Platta gröna drömmar
A
tt Annie Lööf vill att rika ska betala mycket mindre skatt (så kallad "platt skatt") har jag redan skrivit om. Liksom att hennes politiska förebild heter Ayn Rand, som inte tyckte att samhället skulle ta hand om handikappade barn eftersom det är att sänka sig till "de efterblivnas" nivå. Att centerpartiet väljer en nyliberal partiledare i ett läge där nyliberalismen är ett politiskt konkursbo förvånar inte. Vilset parti söker tappad identitet. Har tröttnat på att böka runt i bondmyllan med folkdräkterna. Letar hellre runt Stureplan. Godare drinkar där. Och en massa andra nyrika (centern blev nyligen Sveriges rikaste parti) som uppskattar tidsfördriv såsom vaskning och kolasnortning.Förvånad blev jag däremot igår när jag läste i Aftonbladet om det nya (m)iljöpartiet:
"Fridolin jagar folkpartiväljare med lärarlöner och misslyckade försök att låta som Barack Obama, Åsa Romson syns inte till, Maria Ferm dricker te med Tobias Billström, budgeten formuleras av en kille som drömmer om platt skatt och från sidlinjen twittrar Maria Wetterstrand med sina nya kompisar från högertankesmedjan Timbro."
Också Per Bohlund, miljöpartiets ekonomiske talesperson, drömmer visst platta drömmar. När han som han själv säger, "tillåter sig att lyfta blicken". Jag var tvungen att läsa om för att tro det.
Vi tar det igen: När miljöpartiets ekonomiske talesperson tillåter sig själv att drömma så drömmer han om platt skatt. Vilket innebär massiva skattesänkningar för de rikaste. Vilket innebär att det blir mycket svårare att använda skattesystemet till att omfördela pengar från rik till fattig. Vilket är en politisk idé som är så galet högerradikal att den mest brukar tilltala människor som läser böcker av författare som anser att samhället inte ska ta hand om handikappade barn eftersom det är att sänka sig till "de efterblivnas nivå". Utan tvekan har miljöpartiet de gröna skiftat nyans på senare tid:
Kanske man vill försöka fylla det mittenhögerutrymme som centerpartiet tidigare ockuperade i svensk politik, när nu centern går in för att spela ytterhöger? Men behöver vi verkligen två urblekt dollargröna vindflöjlar i svensk politik, som precis som Groucho Marx har nya principer om vi inte gillar deras gamla? Slå ihop och låt Per Bohlund och Annie Lööf i fortsättningen drömma sina platta drömmar tillsammans.
Bloggadress: http://fotolasse.se