernen. Som nu senast läkarupproret i Stockhom visar har marknadsfundamentalismen och privatiseringshetsen fått ett så otroligt brett genomslag att det påverkar alla oss svenskar på ett eller annat sätt. Inte bara vi som har oturen att hamna på ett Caremahem eller råkade välja en JB-skola. Väldigt många av de problem som vi idag diskuterar i det svenska samhället har sin rot i privatiseringsfundamentalismen. I Stockholm blir vänstersn valfråga att bygga bort bostadsbristen här. Och också bostadsbristen beror på utförsäljningar och marknadsfundamentalism. Klarar partiet att snyggt och begripligt knyta ihop alla trådarna i valrörelsen 2014 och väva en sammanhängande berättelse om vad som är problemet i Sverige och hur vi fixar det så har det nog goda chanser att upprepa bragden från 1998 och bli tredje största parti. 

 

 

 

 

 

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,   DN 1,

 

 

 

lanet med Bolivias president ombord nekades att passera Spaniens,  Portugals och Frankrikes luftrum och tvingades landa i Österrike, efter misstanke om att Edward Snowden fanns ombord. Bolivia anklagar nu USA för att ha försökt kidnappa presidenten Evo Morales och kallar upprört händelsen för ett brott mot folkrätten. Att USA gör allt som står i dess makt och lite till för att försöka lägga vantarna på Snowden förvånar väl ingen. De är besatta av att straffa honom för att ha avslöjat deras spioneri på amerikanska medborgare och resten av världen och vill statuera ett skrämmande exempel så att inte fler läckor ska uppstå. Men att EU-länder samarbetar med Obama för att hindra att Snowden kan söka politisk asyl i Latinamerika är skamligt och obegripligt. För det var Snowden som alldeles nyss avslöjade omfattningen av det amerikanska spionaget mot Europa. Avlyssningsutrustning på EU-kommissionens kontor och massiv internetavlyssning riktad mot oss europeer. Bara i Tyskland har amerikanska säkerhetstjänsten avlyssnat 500 miljoner kommunikationer på en månad. Bara i Tyskland.

 

 

    Omfattningen på trålandet efter information på nätet och i telekommunikationerna gör alla påståenden om att det skulle handla om att förebygga terrorism löjliga. Den amerikanska säkerhetstjänsten samlar helt enkelt på sig all information den kan om alla för framtida bruk. För att rätt information i rätt läge ger makt. Att inte EU-länderna själva ger Edward Snowden politisk asyl utan skjuter över bollen till de latinamerikanska länderna - som har en historia av att utsättas för av USA regisserade och betalda militärkupper mot demokratiska regeringar - är skamligt och fegt! De latinamerikanska länder som nu överväger att ge Snowden asyl gör mänskligheten en stor tjänst men spelar med höga insatser för egen del.

 

 

    Kolla in Gleen Greenwald, journalisten på brittiska the Guardian som hjälper Snowden att publicera sina avslöjanden när han talar om Snowden, den auktoritära president Obama, amerikanska massmedia rövslickeri på makten, med mera. Mycket intressant:

 

 

 

 SvD 1, 2,  AB 1,