Det finns moderater och så finns det moderater. Det finns moderater som statsminster Fredrik Reinfeldt, finansminster Anders Borg och propagandaminister Joseph Goeb... förlåt Per Schlingmann. Moderater belagda med ett tjockt lager teflon. Inte en stavelse, inte ett kommatecken verkar passera över deras läppar utan att först stötas och blötas i timmar av PR-byråer och passera genom minst fem olika fokusgrupper för grönt ljus. Med ett tjockt lager honung på sina kluvna tungor kan de sälja in tomma fraser som "arbetslinjen" och "det enda arbetarepartiet" som om de faktiskt betydde något.

Sedan finns det moderater som Sofia Arkelsten och Carl Bildt. Moderater som blir bjudna på lyxresor av Shell eller sitter i styrelsen för Lundin Oil. Som inte ens förstår att det skulle kunna uppfattas som problematiskt att hora för företag som går över lik för marknadsandelar. Som Shell i Nigeria och Lundin Oil i Sudan. Företag vars själva affärsidé är att kränga miljöförstörande skit.

Själv föredrar jag såklart den senare sortens moderater. Man anar hos dem den historiska kontinuiteten från högerledaren Hjalmarsson som ville "mala sönder den demokratiska ideologin". Han skulle nog också tyckt, som Carl Bildt, att fler borde låta sig bjudas på lyxresor av oljebolag med blod på händerna.

Inte för att teflonmoderaterna heller har något principiellt emot att hora för storföretag och den rika eliten. Det är ju trots allt moderaternas själva affärsidé. Men de fattar vad som ser snyggt ut, och vad som inte gör det. En hel del väljare tycker ju fortfarande - omodernt nog - att politiker inte ska sitta i knäet på de rika och mäktiga som första klassens nickedockor, köpta med hotellsemestrar i Frankrike och styrelsearvoden.

Visst vill även teflonmoderaterna att oljebolagen också i fortsättningen ska kunna lita på sitt partis obrottsliga lojalitet. Visst tänker de se till att behålla sin ställning som miljonärernas favoritparti genom att fortsätta gynna de rikaste på övrigas bekostnad. Visst vill moderaterna även nästa väl kunna räkna med miljoner och åter miljoner i hemligt partistöd från... ja från vem vet vi ju inte riktigt eftersom de är hemliga. (Valet 2006 fick de drygt 30 miljoner i hemligt partistöd). Men Reinfieldt och Schlingmann förstår att vissa saker snackar man inte högt om. Vissa människor dinerar man långt borta från kamerablixtarna. Vissa resor betalar man själv. Eller åtminstone låter man bli att blogga loss som en ivrig tangentbordsbäver om dem. Det förstår däremot uppenbarligen inte Sofia Arkelsten. Därför tycker jag att hon skulle bli en utmärkt partisekreterare för moderaterna. Lite hederlig naivitet skulle inte skada, efter år av strömlinjeformad schlingmannisering. Och ärliga politiker är väl bättre för demokratin än teflonmänniskor? Om än inte för moderaternas opinionssiffror.

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, 4, 5, Exp 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,

Hur human är föreningen Humanisterna? Igår gav journalisten Henrik Arnstad dem en bredsida: "Humanisternas möte i Stockholm urartade till rasistfestival". Jag har debatterat med några av deras medlemmar på nätet, och om de är representativa för Humanisterna som helhet är nog Arnstedts beskrivning ingen överdrift:

än idén att "muslimer måste lära sig att tåla lite skit". Den muslim som lackar ur när Lars Vilks mixar homosexualitet och islam ska spännas fast framför skärmen med ögonen uppspärrade Clockwork Orange-style. Toleransens krigare har nolltolerans mot andra människors spärrar och hämningar - så länge ”andra människor” är muslimer. Ibland får ju någon annan etnisk grupp en släng av sleven också.

Lasermannen kan nog ingen av oss som var med på 90-talet glömma. Hur hårt vi än försöker. Det var en riktigt vidrig period i vårt lands historia. Då, precis som nu, satt ett rasistiskt parti i vår riksdag. Då, precis som nu, förflyttades gränserna för vilka dumheter som det var OK att vräka ur sig i den politiska debatten. Ribban sänktes och rasismen började tvätta sig rumsren i offentligheten. Då, precis som nu, sköts invandrare ner på öppen gata för att de var invandrare. Mellan 1991-92 hann John Ausonius, som han egentligen heter, med att mörda en invandrare och skada ytterligare nio. Han var en ensam galning, men också ett symptom på en större sjukdom. En urartning av hela det svenska samhället. Den som tvivlar på detta, som inte ser sambanden, borde läsa Gellert Tamas fantastiska bok om denna mörka period i vår nutidshistoria.

