Svenskt Näringsliv bluffar om vinster

S

venskt Näringsliv är ute och alarmerar igen angående diskussionen om vinster i välfärden på s-kongressen. SvD:
 
 
    "I intervjun med Dagens Industri beskriver Urban Bäckström beslutet som ”den värsta inskränkningen av fri företagsamhet sedan löntagarfonderna”. Han säger sig också vara oroad över att Stefan Löfven så tydligt släppt fram vänsterfalangen inom socialdemokraterna."
 
 
    I förra söndagens Agenda förklarade Stefan Löfvén s-kongressens beslut med all önskvärd tydlighet:
 
 
 
 
    Frågan är: varför ljuger Svenskt Näringsliv? Varför hotar de med en ny löntagarfondsdebatt? Möjligen för att de är rädda för att takten i privatiseringshetsen ska avta. Det finns ju fortfarande en hel del kommuner som inte privatiserat sina skolor, sin hemtjänst, sina sjukhem och äldreboenden. De skaver som en böld i Urban Bäckströms bak. Ju större del av den offentliga välfärdsstaten som sålts ut till riskkapitalister, desto svårare blir den att ta tillbaka och desto mäktigare blir Urban Bäckström.
 
 
    Dessutom skulle ju besvikna väljare kunna få för sig att rösta på det enda vinstkritiska partiet - vänstern - om de får klart för sig att sossarna röstat för fortsatta vinster till riskkapitalister på sin kongress. Bättre då att slå blå dunster i folks ögon. Varje privatiserinrgskritiker som luras att rösta på Stefan Löfvén är en röst för Urban Bäckströms linje. Man anar ett PR-maskineri som spinner på högvarv i bakgrunden.
 
 
SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, AB 1,
 
 
Share |
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Maria Wetterstrand tror på marknaden

S

ug på den här karamellen från miljöpartiets förra språkrör:
 
 
    "Poängen med valfrihetsreformerna har varit att skapa alternativ som är tillgängliga och öppna för alla, inte bara för dem med en tjock plånbok eller rätt folkbokföringsadress. Vinstfrågan är kraftigt överdriven och i längden självreglerande. Den som plockar ut så mycket vinst att verksamheten blir lidande kommer inte att överleva."
 

    Två präktiga goddag yskaft alltså. Valfrihet mellan exempelvis olika skolor är bra och förutsätter inte på något sätt att skolor drivs med privat vinstintresse. I Danmark tillämpas den modell som LO och vänsterpartiet förespråkar, att privata skolor måste återinvestera eventuell vinst i verksamheten. 15 procent av de danska grundskoleleverna har valt att gå i en privat skola. Det ser likadant ut i Norge och Finland, det går alldeles utmärkt att välja en privatskola även där, men skillnaden är att det eventuella överskottet måste återinvesteras i verksamheten. På så sätt eliminerar man drivkraften att skära ner kraftigt på t.ex. lärartätheten för att kunna pressa upp vinsterna åt ägarna. Inte särskilt förvånande att skolresultaten i våra grannländer ser betydligt bättre ut än i vår svenska skola.
 
 
    Att eventuella problem med privat vinstintresse är "självreglerande" är ett ännu konstigare påstående. Bara en frälst nyliberal slänger trosvissa satser om självreglerande marknader runt sig på det sättet. Varför skulle privatskolorna "självreglera" bort betygsinflation, när det ryktet om den generösa betygssättningen som är den säljande idén, anledningen till att eleverna väljer just den privatskolan? Det är just vinstintresset som gör att privatskolorna har lägre lärartäthet, lägger ner skolbibiloteken, tar bort kuratorerna, skolsköterskan, osv. De vill inte ha krävande elever från studieovana hem av den enkla orsaken att de kostar för mycket. Det går inte att "självreglerna" bort själva grundförutsättningarna för privatverksamhet, Bara en idiot eller bluffmakare påstår det.
 
