"Arbetslinjen" avrättad och utlagd på lit de parade

D

et är inte bra jobbpolitik att strössla pengar över de rikaste gräddhyllorna dit vi vanliga dödliga bara har råd att åka på överklassafari och hoppas att något ska sippra ner till fattiga och arbetslösa. Det så kallade "hästskitteoremet" (= ge hästen mer att äta så får också sparvarna som pickar i hästskiten några frön till) har aldrig funkat i praktiken. När nu regeringens "arbetslinje" beskrivs som ett praktfiasko till och med i regeringsvänlig press så borde någon ställa frågan:
 
 
vad hade vi fått för de hundra miljarder som regeringen använt till skattesänkningar - mest till de rikaste och redan lönsamma branscher (som restaurangsektorn) - OM dessa pengar istället använts till åtgärder som vi vet skapar jobb, garanterat?
 
 
Det handlar då istället om att rikta eventuella skattesänkningar eller höjda ersättningar till de i samhället som har det sämst ställt ekonomiskt. De använder det välbehövliga tillskottet i plånboken till konsumtion, vilket får de ekonomiska hjulen i samhället att rulla snabbare. De redan rika å andra sidan använder nya pengar till spekulation eller sparande, vilket inte skapar jobb. Det handlar också om att anställa i offentlig sektorn där det behövs mer personal - i äldrevård, dagis, sjukvården, skolan. Detta hade, till skillnad från alliansens tomma moralkakor och för den delen Stefan Löfvens flummande om att mer AMS-utbildninhsplatser skulle vara lösningen faktiskt gett en direkt och viktig minskning av arbetslösheten.
 
 
Anders Borg har kunnat gömma sig bakom floskler i sex år, men fakta sparkar hårdare. DN har gått igenom regeringens reformer:
 
 

 

Jobbskatteavdrag

 

Syfte: Sänkt skatt på arbete skulle göra det mer lönsamt att arbeta och sänkta lönekrav ge fler jobb.

Effekt: Osäker, men sannolikt positiv.

I en genomgång av Insti­tutet för arbetsmarknads- och utbildnings­utvärdering (IFAU) blev slutsatsen att det inte går att dra några säkra slutsatser av effekterna. IFAU-forskaren Anders Forslund anser dock att det finns starka indicier för att reformen ökar sysselsättningen. Han nämner att fler över 65 år jobbar liksom att arbetslösheten inte utvecklats lika dramatiskt som under 1990-talskrisen. Även Finanspolitiska rådet drar slutsatsen att jobbskatteavdraget ökar sysselsättningen.

 

 


 

 

Restaurangmoms

 

Syfte: Halveringen av restaurangmomsen skulle öka sysselsättningen i en bransch där många ungdomar och invandrare arbetar.

Effekt: Osäker.

Restaurangbranschen hävdar att 6 000 nya jobb skapats, men experterna tvivlar på att sänkningen skapar fler jobb i ekonomin som helhet. Finanspolitiska rådet menar att sänkningen är ineffektiv och kan uppfattas som ett branschstöd. I sin granskning skriver rådet att beräkningarna för hur effekterna av reformen är överskattade.

Flera större utvärderingar är på gång.

 

 


 

 

Nystartsjobb

 

Syfte: En subventionerad anställning som ska få tillbaka dem som varit arbetslösa i mer än tolv månader i arbete.

Effekt: God. Minskad arbetslöshet, fler jobb.

I november arbetade 41 315 i nystartsjobb. En rapport från IFAU visar att långtidsarbetslösheten minskar med två månader för dem med nystartsjobb. Majoriteten får behålla jobbet även efter att subventionen upphör. IFAU fann dock att 63 procent av anställningarna skulle ha kommit till stånd även utan subventioner från staten.

 

 


 

 

A-kasseavgifter

 

Syfte: Medlemmar i a-kassor med hög arbetslöshet skulle betala högre avgift. På så vis skulle lönekraven och därmed arbetslösheten pressas ner.

Effekt: Fiasko.

Finanspolitiska rådet har konstaterat att differentieringen av a-kasseavgifterna av en rad olika anledningar inte hade de önskade effekterna. I stället ledde dessa till att hundratusentals människor, ofta i låglönebranscher, lämnade a-kassan. I november konstaterade finansminister Anders Borg att reformen inte varit helt lyckad och att han kunde tänka sig att ta bort differentieringen.

 

 


 

 

Jobbgaranti för unga

 

Syfte: Att snabbare få ungdomar tillbaka i arbete.

Effekt: Inga långsiktiga.

IFAU:s granskning visar att ungdomar fick jobb snabbare under ett av två undersökta år. Forskarna fann dock inga långsiktiga effekter. Ett år senare var ungdomarna i målgruppen i lika hög grad inskrivna hos Arbetsförmedlingen.

 

 


 

 

Sänkning av arbets­givaravgifter för unga

 

Syfte: För att minska arbetslösheten bland dem under 26 år halverades arbetsgivaravgifterna för dem.

Effekt: Ingen mätbar.

Arbetslösheten bland unga är högre och sysselsättningen är lägre än den var när reformen sjösattes. Både Finanspolitiska rådet och IFAU har ifrågasatt om sänkningen har några långsiktiga effekter för sysselsättningen. Det pågår flera studier om reformens effekter.

 

 


 

Jobb- och utvecklingsgaranti

 

 

Syfte: Se till att långtidsarbetslösa inte fastnar i passiv arbetslöshet.

Effekt: Svag.

Aktiviteten ska motsvara den tid deltagaren skulle ha arbetat. Men en granskning från IFAU visar att aktiviteten är mycket lägre. De flesta, 65 procent, lade högst tio timmar i veckan på aktiviteter och jobbsökande.

Jobbcoacher

Syfte: De så kallade jobbcoacherna infördes 2009 och skulle hjälpa arbetslösa i deras jobbsökande.

Effekt: Marginell.

En färsk granskning från IFAU visar att 2,6-miljarderssatsningen inte gav fler jobb. Enligt rapporten kortar coacherna arbetslöshetstiden för personer som redan står nära arbetsmarknaden med en till två veckor. Däremot är de med en jobbcoach mer nöjda än andra.

 

 


 

 

Rut

 

Syfte: En av tankarna med avdraget för hushållsnära tjänster var att skapa fler jobb i tjänstesektorn.

Effekt: Fler jobb.

Det finns ännu inga oberoende granskningar av rutavdragets effekter för sysselsättningen. Däremot visar Skatteverkets årliga genomgångar att fler utnyttjar avdraget och att fler företag i sektorn startas. Att Skatteverket menar att svartjobben minskat är också en indikation på att sänkningen sannolikt haft sysselsättningseffekter.

 

 


 

 

Etableringsreform för nyanlända flyktingar

 

Syfte: En så kallad etableringslots ska hjälpa nyanlända flyktingar att etablera sig i Sverige.

Effekt: Mycket liten.

Enligt en rapport från Statskontoret har endast fyra procent av dem som varit inskrivna fått jobb.

 

 


 

 

Kulturarvslyftet

 

Syfte: Ge människor som varit sjukskrivna eller arbetslösa länge en chans på arbetsmarknaden samtidigt som kulturarvet rustas upp.

Effekt: Fiasko.

Målet för i fjol var att 1 200 utförsäkrade skulle få jobb. Det blev 106. Årets mål på 2 000 nås inte heller

 

 
 
SVD 1, 2, AB 1,
 
 
 
 
 

KATEGORI:Ekonomi

Momssänkningen - ett till praktfiasko

N

ej, det blev inte billigare mat på krogen trots att regeringen sänkte momsen på restaurangbesök med 5,4 miljarder kronor. Vilket fick de stora hamburgerrestaurangerna (som gärna gör  högerregeringen en tjänst, bara de får rejält betalt för det) att slå på stora trumman och utlova prissänkningar som tack. Att man sedan snabbt höjde priserna igen talade man naturligt nog inte lika högt om.
 