"Ett regeringspartis uppgift är att sitta kvar vid makten så länge som möjligt. Ett oppositionspartis uppgift är att komma till makten så fort som möjligt. När man har okunniga väljare, vilket vi har i Sverige, så tvingas man förenkla sitt budskap så till den milda grad. Detta gör att vi tvingas föra ett resonemang som ibland överskrider sanningens gräns. (...) Hade vi haft kunniga väljare, som visste vad det var frågan om, skulle vi aldrig kunna hålla på som vi gör."

När Wikileaks publicerade sitt material om USAs krigande i Afghanistan "Afghan War Diary" så svarade USAs krigshögkvarter Pentagon omedelbart med en massiv PR-kampanj som försökte - och lyckades - flytta fokuset bort från innehållet i de släppta filerna. Världen upprördes mer över att Wikileaks (enligt Pentagon) försatte amerikanska trupper och deras afghanska samarbetsmän i fara än att samma amerikanska trupper tystar ner och ljuger om massakrer på oskyldiga civila, att minst 195 oskyldiga civila afghaner avrättats av hemliga amerikanska specialkommandon och att mellan 14000-34000 civila dödats sedan USA invaderade Afghanistan. Detta blev huvudfrågan - trots att Wikileaks i förväg hade samarbetat med den amerikanska försvarsmakten för att stryka känslig information.

Även SVTs nyhetsflaggskepp Aktuellt tuggade i sig Pentagons PR och rapade upp dimridåer: Unge nyhetsankaret Jon Nilsson kunde knappt tygla sitt raseri när han fick chansen att ställa Julian Assange mot väggen. Samma fråga ställdes om och om igen med en ny formulering: Hur kan ni "hjälpa talibanerna" och "riskera liv"? Inget svar godtogs. Påpekandet att den amerikanska krigföringen varje dag innebär nya dödsoffer viftades bort. Jon Nilsson var åklagaren och Assange var på förhand dömd. Den amerikanska försvarsmaktens PR-lögner var beviset.

Ingen ska komma och slå i mig att Aktuellts nyhetsredaktion gör såna här misstag av ren dumhet. Nyhetsrävarna är inte tappade bakom en vagn. De vet att både Pentagon och Israels militär för krig på två fronter; dels ett rent militärt och dels ett propagandakrig. De vet att sanningen är krigets första offer. Möjligen är Jon Nilsson och Lennart Persson båda så förblindade av sina egna lojalitetskopplingar till USA och Israel att de bryr sig mindre om att få fram sanningen än att försöka undvika PR-katastofer för länderna ifråga. Isåfall har de såklart inget att göra på en nyhetsredaktion som Aktuellt. Möjligtvis är också SVT fast i den kommersiella nyhetslogikens rävsax; man måste visa "båda sidorna" av en nyhet, även om man vet att den ena sidan är en garanterad lögn. Möjligen är Aktuellts urartningar bara ett till tecken på den allmänna högervridningen av alla delar av det svenska samhället. Men det borde rimligtvis även oroa SVT. Hur ska de motivera svenska folket framöver att fortsätta betala dyra licensavgifter för att garantera en nyhetsrapportering som vågar kritisera makten, när Aktuellt nöjer sig med att retweeta PR-lögner från Pentagon och IDF som om de vore dagens sanningar?

J

Enligt jobbgarantins upphovsmän skulle ett sånt system också hålla nere inflationen genom att agera som ekonomisk buffert, ungefär på samma sätt som dagens arbetslösa håller nere inflationen. I en högkonjunktur kan den ekonomiska politiken höja räntorna för att försöka punktera inflationdrivande sektorer, men istället för att skapa arbetslöshet för detta över anställda från den privata sektorn till den allmänna jobbgarantin.

Den stora behållningen i riksdagens budgetdebatt var nog att höra Johnny Skalin från SD förklara sitt partis ekonomiska politik. Något orutinerad, men nervositeten var inte hans största problem - snarare den ekonomiska politik om han försökte försvara. "Sverige är som ett företag", berättade han. "Ett företag kan inte anställa om det inte finns jobb att utföra".

Om man antar att Sverige faktiskt fungerar som ett enda stort företag så är Skalin logisk. Men vem köper företagets produkter? Företaget Sverige AB består ju i själva verket av individer anställda av en mängd olika företag, för att inte tala om stat, kommuner och landsting. Som köper och säljer produkter och tjänster av och till varandra. Varje infödd och invandrad svensk bidrar med sin arbetskraft till produktionen och med sin köpkraft till den totala efterfrågan i samhället. Om efterfrågan höjs, ska vi säga på dalahästar, så får ju företaget som tillverkar dem sälja fler och tvingas förmodligen nyanställa. Ju fler svenskar vi blir, desto större total efterfrågan och desto fler nya jobbtillfällen. Det här är inte direkt avancerad ekonomi, eller kontroversiell. Alltså kunde till och med folkpartiets Carl B Hamilton, som ofta framstår som rätt osympatisk, plocka några snällpoäng genom att förklara detta.