 
    Som en sann liberal vägrar Maria Wetterstrand att se den segregation som privatskolesystemet innebär och de fallande kunskapsnivåer som det medför. Istället för att se och ta itu med problemen väljer hon, precis som det parti hon företräder, att sätta välfärdskapitalisternas vinstintresse framför alla andra hänsyn. Vad säger miljöpartiets väljare om det?
 
 
 
 
Share |
 
 
 

KATEGORI:Miljöpartiet

S-kongressen bangade i vinstfrågan

D

et blev varken hackat eller malet om de privata vinstintressena i välfärden på s-kongressen. Eller rättare sagt, det blev ett ja till fortsatta privata vinster och riskkapitalister, inlindat i lite politiskt ordfluffande om att "begränsa vinster" som inte täcks upp av några konkreta förslag. SvD kommenterar:
 

    "Innebär det nya förslaget någon skärpning av privata aktörers möjlighet att ta ut vinst?

Nej, egentligen inte i förhållanden till det som partistyrelsen redan hade kommit överens om.

Det är fortfarande en stor skillnad mellan det här förslaget och det som exempelvis LO föreslår, som faktiskt begränsar rätten att ta ut vinst.

”Vinstbegränsningen” som det talas om i det här förslaget åstadkoms enbart med hjälp av skärpta kontroller och hårdare villkor, på exempelvis bemanning."


    Det mest konkreta i det  s-kongressen beslutat verkar vara att enskilda kommunerna ska ha rätt att säga nej tack till friskolor som knackar på och vill etablera sig där med våra skattepengar. Det säger en hel del om vilken privatiseringslekstuga Sverige blivit att en sådan självklarhet ens behöver diskuteras. Än värre att den blir det enda konkreta resultatet efter flera dagars hårda interna strider i landets socialdemokratiska parti.

 

    När friskolan väl etablerat sig i kommunen kommer den att fortsatt få plocka ut våra skattepengar i privat vinst enligt s-kongressens beslut. Likaså privata sjukhus, äldreboenden, assistensbolag o.s.v. Det är innebörden i att kongressen inte gick på LOs linje - att särskilda SVB-bolag där vinsterna återinvesteras i verksamheten ska vara modellen OM vi släpper in privata eller ideella intressen i vår skattefinansierade välfärd.

 

    Skrivningarna om "ökad kontroll" då? Nåja, så har det låtit nu i ända sedan vi släppte fram de första skattefinansierade privatskolorna på 90-talet och märkte hur öppet det systemet var för missbruk. Varje gång en privatskola eller ett privat äldreboende orsakar skandalrubriker så hoppar högerpartierna, miljöpartiet och nu även sossar fram som gubben i lådan och viftar med skallran som det står "hårdare kontroller" på och lyckas gjuta olja på vågorna ett tag. Fram till nästa Caremaskandal eller Attendoaffär eller religiösa privatskola som indoktrinerar våra ungdomar i sina läror med skattemedel. Myndighetskontroller kan rundas av oseriösa aktörer och nya regleringar kämpar alltid i motvind, mot det privata vinstintresset som tillfört en helt ny mekanism i vår välfärdssektor: girighet. S-kongressen orkade inte sätta stopp för girigheten denna gång.

 

 

    Stefan Lövfen drev "vinster är OK, det räcker med att vi reglerar bättre"-linjen långt innan han blev partiledare. Det "välfärdsrådslag" som Löfvén ledde 2009 tillsammans med Ylva Johansson kom fram till slutsatsen att "driftsformerna" för välfärden inte spelade så stor roll. Så en får anta att det inte handlar om politisk taktik "vi gör det här för att vi är tvungna, 300 000 barn går i privatskolor", utan snarare om hans politiska övertygelse som högersosse: att privatiseringar är bra.

