Jag vet att det är fult att säga "vad var det jag sa". Så jag säger väl inte det. Utan låter Sifo-chefen Toivo Sjörén säga det istället:

"Sverigedemokraterna har varit starkt exponerade före och under den här mätperioden. Det har varit en ordentlig marknadsföring av deras budskap. Partier som inte finns i riksdagen behöver uppmärksamhet för att nå fram"

Jag har tjatat på som en rättshaverist här, jag vet. Men när massmedia öppnar alla slussportar och kastar allt sinne för proportioner överbord, när ett litet obskyrt parti som hittills misslyckats med det mesta (inklusive ta sig in i riksdagen) tillåts äga nyhetsbevakningen under flera månader, då måste vi vanliga medborgare sätta klackarna i golvet.

Den totala slagsida som massmedias politiska bevakning uppvisat de senaste månaderna, och i någon mån ända sedan valet 2006 är ett direkt hot mot demokratin. Istället för att diskutera de frågor som kommer att vara avgörande efter valet 2010 (oavsett vilket block som vinner); arbetslöshet, ekonomi, klimatpolitik, fördelningspolitik, hakar bevakningen med monomanisk frenesi upp sig på ett enda parti, som fortfarande har en lång väg att vandra innan de tar sig in i riksdagen. Men för varje nyhetsinslag som blåser upp deras betydelse, varje taktiserande kvasidiskussion om att de kan bli vågmästare och vad som kan hända då, för varje sofftyckarprogram som med illa dold förtjusning frossar sig i eländesscenarion, får de en till skjuts framåt mot målet.

Massmedia har sedan valet 2006 varit Sverigedemokraternas duktigaste valarbetare. Kanske dags för självrannsakan? Eller gömmer man sig fortfarande bakom att man  rapporterar om det folk vill veta? Jag är en flitig massmediakonsument, och jag är väldigt nyfiken på vad våra övriga partier, som till skillnad mot det lilla främlingsfientliga lyckats ta sig in i riksdagen, anser om olika frågor. Jag tror också att den konsumentupplysningen är viktigare för mig inför 2010 än att bli tvångsmatad mer etnoporr och mer SD-hysteri.

DNs Henrik Brors påpekar något viktigt; det lilla främlingsfientliga partiet har en väl upparbetad internetstrategi som ger dem en galen dominans i kommentarsfälten hos våra stora dagstidningars webbsidor och i diverse webbaserade opinionsmätningar. Det hjälper såklart också dem att framstå som viktiga och ger dem en kontaktyta utåt som de annars saknat. Lite påminner det om de så kallade netroots-gruperna i USA, med skillnaden att dessa oftast är proggressiva. Det är dags att riksdagspartierna sätter sig ner och funderar på hur de ska möta extremhögern på denna nya, och inte oviktiga arena.

Slutligen så bekräftar massmedias val av vinkel på opinionsmätningen i fråga just det jag påpekar ovan. Miljöpartiet får en rekordsiffra; 9,7 procent. Mig veterligt har de aldrig legat högre. Deras ökning är också, till skillnad från det andra partiets, statistiskt säker. Ändå blir det en bisats.