Mer störande än Sverigedemokraterna är finansminster Borgs självbelåtna mantra att "Sverige klarat krisen mycket bättre än andra länder". Det tjatades sönder redan i valrörelsen, och regeringen kom undan med det. Deras PR bygger konsekvent på att upprepa väldigt enkla catchfraser, mantran, som sätter sig i skallen på folk. Sanningshalten i dem är mindre viktigt.

Arbetslösheten i Sverige har ökat snabbare än i andra EU-länder. Ungdomsarbetslösheten är katastrofal; Nordens högsta och inom hela EU ligger bara två länder sämre till. I OECDs så kallade "välståndsliga" -  som mäter hur medlemsländerna placerar sig i förhållande till varandra - halkar Sverige ner. 2007 hade en genomsnittssvensk en levnadsstandard som var elva procent högre än OECD-snittet. 2009 låg vi bara sju procent högre. Anders Borgs politik har lett till massarbetslöshet, ökade klyftor mellan fattiga och rika och ett Sverige som tappar välstånd i förhållande till jämförbara länder. Vad är det då han är så stolt över?

Inte kan det väl vara att vi klarade oss helskinnade ur eurokrisen i våras? Det vore ju ett indirekt erkännande av det kloka i vänsterns motstånd mot svensk anslutning till valutaunionen! Att Sverige klarade sig bättre än USA och Storbritannien ur bankkrisen 2008? Vi hade ju vår bankkris redan på 90-talet och byggde förhoppningsvis upp lite mer hållbara banksystem efter det - inte heller något som Anders Borg kan ta åt sig äran av.

Som alltid när man försöker hitta substansen i "nya" moderaternas PR-spinn så är det som att vada fram i dimma. Orden är allt, verkligheten ovidkommande. Full sysselsättning pratar Borg om, fast regeringens prognos för 2010 räknar med en arbetslöshet på åtta procent. Men klart, han vill ju inte tala om vad han anser vara full sysselsättning. Är det de sex procents arbetslöshet som regeringen sätter som mål för 2014? Det  som moderaterna kallade massarbetslöshet 2006?

Full sysselsättning är målet för regeringens ekonomiska politik, sade finansminster Borg och presenterade en budget som inte innehåller några åtgärder för att höja sysselsättningen. Där finns dock lite extra resurser till arbetsförmedlingen, vars "jobbcoacher" ska bli ännu bättre på att förmedla jobb som inte finns. Arbetslösheten i augusti uppgick till 7,4 procent.

Nobels fredsprisnissarna verkar ha hittat en värdig pristagare i år. För en gångs skull kanske man ska säga. Ibland har man ju fått intrycket att Nobels fredspristagare kvalificerar sig genom att vada i floder av blod (Henry "Vietnam" Kissinger, fd amerikansk utrikesminster) eller åtminstone ha planer på att vada i floder av blod (Barack "Afghanistan" Obama).

Istället för att kommentera Fredrik Reinfeldts regeringsombildning och de fyra år av Robin Hood fast tvärtom och öronbedövande politisk spin den utlovar så tänkte jag citera Tage Danielsson, som var en klok man:

D

Det är alltså egentligen inte svårt att förstå varför Obama och hans liberaler ser ut att vara på väg mot en katastrof i novembervalen. Eller varför råttor som Summers och Emanuel lämnar Obamas Titanic. Det som för en utomstående kan verka lite märkligt är att den grotthöger som för bara två år sedan var totalt uträknad redan är på väg in i den politiska värmen igen. För vad är de politiska grobianerna i "the tea party" om inte samma gamla krigshetsare, abortmotståndare, homohatare, hycklande kristna fundamentalister och marknadsfundamentalister som de som trängdes under George Bushs paraply - med ett nytt namn och en slafsig make-over?

Gunnar Sandelin har fått klippkort på landets tyngsta debattsidor genom att hävda att man inte får kritisera invandringen till Sverige och att politiskt korrekta media tystar ner debatten. Det är såklart lite lustigt. Men samtidigt säger det en hel del om hur såna människor resonerar; martyrskap är det tyngsta artilleriet de har att komma med. "Titta på mig, jag är tystad! Jag säger till er, gång på gång - från DN debatt och SvD Brännpunkt - jag är tystad! Det politiskt korrekta etablissemanget vägrar släppa fram åsikter som mina. Typ." 