 

    Lika besviken som jag är på innehållet i beslutet, lika förvånad är jag över formerna för hur det togs. Den hetaste frågan på s-kongressen dödades av en dålig och luddig kompromiss som lades över kongressen som en kall, våt filt innan den riktiga debatten ens hann börja. Och den socialdemokratiska vänstern vek ner sig för partibyråkratin utan att riktigt våga spänna sina muskler i denna otroligt symbolladdade och principiellt viktiga fråga. Varför är socialdemokratin så rädd för en ärlig och öppen debatt också i de mer kontroversiella frågorna? Det är inte ett tecken på styrka utan svaghet när en partiledning vinner en kongress genom att strypa debatten.

 

    Frågan är om inte Stefan Löfvén och hans partistyrelse just sköt sig i foten också rent valtaktiskt inför 2014. Kongressbeslutet är tillräckligt luddigt för att kunna användas av borgerligheten om de vill göra vinster i välfärden till en attackfråga i valet. Men eftersom det samtidigt är tomt på praktiskt innehåll kommer det inte att räcka för de många väljare som känner starkt för att sätta stopp för de privata vinstintressenas härjningar i vär gemensamma välfärdssektor. 

 

    Det är ett guldläge för vänsterpartiet som är det enda parti som vill stoppa de privata vinstintressena. Frågan är vad den socialdemokratiska vänstern kommer att vakna upp med för baksmälla imorrn? Kanske dags att inse att den här frågan aldrig kan vinnas internt i socialdemokratin och miljöpartiet, partiledningarna där är alltför insyltade med de privata välfärdskapitalisterna. En folkomröstning om frågan kanske är den enda framkomliga vägen?

 

Missa inte Kent Wistis kommentar!

 

Uppdatering: sossarnas privatiseringsgeneral Stefan Stern och vårdkapitalisterna Capio förklarar vad kongressbeslutet faktiskt innebär:

 

 

Uppdatering 2: Tomas Ramberg på Ekot skjuter ner sossarnas propaganda. I själva verket är besluten på denna kongress ett steg bakåt, mot mindre reglering. Kongressbesluten från 2009 vågade gå längre.

 

Bloggat: Kaj Raving, Fotoloasse, Jonas Wikström, Pepprat Rödgrönt,

SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11,  AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,

Share |
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Jan Björklunds flumskola

D

et är stor ironi att Major Björklund gjorde sig ett namn på att kritisera det han kallade "den socialdemokratiska flumskolan". Nu får hans egen politik som skolminister motta svidande kritik just för sin flummiga syn på privatiseringar och vad vinstmotiv som drivkraft för skattefinansierade privatskolor får för effekter. Senast var det Kungliga Vetenskapsaakademins expertgrupp som sköt med de tunga kanonerna:
 

    "Det svenska skolsystemet är i ett avseende närmast unikt och extremt i ett internationellt perspektiv. Med undantag av ett system som introducerades i Chile under general Pinochets styre, finns inget annat allmänt finansierat skolväsende som tillåter att skolor drivs av privatägda vinstdrivande bolag. En engelsk forskare betecknade under symposiet det svenska systemet som ”till höger om högern” och ur brittisk synvinkel så radikalt att det inte ens diskuterades under Margaret Thatchers tid som premiärminister."

 

    Effekterna av privatskolesystemet: segregeringen ökar, elever från studevana medeklasshem skiljs från arbetarklassens barn. Betygsinflation, privatskolor som får rykte om sig att sätta överbetyg får en konkurrensfördel. Samtidigt sjunker kunskapsresultaten stadigt i hela den svenska skolan. Det privatskolesystem som borgerligheten skapade under Bildt-regeringen 1991-94, och som socialdemokraterna accepterat i efterhand, gynnar elever från medel- och överklassen på bekostnad av arbetarbarnen, precis som man kunde förutse. Men det sänker också resultaten för hela den svenska skolan och blir därmed ett hot mot våra möjligheter framöver att konkurrera med andra länder i kunskap och teknisk utveckling. Det är en riktig flumskola som Jan Björklund och hans allianskollegor skapat, där ideologiska skygglappar och blind tro på privatiseringar får stå i vägen för fakta.