 
Ett av argumenten för momssänkningen höll alltså inte. Hur var det då med det andra argumentet: skapade momssänkningen fler jobb? Enligt restaurangarbetsgivarna, ja. I DN påstår arbetsgivareföreningen Visitas att momssänkningen gett 6000 nya jobb i restaurangsektorn, baserat på "ökningen av lönesummorna som rapporterats in till Skatteverket". Men enligt DN så var antalet restauranganställda 6,4 procent färre tredje kvartalet 2012 jämfört med för ett år sedan. Och det andra kvartalet 2012 minskade antalet restauranganställda med 2,6 procent jämfört med för ett år sedan. Det verkar alltså ligga en hund begraven i statistiken. Kan det vara övertiden som ökat? Eller korttidsjobben? Handlar det om att en del svartjobb omvandlats till vita? Trixar arbetsgivarna med statistiken för att få det att se ut som att regeringens present till dem faktiskt gjorde samhällsekonomisk nytta?
 
 
Men låt oss nu för ett ögonblick anta att de siffror som arbetsgivarna kommer dragande med skulle stämma och att momssänkningen gav 6000 nya jobb. Bara för att leka med tanken. Det innebär alltså att varje nytt jobb
som regeringen åstadkom med denna riktade skattesänkning kostade 900 000 kronor. Rätt dyra jobb, med andra ord. Om samma summa pengar istället hade satsats på att skapa fler jobb inom äldreomsorgen, sjukvården, barnomsorgen eller skolan så skulle det ha gett dubbelt så många jobb, räknat i heltider.
 
 
Regeringen slösar alltså bort våra skattepengar på skattesänkningar till en redan lönsam bransch som inte håller vad den lovar när det gäller prissänkningar och med diskutabla effekter på jobbskapandet. Det är det som kallas "arbetslinjen".
 
 
Regeringens hånglande med hamburgerkedjorna börjar stinka korruption. Precis som det incestuösa förhållandet mellan regeringen och välfärdskapitalisterna, som Aftonbladet skrev om häromdagen.
 
 
 DN 1,
 
 
 

KATEGORI:Ekonomi

Vad får man för 51,5 miljarder?


E

tt till magplask för allianzregeringen: Deras sänkning av arbetsgivareavgiften för unga - som påstods syfta till att skapa fler jobb - har inte skapat fler jobb.
DN:


"För tre år sedan halverades arbetsgivaravgiften för ungdomar under 26 år.


Det var fortsättningen
på en sänkning som gjordes redan 2007. Tanken var att stimulera arbetsgivare att anställa flera ungdomar. Och kostnaden för reformen har svällt. Hittills har den kostat 51,5 miljarder kronor, i regeringens budget har man räknat med 48,9 miljarder kronor.

Men ännu finns ingen forskning
som tyder på att reformen har haft de effekter som regeringen hade hoppats på. Inte heller den rundringning till olika branscher som DN har gjort visar att sysselsättningen ökar bland de under 26 år."



Inte undra på att McDonalds kysser Reinfeldts håriga stjärt så fort de får chansen. De, som ändå skulle ha anställt ungdomar utan sänkning av arbetsgivareavgiften, får av regeringen en mångmiljonbonus (140 miljoner närmaste bestämt) som kan gå direkt in i kassakistan. Eller varför inte till att betala för en stor annonskampanj där de tackar regeringen för alla fina slantar de fått i skattesänkningar? Arbetslösheten däremot rår regeringens "reform" inte på. Lars Calmfors, regeringens före detta ekonomiske rådgivare:


"Att sänka arbetsgivaravgifter är en dyr metod med osäkra effekter. En hel del tyder på att det inte har någon effekt alls."


Man kan se det som ytterligare ett gigantiskt misslyckande för regeringen. Om man tror att syftet med den här och de andra skattesänkningarna faktiskt var att bekämpa arbetslösheten.


Eller så kan man se det som att syftet med att sänka skatterna var att sänka skatterna, vilket mest gynnar moderaternas kärnväljargrupper i överklassghetton som Solsidan, Danderyd och Vellinge. För att inte prata om hur glada redan rika företag blir.


Dock har de som vill sänka skatterna för de rikaste krösusarna och för redan vinstdrivande företag en retorisk utmaning: Det är inte helt lätt att sälja in omvänd Robin Hood-politik. Det krävs en snygg förevändning. Eller som man säger på ren svenska: Bajskorven måste lindas in i guldfolie. Vad passar väl bättre som förevändning än: "Vi måste bekämpa arbetslösheten"?


Hade regeringen verkligen varit intresserade av att bekämpa arbetslösheten så hade 51,5 miljarder räckt ganska långt. Den genomsnittliga årskostnaden för en heltidsanställd kommunalare eller statsanställd ligger på strax under 500000 kr. Om vi säger att regeringens "refom" kostar statskassan 10 miljarder årligen, så hade dessa 10 miljarder, om de gått till att direktanställa exempelvis fler inom äldrevården och skolan kunnat skapa 20000 nya välfärdsjobb, fasta heltider. Istället för att gå direkt in i McDonalds och andra redan rika företags kassakista. Vad skulle du välja?


För fler exempel på regeringens extremt dyra
jobbfiaskon: Marika Lindgren Åsbrink.


Bloggat: Alliansfritt, Ulla Andersson, Lasse, Ett hjärta rött, Krassman,


DN 1, 2,




KATEGORI:Ekonomi

Stoppar Sverige Tobinskatten på EU-nivå?


I

bland lyssnar man bara på nyheterna med ett halvt öra. Det gjorde jag häromdagen, då inslaget handlade om Anders Borg och EUs förslag till en ny finanstransaktionskatt, en så kallad Tobinskatt. Om jag hörde rätt så satt vår finansminister i TV-rutan och gratulerade sig själv över att lyckats ha talat EU-höjdarna tillrätta och fått dem att inse hur dumt det vore att beskatta finanskapitalet hårdare.


Är det vårt svenska bidrag till EU-samarbetet
i finanskrisens efterdyningar? Vi är inne i EU och påverkar, precis som Ja-sidan lovade. Och det vi gör är att sabotera det enda bra förslag som stått ut från den mängd av urusla ekonomiska kamikazeförslag som EU-byråkratin spottat ur sig sedan den ekonomisk krisen som utlöstes på Wall Street, USA 2008, nådde Europas gränser.


Den rätt blygsamma Tobinskatt
som EU föreslår, 0,1 procent på aktier och obligationer och 0,001 på derivathandel skulle ändå dra in välbehövliga pengar åt EUs hårt pressade regeringar. Vi snackar i storleksordingen 700 miljarder kronor. Det vore väl på tiden att de banker och spekulanter som utlöst den nuvarande krisen också fick börja betala en bråkdel av kostnaderna för att röja upp i röran? En annan finess med Tobinskatten är att den gör det lite mindre lönsamt med blixtsnabba spekulativa affärer, vilket minskar risken för spekulativa kriser och gynnar den reala ekonomin på finanskapitalets bekostnad.


Den europeiska borgerligheten - anförd av de blinda hönorna Merkel och Sarkozy - brukar sannerligen inte hitta många korn. Men när de för en gångs skull gör något rätt - så lita på att vår egen Anders Borg ryter ifrån. Värt att komma ihåg när nästa spekulativa våg drar igång. Kanske det är Sverige som blir nästa offer? Redan är vårt privata skuldberg ett orosmolm som allt fler uppmärksammar.


DN 1, SvD 1, 2,





KATEGORI:Ekonomi

Spricker den svenska bostadsbubblan nu?


I

december sjönk priserna på bostadsrätter med elva procent i riket som helhet. Det kan vara ett första tecken på att den svenska uppblåsta bostadsmarknaden är på väg att implodera enligt Robert Shiller, en amerikansk forskare som förutsåg både finanskrisen 2008 och IT-bubblan. I en DN-intervju gör han flera intressanta påpekanden om hur ekonomi och marknader fungerar:


"Robert Shiller har gått utanför huvudfåran där man tror på perfekt fungerande marknader. Enligt honom drivs i stället utvecklingen av ”djuriska instinkter”, där psykologiska och även biologiska faktorer spelar en viktig roll.

