"En anledning till lönelyftet är att KKR:s nettovinst ökade till 2 miljarder dollar, drygt 13 miljarder kronor, under 2012. Bolagets innehav ökade sitt värde med 24 procent under året, enligt Bloomberg."
Det går bra för välfärdskapitalisterna nu, pengar rullar in. Det är svenska skattepengar som går direkt in på dessa amerikanska miljardärers bankkonton. Vinsterna i företaget har skapats genom att skära ner på personalen och spara på allt möjligt och omöjligt. När Caremaskandalen rullades upp såg vi resultatet av detta. Men de svenska vinstvärnarna i riksdagen: sossar, miljöpartister, centerpartister, folkpartister, moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater, är väl nöjda med att riskkapitalisterna Kravis och Roberts kan tjäna en fin slant på sin entreprenörsidé - vanvårda gamla människor? Det blir till och med lite pengar över till att finanisera kampanjen "skrubba caremas skamfilade rykte", som mals varv på varv i tidningen Dagens Samhälle och får hjälp på traven av borgerliga ledarsidor.
2014 får väljarna en chans att säga sitt om Henry Kravis och George Roberts 900 miljonerslöner.
Resultatet av den debatten blev magert: i riksdagen meddelade minister Tobias Billström att han ville "skärpa reglerna". Med det menade han att det ska bli lättare att återkalla arbetstillstånd och skicka ut arbetaren ur landet. Däremot inte att straffa oseriösa arbetsgivare på något sätt, bara deras utsugna arbetare. Så skapar man ytterligare ett skäl för dessa arbetare att bara hålla käften och slava vidare, för om deras chefs mygel blir upptäckt så är det de som åker ur landet med huvudet före. Hur länge kan miljöpartiet medverka till denna politik?
Sen dess har debatten om polisens REVA-kontroller i tunnelbanan bara exploderat. Sånt har farbror blå resurser till. Men försök få dem att lösa brott som drabbar vanliga människor...
Enligt Suhonens logik är alltså LOs förslag bäst - om man inte låtsas om att det ger kommunerna rätt att göra hur de vill med de privata vinsterna. Vilket kommer att innebära att bland annat Stockholm, moderaternas största privatiseringslekstuga, kommer att fortsätta vara det, och många andra kommuner likaså. Problemet är bara att LOs kompromiss om vinsterna, med undantaget för kommunerna, inte är förhandlingsbar, det skulle leda till inbördeskrig mellan förbunden och med socialdemokraterna. Vänsterpartiets förslag däremot kan snickras på om det skulle behövas, utan att det riskerar att leda till politiskt inbördeskrig.
ars Adaktusson går med i kristdemokraterna och vill kandidera till Europaparlamentet. Det kom väl inte direkt som en överraskning. Den mannen har inte mycket kvar av journalistisk opartiskhet att gömma sig bakom. Men att byta från journalistik till politik när den kristdemokratiska skutan guppat under fyraprocentspärren under lång tid och verkar vara på väg att lida totalt skeppsbrott är väl lite taskig tajming?
Framförallt har Adaktusson gjort sig känd som en rabiat försvarare av allt Israel tar sig för. Den här krönikan i Metro där han rasar över Jonas Sjöstedts stöd till Ship to Gazas hjälpflotta är underhållande, som propagandakonstverk betraktat. Adaktusson försöker lägga skulden för massakern på Mavi Marmara, där israelisk militär dödade nio hjälparbetare som försökte göra motstånd när de bordade skeppet på internationellt vatten, på offren. En rapport från UNHCR visade att sex av de dödade var offer för rena avrättningar - bland annat skott i huvudet från mycket nära håll - och kritiserade Israel för "wilful killing; torture or inhuman treatment; wilfully causing great suffering or serious injury to body or health". Om detta kan man inte läsa i Adaktussons krönika. Nio personer "miste livet". Råkade dom ramla i trappan?
Efter Israels angrepp på hjälpflottan inleddes ett propagandakrig för att motivera dödandet. I det kriget producerades ett antal olika rapporter, som drog helt olika slutsatser. För att bevisa att Israel hade rätt att använda hela sin arsenal av militära vapen mot hjälparbetare på internationellt vatten lutar sig Adaktusson mot Palmer-rapporten, som beställdes av Ban Ki Moon och bestod av trogna Israel-vapendragare som Alvaro Uribe, colombiansk ex-president med bland annat samarbete med paramilitära mördare och illegal avlyssning av politiska motståndare på sitt mycket rymliga samvete. Att den rapporten enligt sina riktlinjer uttryckligen inte hade befogenhet att uttala sig i legala frågor:"The Panel is not a court. It was not asked to make determinations of the legal issues or to adjudicate on liability", hindrar inte Adaktusson från att använda den till att påstå att Israels anfall på flottan och blockad av Gaza genomförts med "stöd av folkrätten". Vilket såklart är trams. Här är en genomgång av de rent legala argumenten. Det moraliskt förkastliga i att en av världens starkaste militärmakter anfaller en hjälpflotta med humanitära förnödenheter till ett svältande folk är odiskutabelt. Dock inte för propagandisten Adaktusson.