 

 

    Socialdemokraternas kongress som börjar imorgon har chansen att sätta stopp för privatiseringsvansinnet en gång för alla. Det självklara målet för en socialist vore väl en skola som håller en likvärdigt hög standard för alla, oavsett vilken samhällsklass och vilket område de kommer ifrån? Men jag håller inte andan medan jag väntar på att sossarna gör om och gör rätt. Alla signaler hittills tyder på att de kommer att försöka ducka den heta vinst-potatisen genom en tam kompromiss. Förmodligen betyder det att Sverige förblir världens mest tokliberala land på skolfronten. De chilenska socialdemokraterna däremot verkar våga göra vad Stefan Löfvén inte törs:

 

 

    För den som vill rösta på ett parti som faktiskt vågar se problemen och göra något åt dem så finns alltid vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt och Rosanna Dinamarca skriver idag på Svd Brännpunkt om de stora problem som den svenska skolan står inför:

 

    "Den svenska skolan har behov av flera reformer. Den mest akuta gäller att sätta stopp för de privata företagens vinstuttag från skolan. Här är det tydligt att vi måste göra ett val. Antingen fortsätter vi på den nu inslagna vägen med kommersiella intressen och sämre resultat, eller så ändrar vi inriktning och prioriterar kunskap och elevernas behov."

 

Share |
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Rapport ställer tusenkronorsfrågan

U

r dagens Rapportinslag om privatskolorna: "Skolkoncernerna måste få tjäna pengar även om kvaliteten brister. Ja det säger företrädare för friskolebranschen idag. Igår  kunde Rapport berätta om Skolinspektionens pågående koncerngranskning som hittills visat bland annat brister när det gäller särskilt stöd till elever som behöver det".
 
 
När hälften av Sveriges privatskolekoncerner granskats visar det att nästan alla misslyckas. Eleverna får inte det stöd de behöver. Förutom de generella bristerna har Skolinskeptionen hittat specifika fel i vissa koncerner, t.ex. den beryktade John Bauer-koncernen som ibland undervisat eleverna bara upp till "godkänt"-nivå.
 
 
Rapports reporter får tag i privatskolornas taleskvinna Cecilia Nykvist och ställer två intressanta frågor:
 
 
 
 
Rapport: "Hur dålig kvalitet tycker du att man ska få ha och ändå tjäna pengar?"
 
CN: "Vi tycker att kvalitén ska vara god i svensk skola överhuvudtaget, och det är ju det som måste vara grunden, att vi fokuserar på kvalitet."
 
Rapport: "Är det OK att ni tjänar pengar medan ni inte ger tillräckligt med hjälp till eleverna?"
 
CN: "Fristående skolor måste ha en buffert att stå på för annars kan dom gå i konkurs."
 
 
Se hela inslaget här, börjar 14 minuter in i programmet.
 
 
Idag skriver också Aftonbladet om hur de privata apoteken packar ihop och flyttar från glesbygden, den för privata apotek olönsamma. När de privata apoteksföretagen köpte de svenska statliga apoteken gick de i kontrakten med på att driva verksamheten vidare några år även i glesbygd. Nu i mars 2013 gick denna plikt ut, och skyltarna börjar tas ner för glesbygdsapoteken. Men på Södermalm finns det ett i varje gathörn...
 
AB 1, SvD 1,
 
Share |
 
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Caremas ägare tjänade 900 miljoner kronor 2012

V

anvårdsspecialisterna Caremas ägare, riskkapitalisterna Henry Kravis och George Roberts tjänade förra året nästan 900 miljoner kronor var. Det skriver SvD idag:
 

    "En anledning till lönelyftet är att KKR:s nettovinst ökade till 2 miljarder dollar, drygt 13 miljarder kronor, under 2012. Bolagets innehav ökade sitt värde med 24 procent under året, enligt Bloomberg."
 