– Det rör sig om sådant som finns inbyggt i människan och som man inte själv kan kontrollera. Vi deltar ofta i ett flockbeteende, utan att förstå det. Sådant driver fram finansiella bubblor, när alla är inställda på att bostadspriser eller aktiekurser enbart kan stiga"


Tyvärr finns det en hel del mindre smickrande likheter mellan den svenska ekonomin och hur den amerikanska såg ut före kraschen 2008. De svenska hushållen är bland de mest skuldsatta i Europa, och de som de senaste åren snabbast ökat på sin privata skuldbörda. Bankerna äger oss genom bolånen.


Visst har vår  ekonomiska tillväxt varit hög de senaste åren. Men det var den även i USA åren innan allt rasade. Deras ekonomiska tillväxt var ett luftslott uppblåst med lånepengar. Istället för reallöneökningar tog amerikanerna dubbla lån på sina bostäder och maxade kreditkorten för att kunna konsumera sig lyckliga. Hur det slutade i USA vet vi (åtminstone första akten, det kommer mera). Frågan är om inte Sverige sitter med skägget i samma brevlåda?


Hetsen att ombilda till bostadsrätt har varit öronbedövande de senaste åren. Normalinkomsttagare har av bankerna duperats att ta flermiljonlån som de sedan inte brytt sig om att amortera av på. Glädjekalkylen är som den brukar vara i alla bubblor - från holländska tulpaner till strandtomter i Florida: priserna kan bara gå uppåt! Sen vänder det. Och kanske det blir vi som höll huvudet kallt och vägrade köpa som får skratta sist. Men det skrattet fastnar nog i halsen, för en sprickande bostadsbubbla drar med sig hela samhällsekonomin i fallet.


På senare tid har den svenska regeringen
glidit omkring med ett rävgrin på läpparna på toppmötena i EU och flitigt delat ut moralkakor till de länder som nu befinner sig i knipa. Om Robert Shiller får rätt så byts nog deras smajl ut mot desperata kallgrin. Och innan de ekonomiska orosmolnen blåser in över Sverige så måste vi göra det som Jonas Sjöstedt och fem andra nordiska vänsterledare skriver om i DN idag: reformera bankerna så att de inte kan skjuta över sina förluster på skattebetalarna när krisen slår till! Reglera och beskatta finanskapitalisterna hårdare! Eller ska vi stillatigande låta dem spekulera sönder vår gemensamma ekonomi och dra med oss övriga ner i kvicksanden när de sjunker?


Bloggat: Lasse, Jonas Sjöstedt, Olsson betalar, Alltid rött alltid rätt, Jens Holm,


AB 1, DN 1, 2, SvD 1, Ekot 1,




KATEGORI:Ekonomi

Obama till EU: Låt Grekland brinna!


Grekerna fick inte folkrösta om sin framtid. Som sagt, de ekonomiska och politiska eliterna hatar demokrati. Inte ens i demokratins vagga (som ju Grekland sägs vara) går folkmakt för sig. Men vad var det egentligen som hände? Vem drog åt tumskruvarna och varför?


Att EU-topparna använde utpressning - hotade att ta tillbaks stödpaketet och slänga ut Grekland ur eurosamarbetet vet vi redan. Men enligt den amerikanske ekonomen Michael Hudson var det USAs ärenden de sprang. Eller rättare sagt USAs banker och finanskapitalisters, som är de som har försäkrat större delen av den grekiska statsskulden med finansiella riskinstrument som de europeiska bankerna inte vågat använda sig av. Om den grekiska staten ställer in sina betalningar så sätts det amerikanska finanskapitalet på pottan. De har slagit vad om att den grekiska statsskulden ska betalas tillbaks till bankerna och förlorar. Det skulle skapa kaos på Wall Street och skada den amerikanska ekonomin. Därför vrider Obama och hans finansminister Tim Geitner om armen på EU och Grekland. Budskapet: Låt Grekland brinna! Hellre de än oss. En folkomröstning hade hotat de ekonomiska intressen som Obama och Geitner företräder, det vill säga Wall Street. Såklart det inte kunde få komma på fråga. Kolla hela intervjun med Hudson:



Och den som tycker att jag överdriver när jag skriver blogginlägg med titeln "Finansmarknaden och EUs eliter hatar demokrati" kan ju ta sig en titt på den här artikeln ur Frankfurter Zeitung: "Democracy has junk status". Där citeras bland annat finanstidningen Forbes funderingar på om inte militärkupp vore det bästa för Grekland. 30-talet all over again?

 

AB 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, Exp 1, Ekot 1, 2, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6,


KATEGORI:Ekonomi

Nordeas chefers girighet ett tecken i tiden


S

veriges rikaste eliter är rikare än man hittills trott. Som jag skrev i måndags så har den allra rikaste tiondelen i vårt land ökat sin årsinkomst med i snitt 215000 kronor sedan 1991, medan den fattigaste tiondelen bara ökat sin årsinkomst med 3000 kr under dessa gångna 20 år. Men det är bara början. När man räknar in de pengar som våra Krösus Sorkar flyttar utomland så äger den rikaste procenten i vårt land 40 procent av de totala ekonomiska tillgångarna. Den rikaste hundradelen roffar alltså åt sig nästan hälften av den ekonomiska kakan. Det är mer än vad till och med den amerikanska eliten lägger beslag på av USAs ekonomi, enligt nationalekonomen Daniel Waldenström som gjort undersökningen. Robin Hood är sedan länge död och begraven i Sherwoodskogen.


Ett bevis på hur skogstokiga våra mäktiga och förmögna blivit får man säga att Nordeas senaste dikeskörning erbjuder. Pensionsavtal åt VDn för 100 miljoner. Ny lägenhet på 250 kvadratmeter för 22 miljoner, för "människor behöver ju faktiskt bo", som styrelseordföranden Björn Wahlroos kommenterar. Fläskiga fantasikrav på avkastning på 15 procent åt aktieägarna, samtidigt som 2000 anställda sparkas. De får betala priset för ägarnas vinstkrav. Men vad får kunderna? Nedlagda bankkontor och löjligt låga räntor på sparkonton och fondavkastning.


Det är sorgligt att se Nordeas förfall. Staten har sålt ut sitt ägande av en strategiskt viktig storbank och lagt den i händerna på giriga, arroganta finansmän som verkar inställda på att plocka ut varenda krona de kan ur verksamheten. Vi är nog många som i dagarna börjar fundera på att byta bank. Jag är inte särskilt pigg på att fortsätta göda Cristian Clausen och hans anhang med ränteskillnaden på mina insatta pengar.

***

Läs ett tidigare inlägg jag skrev om bankerna: "Sverige ska inte bidra med en enda krona av svenska skattebetalares pengar till EUs oansvariga bankirer."


Och om rika eliter: "Den tiondel av befolkningen med högst inkomster har haft en inkomstökning på nästan 50 procent mellan 1999 och 2010. Det kan jämföras med en ökning på 5 procent för den tiondel av befolkningen med lägst inkomster.


Andelen i befolkningen med låg ekonomisk standard har ökat under 2000-talet. Från 8,4 procent 1999 till 14,8 procent 2010. Andelen är högst bland unga ensamboende och bland ensamstående kvinnor med barn."


Uppdatering: Fredrik Virtanen går från klarhet till klarhet, hans ledare om Nordea är måsteläsning!


DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3, 4, 5, AB 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, 3, Exp 1, Ekot 1, 2, E24 1, 2,


KATEGORI:Ekonomi

Finansmarknaden och EUs eliter hatar demokrati!


"S

nart får vi höra suset från den antågande barbarskogen!". Så sade den moderate riksdagsledamoten Ericsson i Aaby när hans parti tvingades acceptera demokrati - allmän rösträtt - 1918. De ekonomiska eliterna har alltid hatat demokratin. Den politiska högern - eliternas politiske budbärare - lärde sig så småningom att leva med den. Men har hela tiden försökt flytta så mycket av beslutsmakten som möjligt från den demokratiska, politiska arenan till den ekonomiska, byråkratiska.


