Sluge Schlinge slutar
Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann avgår från sin post. I skrivande stund inte klart vad han avgår till, men förmodligen har Reinfeldt vikt en ministerpost till sin trogne vapendragare. Schlingman har som partisekreterare varit en av nyckelfigurerna i moderaternas make-over och att han bara skulle försvinna från politiken är nog lite för mycket att begära.
Partisekreterarna är lite av politikens doldisar, de är i högsta grad maktspelare men syns inte så mycket. Schlinge såg vi dock en del i valrörelsen; ett prov på hans PR-isering av politiken bjöds bland annat när han mötte sossarnas kampanjgeneral Bo Krogvig i envig i SVT. Schlingman hade en enda prioritering i den debatten - att nöta in termen "det enda arbetarpartiet". Det enda arbetarpartiet det enda arbetarpartiet det enda arbetarpartiet det enda arbetarpartiet... Tror han hann med att säga det 15-20 gånger i en diskussion som varade i kanske tio minuter. Krogvig verkade helt tagen och missade (om jag minns rätt) att påpeka att moderaterna tvärtom är det enda miljonärspartiet.
Ett annat exempel på Schlinges innötningsstrategi såg vi under eurokrisen i våras, som Reinfeldt och Borg snabbt döpte om till en kris för "socialdemokratin", istället för för den valuta som de själva brinner för och vill påtvinga även Sverige.
Nu är såklart inte moderaterna de enda som låter PR-byråer vara med och utforma det politiska budskapet, men de är det svenska parti som gått längst i PR-isering. Schlinge och Reinfeldt pratar politik som om de talade till ett barn. När de bygger sina retoriska luftslott är verkligheten ointressant, resultaten oviktiga. Orden är allt. Arbetslinjen innebar i praktiken massarbetslöshet. "Det enda arbetarpartiet" genomför en politik som ger kassaklirr i villorna på Lidingö, och barnfattigdom i miljonprogramsområden. Det är förenklat, stundtals ohederligt, det sprider dimridåer. Men det funkar. Förhoppningsvis finns det ändå fortfarande rum inom politiken för ett ärligt samtal med väljarna. För om Schlinge tillåts göra för den politiska debattnivån vad socialförsäkringsminister Christina Husmark-Persson gjort för cancersjuka så är vi djupt fuckade.
(Det betyder inte att jag inte tycker att även vänstern ska ta sig en noggrann titt på Schlingmanns knep. Inte för att kopiera de värsta delarna, men för att lära sig att kontra dem.)
Efterträdaren heter tydligen Sofia Arkelsten. I en miljödebatt nyligen filosoferade hon om att det bästa sättet att stoppa nedsmutsningen av världshaven vore att låta privata företag stycka upp dem mellan sig. För man vill väl inte smutsa ner något man själv äger...eller?
Bloggadress: http://www.villevesslan.blogspot.com