Israel har hamnat lite i mediaskugga under den arabiska våren. Något som landets högerextrema regim säkert är tacksam för. Men då och då sipprar nyheter ut och de är inte goda. Nyligen framkom att den israeliska regimen steriliserar etiopiska kvinnor - ofta mot deras uttalade vilja. Dags för Lars Adaktusson att skriva en till krönika? What would Jesus do, Lars? Skulle han åkt med hjälpkonvojen eller attackhelikoptrarna?
en svenska ekonomiska politiken med ett ständigt sparande och överskottsmål för budgeten är destruktiv och hindrar oss från att investera i exempelvis nya bostäder trots bostadsbrist och i bättre infrastruktur som nya järnvägar. När det tack vare låga räntor faktiskt är gratis att låna pengar till framtidsinvesteringar är det ekonomisk idioti att maniskt fortsätta spara och amortera av på en av västvärldens lägsta statsskulder.
Men idag ser Assar Lindbecks ekonomiska ramverk ut att vara huggna i sten, som Bibelns tio bud, när moderater och sossar, och alla andra partier utom vänsterpartiet, verkar tävla om vem som kan spotta ur sig flest floskler om "ansvar" på kortast tid utan att reflektera över hur ansvarsfullt det är att låta Sverige förfalla och avstå från nödvändiga investeringar för framtiden. Bakom Anders Borgs och Magdalena Anderssons prat om "ansvar" döljer sig något helt annat: politisk feghet.
aniel Suhonen brukar vara bra, därför kastade jag mig med intresse över hans och Dany Kessels debattartikel om vinster i välfärden, och blev besviken. Det börjar lovande:
- Det var de stora riskkapitalägda koncernerna som blev vinnare på privatiseringarna, inte de små lokala entusiasterna. Check.
- Sverige är idag ett nyliberalt Klondyke dit utländska riskkapitalbolag guldrushar för att göra vinst på våra skattepengar. Inget annat land är så avreglerat. Check.
- Det finns en stor folklig majoritet mot vinster i välfärden, sex procentenheter av borgerlighetens väljare kan tänka sig att byta block på frågan, endast åtta procent av väljarna tycker att det ska vara fritt vinstuttag, alltså dagens modell. Check.
Sen börjar Suhonen och Kessel slira:
"Sedan tidigare har en rad seriösa förslag tagits fram från LO, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. När vi utvärderat dessa förslag för att hantera vinstintresset i välfärden har vi dock funnit att de – trots goda intentioner – inte kommer att vara tillräckliga.
Det förslag som hittills kommit närmast en effektiv begränsning av skatteläckagen är LO:s förslag"
LOs förslag presenterades nyligen, och var en tam kompromiss mellan det vinststopp som LO-kongressen beslutat om och Stefan Löfvéns motstånd mot att reglera vinsterna i välfärden. Konkret betyder det att LO föreslår en särskild bolagsform - "samhällsbolag" - där de tillåtna vinsterna kraftigt begränsas till att motsvara statslåneräntan plus en procent. Detta motsvaras av det förslag som vänsterpartiet lade i somras, med skillnaden att vänstern bara vill låta samhällsbolagen göra en vinst motsvarande banklåneräntan.
Båda varianterna skulle rensa ut guldgrävarna ur välfärden. De som driver vård för att tjäna pengar på det skulle inte ha något att hämta. MEN, det finns en viktig skillnad mellan vänsterpartiet och LO: I LOs förslag lämnas frågan över till kommunerna. Det kryphålet innebär att de flesta blå kommunerna kommer att låta Carema, Attendo och Capio sänka sina tentakler djupare i vår välfärdssektor. Tyvärr kan man misstänka att det också blir fallet i en del socialdemokratiska kommuner. Så med LOs förslag riskerar det folkliga motståndet mot vinster i välfärden att dribblas bort i kommunalpolitikens korrdorer. Vänsterpartiets förslag har inget sånt kryphål.
Hur Suhonen och Kessel får ihop det när de skriver att LOs förslag är det hittills bästa är alltså svårt att begripa. Är det taktik? Snålhet med beröm till en politisk konkurrent? Och vad menar Suhonen och Kessel är seriöst i miljöpartiets och sossarnas förslag, som bara handlat om hur frågan bäst kan fintas bort från dagordningen - utan att några verkliga förändringar genomförts? Oavsett vad som motiverar Suhonen och Kessel att skriva som de gör - och jag förutsätter att det inte är okunskap - så sänker det deras trovärdighet.
Efter denna felaktiga recension avfärdar Suhonen och Kessel alla förslag som otillräckliga:
"Men LO:s och de rödgröna förslagen förutsätter en komplicerad kontrollapparat som blir stor och kostsam. De ger fortsatt potentiella kryphål som inte garanterat stoppar värdeöverföringen till de aktörer som alltid kommer försöka sko sig på välfärdens bekostnad."
Återigen, detta är en bra beskrivning av sossarnas och miljöpartiets förslag, och av de konsekvenser som LOs kompromiss kommer att få i praktiken. Vänsterpartiets förslag däremot eliminerar vinstintresset ur välfärden och därmed också behovet av den kontrollapparat som s och mp tvingas bygga upp för att försöka hålla riskkapitalisterna i koppel.