EUs senaste angrepp på demokratin, där EU-kommissionens teknokrater ges diktatorisk makt att styra medlemsländernas ekonomier, är bara det senaste exemplet i raden. Och igår såg vi hur grekernas beslut att folkomrösta om den svältkurspolitik som EU och IMF tvingat på landet fick EUs eliter att rasa. Ericsson i Aabys arvtagare "uttrycker stor irritation". Förmodligen hör de suset från den antågande barbarskogen. Och finanskapitalisterna, "the money boys", röstade med fötterna och flyttade pengar:

"När beskedet om folkomröstningen blev klart reagerade världens börsmarknader omedelbart genom att än en gång skicka kurserna mot botten."

 

Tanken att det grekiska folket ska få säga sitt om den politik de drabbas av är så totalt främmande för de europeiska eliterna att de inte reflekterar över det bisarra i sitt resonemang: Folket är oansvariga barn som inte ska få lägga sina smutsiga klåfingrar i politiken.


Problemet är inte att det grekiska folket inte är kapabelt
att förstå sitt eget bästa och därför kommer att rösta fel. Tvärtom. Grekerna verkar ha insett att de sparpaket som den så kallade trojkan (EU, ECB, IMF) lägger på dem inte syftar till att rädda dem, utan de europeiska - inte minst tyska - bankerna som lånat ut oansvarigt.


För varje sparpaket, för varje hål som svångremmen dras åt ytterligare, så blir det grekiska folket fattigare och landets ekonomi sjunker djupare ner i depressionens träsk. Den officiella arbetslösheten väntas med den senaste  svältkuren stiga till 20 procent. Alla nedskärningar och privatiseringar (vill du köpa dig en egen liten grekisk ö, den grekiska järnvägen eller Akropolis så är det guldläge nu!) lyckas inte minska det grekiska budgetunderskottet med mer än en procentenhet. Landet står vid avgrundens rand och varje ytterligare svältkur blir en till tyngd om halsen som drar det över kanten.


Det vi ser är det totala, spektakulära haveriet
för den nyliberalism som vägleder EUs eliter, både de ekonomiska och politiska. Men dogmatiska och fartblinda som de är kan de inte byta spår. Eurons dagar är, som Paul Krugman skriver, räknade. Frågan är (eller borde vara) hur vi ska ta oss ur den här knipan utan att kostnaden skyfflas över på de som har minst förmåga att betala för den; Europas lågavlönade, arbetslösa och pensionärer.


Grekland borde göra som Argentina, som när landet var i en liknande knipa för tio år sedan bröt kopplingen till dollarn och började föra en självständig ekonomisk politik med folkets - inte bankernas och finanskapitalisternas - bästa i sikte. Hoppas grekerna röstar nej till fortsatt svältkur och ger EUs demokratihatande eliter den näsknäpp de förtjänar. De skulle också kunna inspireras av Island, landet som tack vare att de är fristående från EU och euron - och styrs av två vänsterpartier som inte hjärntvättats med nyliberalism - har kunnat hitta en väg ut ur den ekonomiska krasch de drabbades av 2008 som inte inneburit total ekonomisk och social härdsmälta.


Bloggat:
Loke,


DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, AB 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, Exp 1, 2, 3,


KATEGORI:Ekonomi

Det svenska hårdnande klassamhället förklarat i siffror


I

nte för att man egentligen behöver siffror för att förklara det svenska klassamhället. Det känns in i märgen att det blivit hårdare och kallare. Men siffror kan ibland vara det enda som hindrar en från att kasta något hårt i väggen. Grymhet och likgiltighet, den politik som skapar större klyftor mellan människor och drar isär samhällen, kanske bara kan förklaras med siffror och statistik för de som inte drabbats själva? Då kan SCBs torra tabeller bli en vän i nöden:


"Den tiondel av befolkningen med högst inkomster har haft en inkomstökning på nästan 50 procent mellan 1999 och 2010. Det kan jämföras med en ökning på 5 procent för den tiondel av befolkningen med lägst inkomster.

Andelen i befolkningen med låg ekonomisk standard har ökat under 2000-talet. Från 8,4 procent 1999 till 14,8 procent 2010. Andelen är högst bland unga ensamboende och bland ensamstående kvinnor med barn."


(Den senaste undersökningen av hushållens ekonomi)


Så ser alltså facit ut efter 20 års intensiv klasskamp, bedriven från arbetsgivarna och de rikas sida, mot de som har det mindre fett. De rika har blivit snuskigt mycket rikare. De med sämre ställt blev inte bjudna på grisfesten. Det är inte pengar det där som sipprar ner från de rika...


Man kan botanisera själv i databasen. Jag fick fram att den rikaste tiondelens inkomst 1991 var 315900 kr. 2009 hade den ökat till 531000. Den fattigaste tiondelen å sin sida tjänade 1991 70000 kr. 2009 kunde de fröjda sig åt en årsinkomst på 73600 kr.


Vi vet att ojämlikhet är dåligt för fysisk och psykisk hälsa. Både de som står längst ner i pyramidens botten och de som finns i toppen mår sämre, vilket kanske förvånar några. Ojämlikhet är också dåligt för den ekonomiska utvecklingen på längre sikt. Ökande klassklyftor är ett gift som fräter sönder samhällets grundvalar, själva kittet som håller oss samman. En politik som medvetet ökar klassklyftor - som den vår nuvarande högerregering bedriver - är både oansvarig och omoralisk.

***

Alliansfritt Sverige,
Dan Josefsson,


KATEGORI:Ekonomi

147 företag styr halva världen - kapitalismen anno 2011


V

ältajmat med de protester mot banker, finanskapitalism och giriga ekonomiska eliter som sveper över världen just nu kommer en ny studie som visar hur motståndaren - den globala kapitalismen - är uppbyggd. Och den är extremt intressant! 


Forskarna har gjort matematiska modeller av ägarförhållandena mellan 43000 transnationella företag. 1318 av dessa ingår i ett centralt kluster som kontrollerar en majoritet av världens tillverkningsindustrier och storföretag, och 80 procent av de globala företagsvinsterna.


147 företag, mindre än en procent, utgör enligt studien en kärngrupp som kontrollerar 40 procent av de totala ekonomiska tillgångarna i nätverket. Här hittar vi välkända namn som Goldman Sachs, JP Morgan Chase, Deutsche Bank, med fler. Se listan på de 50 största ägarna. 24 av dessa är från USA. Inget från Sverige. Korsägandet är utbrett, i genomsnitt är varje företag i gruppen delägt av 20 andra. Diagrammet liknar en trasslig trådhärva. Det är svårt att säga var det ena företaget slutar och det andra börjar. Eftersom företagen också lånar pengar av och till varandra är systemet extremt känsligt för störningar. Finanskrascher som den 2008 riskerar att sprida sig blixtsnabbt i nätverket och slå ut enorma ekonomiska värden. (De röda punkterna i diagrammet är kärngruppen av storägare.)


Man kan också fråga sig vad det täta korsägandet
i praktiken innebär för marknadsekonomin? Tidigare studier på nationsnivå har visat att redan blygsamt korsägande har slagit ut marknadsmekanismer på områden som flygtransporter, biltillverkning och finansverksamhet. Då många företag i kärngruppen har överlappande verksamheter och ett mycket tätt korsägande så behöver man inte vara konspiratoriskt lagd för att misstänka att de manipulerar marknader utifrån sina gemensamma intressen. (Klicka på miniatyren för en bild av hur några företag i kärngruppen sitter ihop.)


Sen har vi förstås frågan vad det innebär rent politiskt
att en så liten klick företag - i slutändan personer - kontrollerar en så stor del av planetens ekonomiska tillgångar. Är det någon som tvivlar en sekund på att det ger dem överhanden gentemot våra folkvalda politiker?


