örra veckan vardet miljöpartikongressen, i dag Kommunals kongress. Ska vi kalla det "Caremaeffekten"? Den politiska eliten i alla partier utom v har försökt hålla emot, liksom ledningen i de flesta fackförbund, men de har en massiv folklig opinion mot sig som vill sätta stopp för vinstintresset i den offentliga sektorn. Det är såhär demokrati fungerar, när den fungerar. Medlemmarna, de vanliga gräsrötterna, i organisationer och partier puttar tillbaks ledningen på rätt spår när de är på glid:

 

    "Förbundsstyrelsen ansåg i sitt svar att begränsade vinstuttag inte var lösningen på problemen i offentlig sektor. Styrelsen hänvisade till sitt programförslag Vägval välfärd där bland annat striktare regler med krav på viss bemanning och mer resurser lyfts fram. Men det var inte nog för kongressen.

 

    Vi måste vara tydliga. Välfärd utan vinst ska vara ett mål för oss. Allt annat är bara frågor om hur vi når målet, sade Mirja Räihä från Stockholm.

 

    Förbundsstyrelsen tog intryck av debatten. Efter att ha ajournerat kongressen i fem minuter intog Kommunals Annelie Nordström talarstolen.

 

    Kongressombud, vi har lyssnat på er och hört att ni har en stor oro och ängslan för vad vinstuttag i välfärden betyder. Därför beslutar vi att bifalla motionen, sade hon och möttes av jubel."

 

    Jag har länge varit djupt missnöjd och kritisk mot mitt fackförbunds hållning i bland annat denna fråga. Nu kan jag betala den höga fackföreningsavgiften med betydligt gladare min. Äntligen lyssnar Kommunal på oss medlemmar ute på arbetsplatserna. Det är vi som fått betala privatiseringarnas pris. Det är oss det skärs ner på, vi som blir underbemannade och får springa som skållade råttor, när det ska klämmas fram en vinst ur en redan anorektiskt bantad verksamhet. Som att försöka klämma vatten ur en sten. Inte minst yrkesgruppen personliga assistenter har fått känna på vad privatiseringar kostar.

 

    Kommunal förde en gång rätt avancerade diskussioner om hur den offentliga sektorn skulle kunna förbättras genom att ge de som arbetar i mer makt över den egna arbetsplatsen. Det var den gamle ordföranden Sigvard Marjasin som tog initiativ till den debatten, som ett alternativ till högerns lösning som redan då hette privatiseringar. Vi vet bland annat från försök som gjorts i Norge att mer arbetarmakt på de offentliga arbetsplatserna är det bästa sättet att skapa effektiva arbetsplatser som inte slösar med resurser, men ändå ger bättre arbetsmiljö. Nu när privatiseringsspåret testats och visat sig leda rakt in i en återvändsgränd så kanske det är dags att Kommunal tar sig en till funderare på Marjasins modell?

 

    Samtidigt, mer mörka moln för privatiseringskramarna och riskkapitalisterna: Stora John Bauer-koncernen lägger ner sin skolverksamhet, som omfattar 10500 skolelever. Jag har skrivit lite om dem tidigare och gråter inte direkt över den konkursen. Synd för alla elever bara!

 

DN 1, 2, 3, SvD 1,