I praktiken blir samhällsbolag eller svb-bolag detsamma som dagens ideellt drivna sjukhus och vårdhem, som till skillnad från Carema och Attendo inte brukar drabbas av vanvårdsskandaler motiverade av girighet. De håller en hög kvalitet. Det är smått absurt att de båda debattörerna buntar ihop förslag som förbjuder vinstuttag med förslag som inte vill reglera - och påstår sig kunna dra samma slutsatser om bägge varianterna.
Efter att ha avfärdat alla hittillsvarande förslag med bred pensel så kommer Suhonen och Kessel med ett eget, och det är då saker blir riktigt konstiga:
- Stopplag mot vinst i välfärden. Check.
- Huvuddelen av välfärden ska bedrivas offentligt, men inslag av alternativa pedagogiker i nonprofitbolag är OK. Check.
- En ny bolagsform, svb-bolag, kan behöva skapas. Check.
- LOV måste bort. Check.
Så efter att ha skåpat ut alla tidigare förslag uppfinner Suhonen och Kessel hjulet på nytt, genom att lägga ett förslag som såvitt jag kan se bara skiljer sig från vänsterns på yttersta marginalen, om det skiljer sig alls. Oavsett om det är taktikspel eller slarv så missar Suhonen och Kessel en chans att sticka hål på de verkligt tomma ballongerna i vinstfrågan: s och mps partiledningar. Men det kanske hade blivit pinsamt? Istället förvirrar de nog en och annan väljare. Ingen bra start för en ny tankesmedja!
ppdatering om NUON-affären:Peter Wolodarski tycker inte heller att staten ska äga företag. Oväntat? DNs hantering av Nuonaffären: säger inte ett knyst på två veckor. Jag har kollat deras hemsida varje dag för att se om de skriver något om den sämsta ekonomiska affär en regering gjort i Sveriges historia. Nada!
Sedan, när tystnaden blir alltför öronbedövande skrivs det två ledare som flyttar fokuset från regeringen Reinfeldt genom att påstå att problemet var ägarformen: "staten ska inte äga företag" och tona ner de förluster som affären kommer att innebära: "riktigt hur dålig affären skulle framstå fyra år senare kunde naturligtvis inte förutses". Men Vattenfall har varit statligt sedan 1909 och har försett Sverige med billig och hyfsat grön el under hela den tiden. Trots en hög elskatt har svenskarna Europas billigaste el. OCH företaget har varit en vinstmaskin.
Haveriet handlar inte om ägarformen, utan om borgerlighetens sorgliga brist på visioner. Och nivån på förlusterna var inte omöjliga att förutse: den internationella mäklarfirma som anlitades värderade Nuon till 50 miljarder. Regeringen gick med på att betala 97 miljarder. Trots att alla varningslampor blinkade. Om Peter Wolodarski får råda så ska de slippa ifrån ansvaret för det. Frågan är: hur bra blir det när liberaler - den ekonomiska och politiska maktens knähundar - driver tidningar?
tort uppslaget påAftonbladets webb:"Hen vinner ikväll". Betyder det att ordet "hen" en gång för alla vunnit slaget och nu ingår i det svenska språket som ett tredje könsneutralt pronomen? Efter all gråt och tandagnisslan, speciellt från en viss kategori män? Jag orkade inte engagera mig i den i-landsproblemsdebatten men kommer ändå att tänka på Mahatma Ghandis ord: "First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win". Kanske det helt enkelt är så att hen kan vara lite praktiskt och därför slinker in bakvägen?
Vem vinner melodiftestivalen då? Inte den blekaste aning. Jag tycker den brukar vara så tråkig att klockorna stannar. (OK, Loreen var lite kul!) Men jag håller tummarna för Hen ikväll!
orrbottenskurirens ledarsida skriver väldigt bra om den svenska narkotikapolitiken, byggd på en idé om "nolltolerans", en tjusig teori som omsätts i en dödlig praktik:
"Narkotikapolitiken fungerar väldigt illa. Den utgår ifrån principen att det ska vara svårt att vara knarkare i Sverige. Det är det också, folk dör som flugor av narkotikan. Sverige ligger högt på skalan i en internationell jämförelse. Under förra året dog 429 personer av narkotika och det kan jämföras med människor som mördades eller dräptes där avled 88 personer. Under 2012 dog 312 personer i trafiken."
(...)
"Kriminaliseringen av droger, där vi straffar dem som skadar sig själva, har sin orsak i att vi har en självbild av att vi är så oerhört duktiga, moraliska och kunniga. Politikerna tog med oss i EU med argumentet att nu skulle Sveriges drogpolitik frälsa övriga Europa. Tyvärr glömde de att titta på statistiken, vi kan inte ens stoltsera med att särskilt få människor använder narkotika i Sverige. Vi ligger bra till bland ungdomar upp till 15 år. Men sedan följer vi genomsnittet för övriga länder när det gäller användning av droger.
När det gäller dödlighet ligger Sverige i botten och tävlar med Albanien om sämsta drogpolitiken. Som sagt, folk dör som flugor!"
u verkar hela regeringen - inte bara Jan Björklund - ångestsvettas i Nuon-affärens svallvågor. Det bör de. 97 miljarder statliga pengar som plöjts ner i övervärderad skitig energi - en usel affär på alla vis.