Det var ett tag sedan jag läste Marx, men en av de marxistiska ekonomernas poänger var väl att den oreglerade kapitalismen går mot gradvis tätare ägarkoncentration - monopol - vilka i slutändan upphäver den fria konkurrensen totalt? Kanske åtminstone denna del av Marx ekonomiska teori kan putsas upp lite grann och bjudas in i finsalongerna igen?


Kolla in George Carlin,
amerikanska ståuppare, när han pratar om The Owners:




SvD 1,


KATEGORI:Ekonomi

Den krugmanska lösningen på eurokrisen


N

attens försök att rädda euron verkar inte ha övertygat många. Per Lindvall på E24 ger en intressant kommentar:


"Den famösa eurokrisburken har sparkats några dagar, veckor eller kanske en månad framåt igen. Men där ligger den. Det finns egentligen bara en institution som kan backa upp eurosystemet med tillräcklig eldkraft och det är ECB.


Frågan är hur långt
krisen ska behöva eskalera för att det ultraortodoxa och renodlade prisstabiliserarprästerskapet inom ECB och euroländerna ska inse detta."



Paul Krugman och andra har varit inne på samma spår: Det som saknas i euroområdet är en centralbank (ECB) som är beredd att stå som lender-of-last-resort. Det innebär att den i slutändan måste stå redo att trycka mer pengar. Lyssna på Krugman:


"Think about countries like Britain, Japan and the United States, which have large debts and deficits yet remain able to borrow at low interest rates. What’s their secret? The answer, in large part, is that they retain their own currencies, and investors know that in a pinch they could finance their deficits by printing more of those currencies. If the European Central Bank were to similarly stand behind European debts, the crisis would ease dramatically."



Den ekonomiska kris som EU-området står inför skulle alltså inte behöva vara Ragnarök. Vi skulle slippa dessa eviga krismöten och mer eller mindre menlösa åtgärdspaket. Spekulationsattackerna mot olika medlemsländer skulle kunna avvärjas. Det som står i vägen är monetär ekonomisk dogmatism. Milton Friedmans spoöke hemsöker den europeiska centralbankens korridorer. Som om inte eurosamarbetet var problematiskt nog i sig har man försett det med en av världens mest högerinriktade centralbanker. Det blir nog sista spiken i kistan för den gemensamma valutan.


Bloggat: Olsson betalar,


AB 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, 4, 5, Exp 1,

KATEGORI:Ekonomi

Förstatliga varenda krisbank!


V

ad har din bank gjort för dig? Min bank ger i princip noll ränta på mina insatta pengar. Det tjänar de bra på. De tar också ut en avgift varje månad. För vad? Arbetet har de lagt ut på sina kunder att utföra med hjälp av nätet och hemdatorn. Och skulle jag någon gång behöva besöka ett bankkontor så vet de att ta betalt för sina tjänster.


Nu står EUs ekonomi vid avgrundens rand
och bankernas skuldberg är den tyngd som hotar att dra oss över kanten. Då kommer de och ber om vår hjälp, dessa snåla bankirer. Förmodligen kommer de att få den också, för i ett EU styrt av idel blå regeringar så har bankirerna många högt placerade vänner. Men varför inte tvinga dem att svettas lite, som Andreas Cervenka skriver på SvDs börsblogg?


Enligt EUs ledare behövs det 108 miljarder euro, 985 miljarder kronor, för att fylla på den läckande hinken. Förra året gick EUs banker i vinst med 134 miljarder euro. Mellan 2005-2009 var vinsterna 670 miljarder. Var är det rimligast att börja? Med att bankerna själva får betala för sin oansvariga utlåning och spekulation med sina vinster? Eller med att kostnaderna vältras över på Europas löntagare, pensionärer och arbetslösa? Vi som aldrig fick vara med på lånepartyt? Vi som inte ens får en anständig ränta på våra sparpengar? Nu förväntas vi plocka upp notan eftersom de stora grabbarna med de tjocka plånböckerna diskret smitit ut köksvägen.


Sverige ska inte bidra med en enda krona av svenska skattebetalares pengar till EUs oansvariga bankirer. När vi valde att stanna utanför eurosamarbetet var det just för att slippa drabbas av den här typen av "assymetriska chocker" som kommer som ett brev på posten med ett illa genomtänkt valutsamarbete.


Och om EUs övriga medlemsländer vill rädda sina banker
med skattepengar så borde ett minsta anständighetskrav vara att de banker som inte kan stå på egna ben förstatligas. Marknaden har - återigen - visat att den inte klarar av att sköta kreditfunktionen i samhället. Vinstmotivet har lett till skapandet av destruktiva finansiella instrument som liknar pyramidspel, robothandel med aktier och vårdslös utlåning. Vinstmotivet i banksektorn - tillsammans med eurosamarbetet - har fört oss till den ekonomiska avgrundens rand. Frågan är vad som är bäst för framtiden: en omfattande återreglering av finansmarknaderna och banksektorn, med bland annat Glass-Steagallagar, Tobinskatt på finanstransaktioner, större krav på kredittäckning? Eller ett totalt förstatligande av hela kreditfunktionen som tar vinstmotivet ur bilden en gång för alla? Kanske pengahanteringen är alltför viktig i dagens samhälle för att överlämnas till den privata marknaden?


För övrigt vore det otroligt pinsamt om det blev Sverige och Anders Borg som blockerade Tobinskatten på finansspekulation när hans borgerliga regeringskollegor i EU äntligen insett att den behövs.


Bloggat: Lasse, Jonas Sjöstedt, Jinge,


AB 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, Exp 1,


KATEGORI:Ekonomi

Smärta & disciplingänget styr EU


N

u levererar Paul Krugman nådastöten för euron:


"The bitter truth is that it’s looking more and more as if the euro system is doomed. And the even more bitter truth is that given the way that system has been performing, Europe might be better off if it collapses sooner rather than later."


Som Krugman påpekar skulle det förmodligen gå
att rädda eurosystemet. Det som står ivägen är högerekonomisk normpolitik; Europeiska Centralbanken är livrädd för inflation och törs inte trycka mer pengar. Europa hemsöks fortfarande av spöken från den tyska mellankrigstidens inflationsbrasa. Men tyskarna verkar inte ha lärt sig läxan från Weimarrepubliken. Nu försöker man återigen svälta länder som Grekland och Spanien ur en ekonomisk depression, precis som Tyskland gjorde på 30-talet:


"Under depressionens första år avkrävdes Tyskland fortfarande krigsskadestånd och landet hade drabbats av kansler Brünings sällsynt katastrofala inrikespolitik. Där ingick en direkt sänkning av löner, räntor och den kartelliserade industrins priser; den 8 december 1931 sänktes alla löner till den nivå som rådde den 10 januari1927. Alla ökningar i utgifter för allmänna arbeten eller liknande stöd för ekonomin var strängt förbjudna. Under vintern 1931-1932 översteg arbetslösheten i Tyskland 40 procent. En skarpögd samtida iakktagare sa att Brünings "självmordspolitik hade sitt ursprung i hans allmänna inställning. Han fruktade den galopperande inflationens spöke. Han gillade inte tanken på att dalta med de arbetslösa genom att skapa arbetstillfällen". På det sättet jämnades vägen obönhörligen för Adolf Hitler."


(John K Galbraith, "Min ekonomiska historia")


Smärta & disciplingänget är tillbaks igen. Och jag snackar inte om läderkillarna nere på SLM. Piskans politiker är till och med farligare nu än på 30-talet. Då hade ett slags valutasamarbete - guldmyntfoten - precis kraschat. Nu är EUs stora ekonomier fastlåsta i eurons tvångströja. Då var det Tyskland. Nu håller kansler Brünings arvtagare i tyglarna i EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken och varje större EU-medlemsland. Anders Borg sjunger med i det ekonomiska självmordets kör, men gör lite åt det mörka molnet på hemmaplan: hushållens enorma upplåning. Greklands Giorgios Papandreu piskar sitt parti och sina undersåtar till utmattning.