(Ingen med alla hästar i stallet tror att invandringen kostar Sverige 300 miljarder kronor. Den siffran vevas dock flitigt av extremhögern. Tvärtom har invandringen varit en viktig beståndsdel i vårt lands ekonomiska utveckling. Ett tillskott av människor i arbetsför ålder, som inte kostar samhället de miljoner skattekronor varje infödd svensk kostar från BB till avslutad utbildning har säkerligen spelat en stor roll för att Sverige kunnat behålla sin starka ekonomiska ställning. Problemet idag är såklart inte invandring, utan bristen på jobbpolitik sedan 90-talets omläggning av den ekonomiska politiken. En politik för full sysselsättning som ger både svenskar och invandrare en chans på arbetsmarknaden gör invandringen till en vinstaffär för Sverige, även rent ekonomiskt. För att inte tala om det mänskliga mervärde den medför. Om de verkliga problemen och lösningarna har skäggmumlare som Gunnar Sandelin inget att säga.)

Enligt SCB så betalar för övrigt invandrare i vårt land in mer pengar i skatt än de får ut i transfereringar - "bidrag"!)

"Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor"

(Få frågor har väl tjatats mer till leda än invandringen och kulturkrockar. Etnoporr  kittlar uppenbarligen borgerligheten. Valrörelsen 2010 var ett bra exempel: tre procent av väljarna nämnde invandringen som den viktigaste politiska frågan men den gavs sju procent av det massmediala utrymmet och trängde därmed undan sakfrågor som väljarna prioriterade högre. Om man tar sig en nykter titt på läget är det rätt uppenbart att den massmediala elit som sätter dagordningen tycker att både Gunnar Sandelin och rasistpartiet är användbara som murbräckor. Varför skulle de annars lyftas upp på sådana förträffliga piedestaler? Det politiskt inkorrekta idag är tvärtom att hävda att Sverige ska tillämpa en generös flyktingpolitik. Att människovärde inte mäts i pengar. Att det är viktigare att ta emot människor som flyr från förtryck och krig än att sänka skatterna för de redan rika.)

"Från 1980 till 2006 har drygt en miljon uppehållstillstånd beviljats i Sverige, varav nästan alla permanenta, vilket skiljer Sverige från de flesta länder. Ett tillskott på en miljon utländska medborgare under så pass kort historisk tid är en stor del av en liten befolkning som Sveriges och när det gäller att ta emot asylsökande så toppar Sverige statistiken per capita i Europa."

Här låter jag Maciej Zaremba svara:

"VAD ÄR DET exakt som blivit mörklagt? En tabell hos Migrationsverket, berättar Sandelin. Den avslöjar vilka utlänningar som i lönndom sedan 1980 tagits in i landet. Jag ser efter: 21.000 adoptivbarn, 60.000 gäststudenter, 116 000 italienare, tyskar och andra som tillfälligt jobbat i Sverige, 377.000 makar och anhöriga som svenskar tagit hit. Dessa utgör hälften av den miljonen invandrare som gör att Sverige håller på att "falla sönder"."

Läst resten av hans kommentar till en av Sandelins tidigare debattartiklar för en elegant avklädning av mumlade insinuationer och skrämskott.

Det kommer en hel del sensationsmärkta terrorvarningar just nu. Jag är inte säkerhetspolitiskt kvalificerad att avgöra om det ligger något i dem, eller om det vi ser är en PR-kampanj för att motivera USAs fortsatta urskillningslösa bombande i Pakistan. En sak behöver man inte ha några akademiska diplom i konfliktforskning för att inse: Risken med att skicka iväg sina soldater till främmande land för att ha ihjäl främmande lands befolkning är att någon i främmande land kan få för sig att återgälda tjänsten.

Krig brutaliserar människor, alltid. Man behöver ingen större inlevelseförmåga för att förstå hur nyheter om att oskyldiga civila dödas för skojs skull, och att deras mördare samlar på kroppsdelar som troféer, påverkar offrens släktingar, vänner och landsmän. Al-Qaeda och talibanerna får såklart en solid rekryteringsbas i en befolkning som utsatts för det amerikanska krigsmaskineriets ömma omsorger.

Ingen extrakongress, men en Framtidskommission blir det för vänsterpartiets del. Det kan nog bli bra det med, om partiet rekryterar rätt personer till den. Jag hoppas att man vågar glänta på dörren och släppa in utomstående kompetens; risken är annars att det blir rundgång och att man inte orkar dra de nödvändiga slutsatserna.

Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann avgår från sin post. I skrivande stund inte klart vad han avgår till, men förmodligen har Reinfeldt vikt en ministerpost till sin trogne vapendragare. Schlingman har som partisekreterare varit en av nyckelfigurerna i moderaternas make-over och att han bara skulle försvinna från politiken är nog lite för mycket att begära.