Inte förvånande från det hållet. Men ganska korkat. Statliga bolag kan vara välskötta eller i dåligt skick, precis som privata. Förra året drog de statligt ägda företagen in 28 miljarder till statskassan genom utdelningar. Vin och sprit, med vinstmaskinen Absolut Vodka, tjänade till exempel in 2,3 miljarder till staten 2007, innan det såldes av allianzen. Men Janerik Larsson kanske hellre vill betala högre skatt?
Kanske en bättre formulering vore:"Borgerliga politiker ska inte äga företag"? Vattenfall kukade ur
under Fredrik Reinfeldts och Maud Olofssons regim. Att de båda dessutom fått skarpa varningar från sina tjänstemän om Nuonaffären men ändå valt att låta styrelsen gå vidare är generande. Högerpartier verkar vara sällsynt slarviga med skattemedel och offentlig egendom. Jag säger bara Serafen, vårdcentralen som Filippa Reinfeldt sålde till moderaternas kompisar för 700 000 kr och som fyra år senare såldes vidare för 20 miljoner. Eller de kommunala förskolorna och hemtjänsten som Stockholmsmoderaterna sålde för 3,4 miljoner, när det verkliga priset beräknades till 81,7 miljoner. Allmännyttans lägenheter i Stockholm säljs till hyresgästerna med kraftiga rabatter - där har många miljarder av gemensamt uppbyggt kapital förskingrats på kort tid, och det enda bestående resultatet är en mer segregerad och dysfunktionell bostadsmarknad. Och det kan ju vara värt att minnas en annan borgerlig regerings stöd till den döende varvsindustrin, en konstgjord andning som kostade svenska skattebetalare 34 miljarder kronor.
Varför är borgerliga politiker så dåliga på att hantera skattepengar och offentlig verksamhet? Kan det ha något att göra med en negativ grundinställning till allt offentligt och statligt? Man rycker på axlarna och överlåter skötseln åt de direktörer man tillsatt - eller skyndar sig att sälja ut till vrakpris - när det i själva verket skulle behövas tydliga politiska visioner. Ofta finns det ju en god anledning till att statliga företag inte är privata.
Vattenfall är strategiskt viktig som energiproducent, speciellt i dessa tider då alla pratar om klimatomställning men lite görs. Där har allianzen, och dess "gröna röst" centerpartiet, missat mot öppet mål. Istället för investeringar i grön energi, som växer starkt, har svenska statliga pengar pumpats in i kolkraftverk och annan skitig fossilenergi som gör planeten brunare. Nu tvingas istället Vattenfall meddela att 2000 jobb försvinner på grund av konkurrensen från förnyelsebart.
På sex timmar bombarderas jordens öknar av lika mycket energi som mänskligheten gör av med på ett år. Tänk om Vattenfall istället hade investerat pengar i solkraftsbyggena i Saharaöken, som beräknas kunna försörja EU med 15 procent av sitt energibehov 2050. Tänk om vi istället för oengagerade borgerliga politruker haft en statlig ägare som faktiskt ville göra något av sin ägarmakt. Som hade en större vision för Vattenfall än att försöka tjäna en snabb hacka på att bli den största miljöboven runt Östersjön. Tänk om Nuon-haveriet blir startskottet för en diskussion om varför vi inte använder de statliga företagen till något vettigt, istället för bara ytterligare en chans att hånflina åt allianzens haverier!
last är en av de riktigt stora miljöbovarna. Ta dig en titt på den här videon som visar vad våra plastleksaker får för effekt för djurlivet på en av människor helt obebodd ö. En kampanj för att få bort all plast som förpackningsmaterial och hitta miljövänliga alternativ för konsumentprodukter borde ha startas för längesedan. Bort med plasten!
”För nio år sedan ansåg 55 procent att Sverige tagit emot invandrare i alltför stor omfattning. I dag är den andelen 37 procent. Man får gå tillbaka till 1989 för att hitta en lika positiv attityd till invandrare.”
Hur ska man förstå det här? Inte minst mot bakgrund av moderaternas senaste piruetter i flyktingpolitiken, när Tobias Billström fiskar i bruna vatten med argumentet: "väljarna vill ha förändring i invandringen"? Vilka väljare då? Sverigedemokraternas? Och hur ska man förklara det faktum att ett främlingsfientligt parti går framåt i opinionen samtidigt som motståndet mot invandring minskar rätt kraftigt? SD kanske är bra på att mobilisera en viss typ av väljare, "unga arga män", men ännu bättre på att mobilisera andra grupper mot sin politik?
I extremhögerns värld brukar svenskarnas uppslutning bakom invandringspolitiken viftas bort med att svenskarna är hjärntvättade av ett "PK-etablissemang" som tycker likadant. Men det blir svårt idag, när fler och fler etablissemangsröster - på Expressens och SvDs ledarsidor, inom Timbro och runt borgerliga tidskrifter, ja nu till och med ansvarig minister Billström - flörtar med främlingsfientliga och invandringsmotståndare. Konstigt nog så verkar snarare stödet för svensk flyktingpolitik ha ökat i takt med att delar av borgerligheten börjat spana mot SDs väljarbas och samtidigt som ett hårt agiterande främlingsfientligt parti äntrat riksdagen.