Men en del saker förändras aldrig. Smärta & disciplin åt vissa. De som aldrig bidrog till krisen. Småsparare, lågavlönade, arbetslösa och pensionärer. Bonuspaket, champagne och kaviar åt de bankirer, spekulanter och storföretagare som är ansvariga. (Läs gärna den här mythbustern om alla lögner som spritts om grekerna för att kunna motivera ekonomisk sadism.)


Jag har faktiskt svårt att tänka mig
att någon tror att det fungerar. Att det går att svälta och piska sig ur en ekonomisk depression. Greklands ekonomi befinner sig fortfarande i fritt fall efter 4 krisår och mänger av sparpaket. Mycket smärta & disciplin har det varit. Och det enda resultat är... lidande. Nu talas det om att kollektivavtal ska förbjudas i landet. En nyliberal våt dröm. Och det är nog där nånstans man börjar ana vad det egentligen handlar om. Våra EU-eliter försöker använda den ekonomiska krisen som hävstång för ett systemskifte. En europeisk chockdoktrin som kommer att göra rika eliter rikare, och alla oss andra ännu fattigare. Hoppas de slipper lära om en annan läxa från 30-talet. Den om världskrig och fascism.


Kolla när Jonas Sjöstedt argumenterar sönder EU-minister Birgitta olsson i Agenda.


AB 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, Exp 1, LO-tidningen


KATEGORI:Ekonomi

Laffer, nån som minns honom?


N

ån som minns Lafferkurvan? Ett tag på var moderats läppar. En ekonomisk teori med tillhörande snitsigt diagram, namngiven efter Reagans ekonomiske rådgivare Arthur Laffer och oftast använd för att "bevisa" varför det är bra att sänka skatter (vad annars?). Tanken var att lägre skatter skulle ge mer klirr i statskassan, inte mindre. Tack vare att "dynamiska effekter" skulle rycka in och greja biffen.


Vår svenska höger var inte sen att hoppa på det dynamiska tåget. De har sänkt skatter så det stått härliga till. Mest har såklart gått till kärnväljarna i snorrika villaghetton som Lidingö och Danderyd. Men det var inget problem. Alla skulle ju bli rikare och staten skulle få mer pengar över till bra saker som vi medborgare vill satsa på, typ äldre- och sjukvård och skola, visst?


Sedan regeringen Reinfeldt tog över har skatter sänkts för i runda slängar 100 miljarder. Resutat: mellan 2006-2010 har statens finanser gått från överskott till underskott (trots att man kunnat räkna in många fina slantar från försäljning av statliga företag, exemeplvis Vin och Sprit för 55 miljarder). Och statsbudgetens totala storlek var 2010 mindre än både 2006 och 2000.


Kurvmannen själv, Arthur Laffer
spinner nu som en belåten katt över republikanen och pizzakungen Herman Cains skatteplan, den så kallade 9-9-9-planen. Plattskatt är vad det handlar om. I praktiken en enorm skatteväxling i omvänd Robin Hood-stil, där de fattigare får överta de rikastes skattebörda. Men: "Once the dynamics take hold, many of those below the poverty line will find good jobs and thus will rise above the poverty line and start paying taxes." Håll i hatten bara. Snart kommer vi att känna rycket när de "dynamiska effekterna" kickar in. När. Som. Helst. Nu.


Om du är den skadeglada typen, kolla gärna in när Arthur Laffer i ett klipp från 2006 meddelar att "the United States economy has never been in better shape".




KATEGORI:Ekonomi

Kapitalism - en fin tanke men...


D

et är som det är med den mänskliga naturen. De flesta av oss är hyggliga och hyggligt ärliga. Men så finns de där andra. En del människor kan inte motstå chansen att tjäna en extra hacka. Även om det går ut över medmänniskor och/eller natur. Därför är det ju bra att undvika att skapa mekanismer som belönar ohederligt och destruktivt beteende. Speciellt i verksamheter som verkligen är viktiga för människor och/eller planet.


* Det kanske inte är så smart trots allt att tandläkare får betalt per lagning ("Blir blåst av tandläkaren! Tar tusentals kronor betalt för att laga friska tänder")


* polisen per rapporterat brott, ("Vi fuskar med statistiken; vi utreder lättare brott i stället för svårare brott, för att vi hinner inte nå målet annars". "Enligt Stefan Holgersson gör detta att vissa poliser lägger till för att få upp statistiken genom att skriva anmälningar utan tillräcklig bevisning eller skriva flera anmälningar på ett och samma brott")


* läkare per avbetad patient, ("Vi har läkare som har debiterat vad som på pappret ser ut som otroligt många besök vissa dagar" "Tre privata vårdföretag i Stockholm har tagit betalt för vård de inte utfört, visar en granskning som landstinget låtit göra." ).


* Det kanske inte är så smart att privatisera elförsörjningen, ("De svenska elpriserna har ökat med över 80 procent sedan 1999, visar en ny EU-rapport. Bara Irland har haft en lika stor ökning." "Sex av tio svenska kärnkraftverksreaktorer står i dag stilla. Blir det ytterligare en kall vinter kommer inte kapaciteten hos kärnkraftsverken ligga på den nivå som behövs.")


* Och  kanske inte heller att lägga våra pensionspengar och besparingar i Wall Street-snubbarnas händer, ("Psychopaths are less vicious than traders. This may seem harsh, but a recent study determined that traders were more ruthless than psychopaths. They wanted to win, even if, in so doing, they didn't make more money", "Premiepensionsfonden Sjunde AP-fonden har förlorat 20 miljarder kronor i värde på bara två månader". )


Man kan inte bygga samhällssystem bara för soliga dagar. På tron att alla människor är ärliga och vill väl. På fria fantasier om att privatiseringar är samma sak som effektiviseringar. På blint förtroende för välkammade män i slips med dyra portföljer. Är det inte dags att vända på tortillan och skicka tillbaks den i borgarnas fejja: "Ja alltså, det där med kapitalism och fri marknad, det är ju en fin utopi. Men tyvärr funkar den ju inte i praktiken..?"


Rättvisa och gemensamma lösningar funkar till skillnad från nyliberalismens storstilade teorier också i praktiken. Det vet väl de flesta redan intutitivt. Men visst känns det bra när det går att statistiskt bevisa att det moraliskt rätta också är det ekonomiskt rationella:


"Fair income distribution is the most important factor in preventing a major economic downturn, according to a new study in the IMF's quarterly magazine. Economists found that making an economy's income 10 percent more distributed will prolong a growth spurt by 50 percent. "Countries where income was more equally distributed tended to have longer growth spells," said one of the researchers. "Getting growth is not that difficult; it's keeping it going that is hard."


Blir blåst av tandläkaren

BORRAR I ONÖDAN Sanna Lundell lägger sig i tandläkarstolen – med helt friska tänder – och tandläkaren börjar borra. BORRAR I ONÖDAN Sanna Lundell lägger sig i tandläkarstolen – med helt friska tänder – och tandläkaren börjar borra. Foto: TV3 Priset: 1390 kronor. Priset: 1390 kronor. Foto: TV3 Sanna Lundell granskar tandläkarfusket. Sanna Lundell granskar tandläkarfusket. Foto: TV3

Bloggat om artikeln

Vill du blogga om artikeln?

Aftonbladet.se ansvarar inte för det som står i bloggarna.

Tar tusentals kronor i betalt för att laga helt friska tänder

KATEGORI:Ekonomi

Dags för Sverige att lämna EU?


E

n av de diskussioner som förs inom vänsterpartiet inför partikongressen handlar om EU-medlemskapet. Närmare bestämt om det är dags att ta bort kravet på EU-utträde ur partiprogrammet. Jag tycker inte det. Visst, vi ska acceptera folkomröstningens resultat. Men det EU som svenska folket sade ja till 1994 är inte EU som det ser ut idag. Utvecklingen mot den europeiska superstat som nej-sidan varnade för och ja-sidan skrattade bort är ett faktum. Och det kommer att bli värre, vilket kan göra det nödvändigt att aktualisera ett EU-utträde snabbare än vi tror.


Idag skriver en ekonom och en jurist från LO mycket bra på SvD Debatt om ett lagförslag som Europaparlamentet kommer att rösta om imorrn, som vill ge EU-kommissionen rätten att gå in och detaljstyra i medlemsländernas ekonomier:


"Förslaget som Europaparlamentet tar ställning till idag innebär att en europeisk åtstramningspolitik stadfästs. Medlemsländerna ska tvingas att spara sig ur lågkonjunkturer och betala av statsskulden när ekonomin så tillåter. Att investera ett land ur lågkonjunktur, eller att bedriva en ambitiös välfärdspolitik, kommer genom kommissionens förslag att bli svårare."


Det är knappast en slump att av de europeiska länder som drogs ner i avgrunden när finansmarknaderna kraschade 2008 är Island det som hämtat sig snabbast och klarat sig lindrigast. Och det handlar såklart inte bara om att de har en vänsterpartistisk finansminister. Island är inte EU-medlem. Islänningarna har artigt men bestämt kunnat tacka nej till de "råd" som EU prackat på dem, och välja sin egen väg ut ur krisen. Man gick hårt åt de banker som sänkte den isländska ekonomin och gjorde allt man kunde för att de vanliga islänningar som aldrig varit med på grisfesten - men som av IMF och EU förväntades plocka upp notan - skulle komma lindrigt undan.


Grekland, Irland, och Baltstaterna hade inte samma tur. Deras handlingsfrihet som EU-medlemmar var redan beskuren. EU-kommissionen och de andra nyliberaler som styr Unionen föreskrev svältkurer mot deras ekonomiska depressioner, vilka bara förvärrat läget. Ingen vet idag hur lång tid det kommer att ta för dem att återhämta sig, eller vilka följder deras fortsatta ekonomiska konvulsioner kan få för euroområdet och omvärlden. Prioriteringen för EU-kommissionen har varit att rädda bankerna och finanskapitalisterna, inte grekerna, irländarna och balterna.


Och samma människor som gav Grekland och Baltstaterna dödskyssen anser sig nu lämpade att bli överförmyndare för varje finansminster och för varje folkvald regering i EU-området. Inte för att det är förvånande att EU-byråkratin, liksom alla byråkratier, hela tiden söker expandera sina maktbefogenheter och sitt territorium. Men hur fan kan någon finansminster vid sunda vätskor tillåta detta? Jag kan förstå att högerliberaler ser mer EU-makt över ekonomisk politik som ett sätt att ro i land privatiseringar och skattesänkningar utan att behöva ta en massa jobbiga fighter för dem på hemmaplan. Men vill de verkligen lämna över nycklarna till kassakistan till detta gäng? Som gång efter gång bevisat sin totala brist på verklighetsförankring? Hur ansvarsfullt är det, Anders Borg?


En ansvarsfull ekonomisk politik för EU hade varit att försöka reglera den skenande finanskapitalismen, som var det som sparkade igång de nuvarande kriserna till att börja med. Som LOs debattörer skriver:


"Istället för en EU-styrning av medlemsländernas statsbudgetar skulle vi vilja se gemensamma åtgärder som riktar sig mot finansmarknaderna. Deras andel av ekonomin och den allt snabbare globaliseringen kräver politisk motkraft. EU behöver starkare regler för att tygla finansmarknaderna och en bättre kontroll över obalanserna inom dessa."


EUs problem är på det stora hela taget inte Grekland, eller något av de andra krisande så kallade PIIGS-länderna. Problemet är att själva fundamentet är ruttet. De ekonomiska doktriner som ligger till grund för EU-samarbete är fortfarande nyliberala, och kommer att fortsätta föda katastrofer. Det är ännu mer sant idag än 1994. Socialdemokraternas drömmar om ett "socialt Europa" ligger i spillror.  EU-byråkraterna sjunger kapitalismens lov högre och gällare än någonsin. Men den här killen vet vilka som egentligen håller i taktpinnen, och han hoppas på en riktig ekonomisk härdsmälta:





Paul Krugman om Baltstaternas ekonomiska katastrof

Ulla Andersson om hur vi ska reglera bankerna och finanskapitalisterna!

Jonas Sjöstedt
om eurokrisen.

Andres Cervenka
om EUs nya räddningsfond.

AB
1,

KATEGORI:Ekonomi

Grekland lämnar äntligen euron?


I

dag ryktas det att Grekland ska hålla en folkomröstning om euron. Jag håller tummarna för att det stämmer. Det har varit rätt uppenbart hela tiden att den enda vägen ut ur den djupa ekonomiska krisen för Greklands del - som inte går via total social härdsmälta - ligger i att kapa trossarna till euron som drar ner landet mot botten, och flyta fritt med en egen valuta. Ungefär som Argentina gjorde, när de fastnade i en liknande fälla runt millenieskiftet, med en ekonomisk kris orsakad av nyliberala ekonomiska dogmer och den egna valutan låst vid dollarn.


Men den argentinske presidenten Nestor Kirchner hade också ett par cojones som syntes från omloppsbana. Än så länge har den grekiske presidenten inte uppvisat några tecken på att besitta några alls. När EU-topparna och IMF svingar piskan så hukar han och påtvingar sina landsmän det ena kontraproduktiva sparpaketet efter det andra, fast han säkerligen vet att länder, lika lite som människor, kan svälta sig ur en depression.


Att diskutera fördelarna med att lämna euron för Greklands del har varit att svära i kyrkan. Prestigen som EUs politiska elit investerat i europrojektet är oerhörd. Skulle Grekland lämna så skulle kanske fler följa efter. Det kommer bara inte på fråga! Trots att en och annan Nobelpristagare i ekonomi försökte väcka liv i tanken redan för drygt ett år sedan. Men det som inte gick för sig då, som var rakt omöjligt och helt otänkbart och hädiskt, det kanske rentav blir nästa veckas konsensus? Notera hur alla (utom folkpartiet) nu verkar rörande överens om att Sverige bör sky euron som pesten. Vad blir nästa heliga ko som leds upp till slakt? Inflationsmålet på två procent? Det allsmäktiga överskottsmålet i statsbudgeten?


Jonas Sjöstedt skriver vasst i SvD om den tragiska EU-kommissionen:


"EU-kommissionen är helt låst vid att försvara en valutaunion som inte fungerar. Euroländernas ekonomiska utveckling är för olika för en gemensam penningpolitik. Men EU-kommissionen dömer hellre hela länder till recession och social härdsmälta än att ge dem en möjlighet att träda ut ur euron. Det är så viktigt att försvara bankernas kortsiktiga intressen att oundvikliga beslut om att skriva ned den grekiska statskulden inte tas. Risken är uppenbar att Euron faller sönder i statsbankrutter och finansiellt kaos på grund av EU-kommissionens prestigefyllda låsning till europrojektet. EU-kommissionen är vår tids marxist-leninister som hellre följer en teori som inte fungerar än tar intryck av verkligheten."


E24:
Sex olika scenarior för euron


DN
1,


Och Yelah:
Kapitalismen krisar som aldrig förr!


KATEGORI:Ekonomi

Ögonblick av klarhet

Ibland lättar dimridåerna något i den ekonomisk-politiska debatten och ett korn av sanning passerar filtren. Årets Nobelpristagare i ekonomi tillät sig ett ögonblick av krass ärlighet i tisdags. Jag har ingen aning om om det är karaktäristiskt för honom eller om det skedde i stundens Nobelberusning. Såhär lät det iallafall i Rapport i tisdags (inslaget börjar ungefär 22 minuter in i sändning):


"Den brittisk-cypriotiske ekonomen Christopher Pissarides besökte idag Stockholm för att tala om det han kan bäst: arbetsmarknad, vilket han också tilldelades det som kallas Nobelpriset i ekonomi för. Han menar att det är omöjligt att komma ner till de låga nivåer av arbetslöshet som rådde i Sverige i slutet av 80-talet och i början av 90-talet utan kraftiga politiska stimulanser:

- Ni måste vänja er vid de nivåer som gäller för en arbetsmarknad idag, runt 6 procent. Om ni siktar mot nivån före 1992 på 2-3 procent så kan ni nog glömma det, man måste se till verkligheten i dagens Europa."