Kanske det helt enkelt är så att vi ser fler fördelar än nackdelar med invandring? I takt med att fler svenskar får personliga relationer till invandrare: en kärlek, nya vänner, arbetskamrater, släktingar, så minskar misstänksamheten? Kanske de allra flesta svenskar är kapabla att hålla två tankar i huvudet samtidigt: visst kommer det hit ett och annat rötägg, men de allra flesta är helt vanliga rekorderliga människor?
Kanske många svenskar påverkas av de fruktansvärda bilderna från inbördeskriget i Syrien och inser att de problem vi får hantera här är en piss i Missisippi jämfört med det helvete många flyr från?
Förra året beviljade Sverige 25 252 uppehållstillstånd till invandrare, flyktingar och deras familjer.Det är faktiskt inte så många, för ett land med
9,5 miljoner invånare. Med det inte sagt att det inte finns problem att lösa. Vissa kommuner, som Södertälje, har fått ta emot en väldig mängd flyktingar, nu senast från Syrien, utan att för den skull få några extrapengar från staten. Samtidigt som ett fåtal kommuner, ofta röda, tar ett enormt ansvar så ser blåa, moderatstyrda kommuner gärna till att slippa. Lidingö och Täby tog till exempel emot 12 flyktingar var förra året, jämfört med Södertäljes 1200.
"Nu får Miljöpartiet bekänna färg. Antingen är de humanister som vill behandla folk på ett vettigt sätt eller så står de kvar i den råa högerpolitik som de gått med på."
Den modell för arbetskraftsinvandring som regeringen och mp skapat leder i slutändan till
lönedumpning och sämre arbetsvillkor också för svenska arbetare. Det kommer såklart att skapa ett motstånd mot invandring. Vänsterpartiet föreslår tre åtgärder för att komma tillrätta med problemen: juridiskt bindande kontrakt mellan arbetstagare och arbetsgivare, bättre kontrollmöjligheter och större möjligheter för arbetskraft som ändå utnyttjas att kunna stanna i Sverige och söka nytt jobb. Sjöstedt igen:
"I dag är den som kommer hit och utnyttjas i så stort underläge att de inte vågar klaga. Vi tror att de här åtgärderna skulle göra att vi sätter stopp för rovdriften på folk och att det blir omöjligt att ge sämre villkor för den som kommer hit än för dem som bor i Sverige."
"Det är viktigt att regeringen vårdar sin relation med Miljöpartiet, menar Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström.
– Ja, det tycker jag. Så att både Miljöpartiet och regeringen håller fast vid den här överenskommelsen, säger Urban Bäckström.
Det är alltså frågan om arbetskraftsinvandring som är viktig för Svenskt Näringsliv. Redan 2008 kom Miljöpartiet och regeringen överens om att underlätta för människor som kommer från utomeuropeiska länder att jobba i Sverige. Men det har visat sig att oseriösa företag utnyttjar reformen. Både försäljning av arbetstillstånd och extremt dåliga arbetsvillkor förekommer. Men det är inget fel på själva reformen, säger Urban Bäckström."
e femtio mest välavlönade direktörerna inom svenskt näringsliv tjänar i genomsnitt 14 miljoner kronor om året, alltså 46 gånger en genomsnittlig arbetarinkomst. Det kan man läsa i en LO-rapport om den svenska maktelitens löner. Av dessa femtio direktörer är två kvinnor. Vilket är två fler än för tio år sedan.
De totalt 200 personer i den svenska makteliten som granskats av LO hade en årlig genomsnittsinkomst som det tog en vanlig industriarbetare 17 år att tjäna ihop. En vanlig industriarbetarlön beräknas vara 300 000 kr/år.
Välfärdskapitalisterna i Carema, Attendo, Capio och allt vad de heter får ännu inte simma med de riktigt stora hajarna, men direktörerna där tjänar ändå 13 gånger mer än en vanlig arbetare och tre gånger mer än de kommunala chefer som köper deras tjänster.
Det LO kallar "den demokratiska eliten" - politiker, fack, och folkrörelseledare - spelar däremot fortfarande i en ekonomisk b-liga i en jämförelse. De tjänar fem gånger mer än en industriarbetare. Dock ger alla partier utom v och mp sina partiledare extra betalt, så att de ska slippa gå med trasiga skor genom Gamla Stans dåligt plogade gator. Än så länge har inga andra hakat på vänsterpartiet som vid den senaste kongressen beslöt att ingen av partiets politiska företrädare ska kunna få ut mer än 27 500 kr i månaden - en arbetarlön - av sitt politiska uppdrag.
1980 var skillnaden mellan den ekonomiska elitens och vanligt folks inkomst som minst: de rika tjänade "bara" fem gånger mer. Sedan dess har eliterna dragit ifrån. Men vad betyder det då att den ekonomiska och politiska makten roffar åt sig hämningslöst?
Ojämlikhetens pris betalas visst också i kronor och ören, men som alla som läst boken "Jämlikhetsanden" vet så är ojämlika samhällen skadliga för medborgarna på en rad områden. Ojämlikhet och orättvisor är ett gift som förstör sociala relationer, leder till mental och fysisk ohälsa, brottslighet och missbruk av droger och alkohol. Ojämlikhet förkortar våra livslängd, gör oss feta, försämrar skolresultat, genererar våld mellan människor, sätter stora befolkningsgrupper i fängelse. Och så vidare. Läs boken!