Till att börja med kan man ju påpeka att Rapports påannonsering delvis är missledande. Full sysselsättningspolitik i Sverige var inte bara ett kortvarigt fenomen i slutet av 80- och början av 90-talet utan bedrevs genom hela efterkrigstiden, och det var ett synnerligen lyckat experiment. Socialdemokraternas högersväng på 90-talet och Bildtregeringens ekonomiska massaker förpassade målet om den fulla sysselsättningen till den ekonomiska historien. Nobelpristagare Pissarides korta kommentar ger oss egentligen all information vi behöver ha om varför detta skedde. Det krävs "kraftiga politiska stimulanser" av ekonomin för att nå dit igen - men varken sossar eller borgare vill använda politiken till detta. Och en av anledningarna är "verkligheten i dagens Europa", alltså att EU-projektets ekonomiska politik bakbinder händerna på medlemsländerna. Kortsiktiga budgettvångströjor stryper  de långsiktiga politiska ambitioner om full sysselsättning som socialdemokratin (och vänsterpartiet) tidigare haft för den ekonomiska politiken.


Jag kan inte tänka mig en  bättre bakgrundsbild till den interna debatt som socialdemokratin nu genomlider. Ett parti som avhänt sig alla verktyg för att genomföra sina politiska mål, anledningarna till att partiet en gång grundades, diskuterar nu om de inte ska kapa även de sista trossarna som förbinder dem till arbetarklassen och bli en blåkopia på Reinfeldts moderater.




KATEGORI:Ekonomi

Jobbgaranti istället för massarbetslöshet?

J

obbgarantin, är det någon som minns den? Ett vallöfte från Stockholmsmoderaterna 2006 med samma livslängd som en trollslända. Idén är dock inte så dum. Några amerikanska nationalekonomer har skissat på en modell där staten går in som garant för full sysselsättning genom att helt enkelt anställa alla arbetslösa som vill och kan jobba. Vid sidan av den vanliga offentliga sektorn - som visserligen också borde få växa efter år av svältkurer. Förslaget påminner om beredskapsjobb, och frågan är vilken lönenivå man skulle sätta. Sverige har ju inte lagstadgade minimilöner som många andra länder. Tanken är dock väl värd att undersöka närmare. Arbetslösheten innebär ett enormt resursslöseri - samtidigt som det finns en massa arbeten som behöver utföras i samhället tvingas de arbetslösa sitta hemma och ruttna bort, ofta med mycket små ekonomiska marginaler - ibland under existensminimum. Visserligen fyller de en viktig samhällsekonomisk funktion som inflationsbekämpare, om man ska tro högerekonomerna. Men vem kandiderar frivilligt till ett sånt uppdrag?

Enligt jobbgarantins upphovsmän skulle ett sånt system också hålla nere inflationen genom att agera som ekonomisk buffert, ungefär på samma sätt som dagens arbetslösa håller nere inflationen. I en högkonjunktur kan den ekonomiska politiken höja räntorna för att försöka punktera inflationdrivande sektorer, men istället för att skapa arbetslöshet för detta över anställda från den privata sektorn till den allmänna jobbgarantin.

En jobbgaranti skulle inte vara okontroversiell inom vänstern. Risken är att man skapar en slags andra sorteringens arbetsmarknad, med alltför låga löner. Det kostar såklart också en del, även om a-kassa och socialbidrag inte är gratis heller. Men frågan är om vi tror att det går att nå full sysselsättning idag med enbart traditionell keynesiansk efterfrågestimulering och att genom att låta den vanliga offentliga sektorn växa så att den suger upp de arbetslösa som inte blir anställda i den privata sektorn? Att den totala samhälleliga kostnaden för arbetslöshet är skyhög vet vi - vi blir som land fattigare av att inte låta alla som kan och vill utföra ett arbete göra det. Kanske dags att prova något nytt?

Läs gärna Motvallsbloggen om det heliga systemskiftet som kuppats igenom i samförstånd mellan sossar och borgare!

KATEGORI:Ekonomi

The Borg is here. You will be worklined.

Den stora behållningen i riksdagens budgetdebatt var nog att höra Johnny Skalin från SD förklara sitt partis ekonomiska politik. Något orutinerad, men nervositeten var inte hans största problem - snarare den ekonomiska politik om han försökte försvara. "Sverige är som ett företag", berättade han. "Ett företag kan inte anställa om det inte finns jobb att utföra".

Även bortsett från att privata företag har en del dödkött (ägarna till exempel) så är det ett skvatt galet resonemang. Hans poäng var såklart att Sverige inte kan ta emot invandrare eftersom vi har hög arbetslöshet.

Om man antar att Sverige faktiskt fungerar som ett enda stort företag så är Skalin logisk. Men vem köper företagets produkter? Företaget Sverige AB består ju i själva verket av individer anställda av en mängd olika företag, för att inte tala om stat, kommuner och landsting. Som köper och säljer produkter och tjänster av och till varandra. Varje infödd och invandrad svensk bidrar med sin arbetskraft till produktionen och med sin köpkraft till den totala efterfrågan i samhället. Om efterfrågan höjs, ska vi säga på dalahästar, så får ju företaget som tillverkar dem sälja fler och tvingas förmodligen nyanställa. Ju fler svenskar vi blir, desto större total efterfrågan och desto fler nya jobbtillfällen. Det här är inte direkt avancerad ekonomi, eller kontroversiell. Alltså kunde till och med folkpartiets Carl B Hamilton, som ofta framstår som rätt osympatisk, plocka några snällpoäng genom att förklara detta.

Mer störande än Sverigedemokraterna är finansminster Borgs självbelåtna mantra att "Sverige klarat krisen mycket bättre än andra länder". Det tjatades sönder redan i valrörelsen, och regeringen kom undan med det. Deras PR bygger konsekvent på att upprepa väldigt enkla catchfraser, mantran, som sätter sig i skallen på folk. Sanningshalten i dem är mindre viktigt.

Arbetslösheten i Sverige har ökat snabbare än i andra EU-länder. Ungdomsarbetslösheten är katastrofal; Nordens högsta och inom hela EU ligger bara två länder sämre till. I OECDs så kallade "välståndsliga" -  som mäter hur medlemsländerna placerar sig i förhållande till varandra - halkar Sverige ner. 2007 hade en genomsnittssvensk en levnadsstandard som var elva procent högre än OECD-snittet. 2009 låg vi bara sju procent högre. Anders Borgs politik har lett till massarbetslöshet, ökade klyftor mellan fattiga och rika och ett Sverige som tappar välstånd i förhållande till jämförbara länder. Vad är det då han är så stolt över?

Inte kan det väl vara att vi klarade oss helskinnade ur eurokrisen i våras? Det vore ju ett indirekt erkännande av det kloka i vänsterns motstånd mot svensk anslutning till valutaunionen! Att Sverige klarade sig bättre än USA och Storbritannien ur bankkrisen 2008? Vi hade ju vår bankkris redan på 90-talet och byggde förhoppningsvis upp lite mer hållbara banksystem efter det - inte heller något som Anders Borg kan ta åt sig äran av.

Som alltid när man försöker hitta substansen i "nya" moderaternas PR-spinn så är det som att vada fram i dimma. Orden är allt, verkligheten ovidkommande. Full sysselsättning pratar Borg om, fast regeringens prognos för 2010 räknar med en arbetslöshet på åtta procent. Men klart, han vill ju inte tala om vad han anser vara full sysselsättning. Är det de sex procents arbetslöshet som regeringen sätter som mål för 2014? Det  som moderaterna kallade massarbetslöshet 2006?


KATEGORI:Ekonomi