Vi människor är sociala djur och verkar ha ett inprogrammerat behov av rättvisa och jämlikhet i våra relationer för att må bra. Märkligt nog, kan tyckas, gynnas också de som klarar sig allra bäst i ett klassamhälle av jämlikhet. Även de rika far illa i ojämlika samhällen.
Pengar har ett eget gravitationsfält som förvränger omvärlden. Ju mer pengar, desto större tyngdkraft. Se bara på hur den amerikanska demokratin förstörts av Big Money. Valen vinns av den kandidat som spenderar mest pengar. De som har pengar att donera till de styrande två partierna köper politiska beslut som de själva tjänar på. Samma sak försigår säkerligen här i Sverige. Vi vet väldigt lite om vilka krösusar som finansierar moderaterna (och sverigedemokraterna!), eller vad de fått för politiskt utbyte för sina donationer av regeringen Reinfeldt.
Pengar är makt. Kanske Sanna Rayman kan svara på varför vissa ska ha så mycket mer makt än andra? Speciellt när det ofta verkar råda ett omvänt förhållande mellan inkomst och produktivitet: kolla in den här rapporten som räknade ut att nettovärdet för samhället av en välavlönad banktjänsteman var negativt: han förstörde mer värde än han genererade, medan en sjukhusstädare skapade 10 punds värde för varje pund i lön hen tjänade.
Egentligen borde väl bevisbördan ligga hos Sanna Rayman och alla andra på högerkanten som tar ojämlikheten i försvar: bevisa för oss att dessa direktörer och bakirer - eller för all del politiker och folkrörelseledare - presterar bättre tack vare ständigt ökande inkomster i förhållande till övrig befolkning! Bevisa för oss att de bonusar som de generöst öser över varandra - till och med när de som amerikanska finansjätten AIG nyss varit med och sänkt hela världsekonomin och räddats av statliga pengar - leder till bättre ledarskap! Om vi vet att ojämlikhet har ett högt pris, så måste väl bevisbördan ligga på den som ändå vill ha den? Att direktörerna själva vill ha högre lön begriper vi. Men vad får vi övriga ut av deras bonusfester? Det är ju trots allt vi som i slutänden betalar kalaset.
Sanna Rayman kräver att LO ska säga vilken lönenivå som är acceptabel för makteliten. Det kanske inte är en fackförenings jobb att hålla nere löner. Men jag kan säga vad jag tycker: ingen människa behöver tjäna mer än tre gånger så mycket som någon annan, någonsin. Om det överhuvudtaget finns några vinster i produktivitet med löneskillnader, vilket kan diskuteras, så gissar jag att de klingar av någonstans därefter. Resten är bara kukmätning stora egon - och inte sällan psykopater - emellan. Och såna människor vill vi inte ge makt över andra människor, väl?
ittade en ny stjärna på twitter: unge centerpartisten Algot Thorin, vice ordförande i CUF. Enligt beskrivning på sin blogg säger han sig vilja "bekämpa dumhet - alltså socialism och konservatism". När Algot bekämpar dumhet ser det ut såhär:
Jag föredrar nog en annan Thorin, han Ekensköld som slåss mot orcher i Hobbit-filmen. När Algot Thorin ska bekämpa orcher så hugger han sig bara i foten. Är svenska socialbidrag viktigare än syriska människor? Stureplanscentern har otur när den tänker.
Vi har hört det förut, fast tvärtom: är syriska människor viktigare än svenska socialbidrag? Vi vet att sverigedemokrater gärna ställer olika välfärdssystem mot invandring. Sjukvård, pensioner, ni fattar galoppen. Men när bestämde sig centerpartiet för att det var ett smart drag att göra som SD - fast tvärtom?
På ett sätt är det såklart logiskt. Både SD och centern står långt till höger. Högerpartier vill sänka skatterna, aldrig höja dem. Här på diagrammet från SCB kan vi se att skatterna sänkts under en lång rad år:
Men skatterna överför pengar från rika till fattiga. Från välbärgade män i medelåldern till mindre välbärgade kvinnor och barn. Skatter finaniserar välfärdsystem som sjukvård, pensioner och såklart även socialbidrag. Med högerpartier vid makten, oavsett om de heter centern eller SD, så kommer välfärdens andel av kakan att fortsätta krympa. Svångremmen kommer att fortsätta dras åt, som den dragits åt de senaste 25 åren. Den offentliga sektorn och socialförsäkringarna kommer att svältas ut, pensionerna kommer att urholkas. En liten grupp rika i välmående villaghetton som Lidingö och Danderyd i Stockholm - moderaternas kärnväljare - kommer att dra vinstlotten, de redan fattiga kommer att bli ännu fattigare. För 2013 anser sig regeringen och SD ha råd att sänka bolagsskatter för redan rika storföretag med 16 miljarder kronor:
Det kallas omvänd Robin Hood-politik: ta från de fattiga, ge till de rika. Och det retar såklart upp många. Men vill man slippa den diskussionen så kan man försöka spela ut olika utsatta grupper som behöver stöd från samhället mot varandra eller mot de mer lyckligt lottade. Pensionärer mot unga. Sjuka mot friska. Invandrare mot pensionärer. Arbetslösa mot arbetande. Söndra och härska!
När krubban är tom bits hästarna. Och varken SD eller centerpartiet vill fylla på med nytt hö i krubban. Däremot piskar de gärna hästarna från var sitt håll, hetsar dem mot varandra. Om Algot Thorins linje får råda inom centerpartiet, att fri invandring ska användas som hävstång för att bryta sönder det som återstår av den svenska välfärdsmodellen efter sex års högerregim, ja då kan nog alla vi som inte förstår varför centerpartiet överhuvudtaget finns till se fram emot valdagen 2014.
Och Algot Thorin kan ju läsa "Bilbo, en hobbits äventyr" och ta sig en funderare över hur det går för den andre Thorin när han bara sitter och ruvar på sin drakskatt och vägrar dela med sig av den, fast nöden hos grannarna är stor.
"Totalt tog storbankerna in 191 miljarder kronor under 2012, på räntenetto och avgifter. Summan kan jämföras med poster i senaste statsbudgeten. Där kostar hälsovård, sjukvård och social omsorg, ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt ekonomisk trygghet vid ålderdom totalt 196 miljarder.
Ungefär lika mycket som vi svenskar betalar till bankerna."
om synes så håller jag på att helrenovera det här stället. Så det blir inte mycket tid över för att skriva, fast det hade varit kul att hänga på näthat/nätkärlekdebatten. Det får bli någon annan dag. Men jag tycker inte att ni ska missa dessa två fifflande allianzare:
Och så har vi den gamla moderata trotjänaren Anetthé Zettergren som klagade högt och ljudligt över de höga skatterna i Sverige samtidigt som hon var i full färd med att förskingra skattebetalarnas pengar. Fyra och en halv miljon beräknas hon ha kommit över från landstinget genom affärsbedrägerier. Hon har också stulit en miljon från sitt ex, vars företag nu är på väg att gå omkull på grund av Anetthé. Själv sitter hon någonstans i Thailand vid en solig pool och förmodligen gnäller hon fortfarande över skatterna och lever loppan som bara moderater kan.
et förslag om att begränsa privata vinster i välfärden som LO nyligen presenterade var tamt. Det överlämnar i praktiken beslutet till varje kommun: Den kommun som vill fortsätta ge Carema skattepengar för att väga mormors kissblöjor kommer att kunna göra det. Och Carema kan plocka ut hur mycket vinst de vill om så är kommunens vilja. Det räcker med att kommungubbarna skriver ett litet papper med en motivering till varför de vill att deras skattebetalares pengar ska gå till Caremas bankkonto på Jerseyöarna istället för till kommunal vård, skola och omsorg. Det kommer troligen de allra flesta blå kommuner i landet att göra, och med tanke på socialdemokratins velande i frågan, också en hel del röda kommuner.
Ändå har LOs förslag fått välfärdskapitalisterna att bli rosenrasande. Minsta antydan om att deras vinster kan komma att begränsas, om så bara i vissa kommuner, ses som en krigsförklaring. Idag kommer motoffensiven från välfärdskapitalisternas intresseklubb - Almega. Och det är EU och EU-rätten de försöker använda som hävstång för att kunna fortsätta bända sig in på den lönsamma skattefinansierade välfärdsmarknaden.
Det är mindre lyckat av flera anledningar:
1.Sverige är redan idag ett av de allra mest sönderprivatiserade länderna i EU. Det är svårt att hitta länder där privatiserings- avknoppnings- avreglerings- och utförsäljningsrasieriet gått lika långt. Det blir svårt för Almega att förklara varför EU ska tvinga just Sverige att förbli unionens nyliberala experimentverkstad mot vår vilja, när andra medlemsstater utövar en långt striktare kontroll över sina skattepengar.
2.EU-juridiken är, somLO-juristerna skriver idag i SvD, inte så glasklar och tvärsäker som Almega vill låtsas. Det handlar om en balansakt mellan statlig och unionsmakt där makten över välfärdsfrågorna än så länge i huvudsak ligger kvar hos nationalstaterna. LO-juristerna:
"Domstolens praxis hittills visar att det är fullt tillåtet för medlemsstaterna att bestämma att företag inom välfärdssektorn inte ska få dela ut vinst."
3.Om EU-domstolen mot förmodan skulle försöka tvinga Sverige att fortsatt ge välfärdskapitalisterna fri etableringsrätt, med våra skattemedel som betalning - som sagt en extrem nyliberal modell som inte tillämpas i övriga EU - tror inte Almega då att det skulle få politiska konsekvenser? EU-motståndet är växande i många medlemsländer. Storbritannien ska folkomrösta om EU-medlemskapet om premiärminster Cameron får som han vill. I Sverige har Jonas Sjöstedt krävt en omförhandling av villkoren för vårt medlemskap i Unionen. Tvingar EU på Sverige en djupt impopulär nyliberal välfärdsmodell så kan det nog bli startskottet för en debatt om utträde.
4.Än så länge har Almega socialdemokratin på sin sida - inoffociellt.Den nuvarande partiledningen har tagit strid för fortsatta vinster i välfärden, mot sina medlemmar, mot LO och mot vänsterpartiet. Uppenbarligen hoppas Stefan Löfvén att diskussionen om vinster i välfärden ska självdö innan valet 2014. Han hjälps inte av att Almega offentligt skickar ut EU-domstolen som torped för att vrida om armen bakom ryggen på honom. Istället riskerar Almega att sabotera den Löfvénska planen för hur vinstfrågan ska hanteras. Om hans "linje två" i vinstfrågan verkar omöjlig, är Almega då så säkra på att opinionen i samhället och i de politiska partierna inte med automatik kommer att göra "linje tre", totalt vinststopp, oundviklig?
5.Det är politik, inte juridik, som ska avgöra vilka politiska vägval vi gör. Det tycker nog de allra flesta svenskar. När Almega nu försöker ångvälta över politiken med juridiska finter riskerar de att komma på kant med den allmänna opinionen och framstå som profithungriga tricksare.
"I alla stora jämförbara kursprov är det en större procentuell andel friskoleelever som höjts än kommunala.
I den nya studieplanen från 2011 är de största genomsnittliga skillnaderna i kurserna MA1C och MA2C, naturvetarnas och teknikernas matte.
I MA1C till exempel fick 33 procent av friskoleeleverna högre kursbetyg än i kursprovet, jämfört med de kommunala elevernas 23 procent.
– Då ska man också veta att detta troligen är en underskattning av skillnaden, eftersom vi i en rapport till Skolinspektionen funnit att friskolorna också rättar de nationella proven generösare än de kommunala skolorna, säger skolforskaren Jonas Vlachos på Stockholms universitet.
Enligt Skolverket, som tagit in uppgifterna för att analysera skillnaderna senare i vår, syns samma mönster i en tidigare rapportering."
Det borde inte förvåna någon. Och det är det här som vi som varit kritiska till privatskolereformen sagt hela tiden. Vinstmotivet hör inte hemma i den offentliga sektorn. Skattepengar ska inte gå ner i privata fickor. När privat vinstmotiv tillämpas i skolan så skapar det en drivkraft för privatskolorna att konkurrera om eleverna genom att sätta generösa betyg. Det ser såklart bra ut att kunna skicka iväg många elever till högskolorna. Men vad hjälper det om de inte fått med sig kunskapen de behöver för att klara vidare studier i bagaget?
Och lärare som försvarar sin yrkesheder och sätter de betyg som eleverna förtjänar kan istället hutas åt, som skedde på John Bauer-gymnasiet som för övrigt figurerar som en av de värsta betygsfifflarna i DNs artikel. Där eleverna spelade dataspel på lektionera istället för att lära sig.
Friskolesystemet är ytterligare ett privatiseringsfail av episka proportioner. Ett skolmisslyckande som gör Sverige till ett dummare och mer segreregat land. Och som särbehandlar eleverna på kommunala skolor negativt: de trängs bort från högskolorna av privatskolelever med överbetyg.
Mer att läsa om privatiseringarnas och systemskiftets konsekvenser:
panien är på väg att koka över. Än så länge verkar svenska medier ha missat det, men de senaste dagarna har en korruptionsskandal utan dess like briserat, där i princip hela regeringspartiet partido populars partiledning blivit påkommen med fingrarna djupt ner i syltburken. Det handlar om olagliga donationer från privata företag, ofta i byggsektorn, som slussats genom partiet rakt ner i ledningens fickor. Ofta har företagen belönats med offentliga kontrakt som tack. Mariano Rajoy, den nuvarande konservative premiärministern, har enligt läckan, partiets tidigare partikassör Barcenas, tagit emot 250 000 kronor årligen. Och han är bara en av många. Också den tidigare konservative presidenten Jose Maria Aznar har mottagit stora summor. Det var den socialdemokratiskt orienterade tidningen El Pais som släppte bomben för några dagar sedan och enligt tidningen har de uppgifter som styrker olagliga donationer under peioden 1990-2008.
Denna skandal kan mycket väl bli droppensom får sinnet att rinna över för de redan hårt prövade
spanjorerna. Hatet mot högerregeringen var redan innan glödhett. Mariano Rajoy och hans regim har förstört det som fortfarande gick att förstöra. De har attackerat spanjorerna med sparpaket efter sparpaket, sänkt löner, försämrat pensioner, lagt ner vårdcentraler och tvingat ut den tidigare medelklassen i armod.
Jag såg det själv när jag var i Barcelona i oktober. Enorma köer till soppköken. Många går hemlösa. I varje gathörn står en tiggare med döda ögon. Och just i ögonen ser man vilket pris folk har tvingats betala för den destruktiva svångremspolitik som EU och Angela Merkel påtvingat Spanien, med Mariano Rajoy som verkställande polischef och bankerna som enda vinnare. Ögonen som berättar om ångest och hopplöshet.
När jag var i Spanien senast såg jag tecken på ett kommande sönderfall. Regioner som Katalonien blir allt tydligare i sin strävan att frigöra sig från centralstaten. Regimen svarar med hot om militära ingripanden och chauvinistiska provokationer. Det spanska tvåpartisystemet, med ett högerparti och ett socialdemokratiskt, är på väg ut. Väljarna har inget förtroende för de gamla skurkarna. Vänstern går starkt framåt i mötningarna. På gatorna manifesterar spanjorerna sitt förakt för den styrande eliten och möts av ett chockerande polisvåld.
Det är svårt att se hur Mariano Rajoy, redan innan hatad, nu dessutom avslöjad som kriminell motkolv, ska kunna styra landet vidare till nästa val om tre år. Avgår han inte självmant så känns en revolution inte helt osannolik.