 
    Det går bra för välfärdskapitalisterna nu, pengar rullar in. Det är svenska skattepengar som går direkt in på dessa amerikanska miljardärers bankkonton. Vinsterna i företaget har skapats genom att skära ner på personalen och spara på allt möjligt och omöjligt. När Caremaskandalen rullades upp såg vi resultatet av detta. Men de svenska vinstvärnarna i riksdagen: sossar, miljöpartister, centerpartister, folkpartister, moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater, är väl nöjda med att riskkapitalisterna Kravis och Roberts kan tjäna en fin slant på sin entreprenörsidé - vanvårda gamla människor? Det blir till och med lite pengar över till att finanisera kampanjen "skrubba caremas skamfilade rykte", som mals varv på varv i tidningen Dagens Samhälle och får hjälp på traven av borgerliga ledarsidor.
 
 
 
 
    2014 får väljarna en chans att säga sitt om Henry Kravis och George Roberts 900 miljonerslöner.
 
 
SvD 1,
 
Share |
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Suhonen och Kessel slirar

D

aniel Suhonen brukar vara bra, därför kastade jag mig med intresse över hans och Dany Kessels debattartikel om vinster i välfärden, och blev besviken. Det börjar lovande:
 
  •   - Det var de stora riskkapitalägda koncernerna som blev vinnare på privatiseringarna, inte de små lokala entusiasterna. Check.
    •      - Sverige är idag ett nyliberalt Klondyke dit utländska riskkapitalbolag guldrushar för att göra vinst på våra skattepengar. Inget annat land är så avreglerat. Check.
    •      - Det finns en stor folklig majoritet mot vinster i välfärden, sex procentenheter av borgerlighetens väljare kan tänka sig att byta block på frågan, endast åtta procent av väljarna tycker att det ska vara fritt vinstuttag, alltså dagens modell. Check.
 
 
Sen börjar Suhonen och Kessel slira:
 
"Sedan tidigare har en rad seriösa förslag tagits fram från LO, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. När vi utvärderat dessa förslag för att hantera vinstintresset i välfärden har vi dock funnit att de – trots goda intentioner – inte kommer att vara tillräckliga.
 
Det förslag som hittills kommit närmast en effektiv begränsning av skatteläckagen är LO:s förslag"
 
 
    LOs förslag presenterades nyligen, och var en tam kompromiss mellan det vinststopp som LO-kongressen beslutat om och Stefan Löfvéns motstånd mot att reglera vinsterna i välfärden.  Konkret betyder det att LO föreslår en särskild bolagsform - "samhällsbolag" - där de tillåtna vinsterna kraftigt begränsas till att motsvara statslåneräntan plus en procent. Detta motsvaras av det förslag som vänsterpartiet lade i somras, med skillnaden att vänstern bara vill låta samhällsbolagen göra en vinst motsvarande banklåneräntan.
 
 
    Båda varianterna skulle rensa ut guldgrävarna ur välfärden. De som driver vård för att tjäna pengar på det skulle inte ha något att hämta. MEN, det finns en viktig skillnad mellan vänsterpartiet och LO: I LOs förslag lämnas frågan över till kommunerna. Det kryphålet  innebär att de flesta blå kommunerna kommer att låta Carema, Attendo och Capio sänka sina tentakler djupare i vår välfärdssektor. Tyvärr kan man misstänka att det också blir fallet i en del socialdemokratiska kommuner. Så med LOs förslag riskerar det folkliga motståndet mot vinster i välfärden att dribblas bort i kommunalpolitikens korrdorer. Vänsterpartiets förslag har inget sånt kryphål.
 
 
    Hur Suhonen och Kessel får ihop det  när de skriver att LOs förslag är det hittills bästa är alltså svårt att begripa. Är det taktik? Snålhet med beröm till en politisk konkurrent? Och vad menar Suhonen och Kessel är seriöst i miljöpartiets och sossarnas förslag, som bara handlat om hur frågan bäst kan fintas bort från dagordningen - utan att några verkliga förändringar genomförts? Oavsett vad som motiverar Suhonen och Kessel att skriva som de gör - och jag förutsätter att det inte är okunskap - så sänker det deras trovärdighet.
 
 
    Efter denna felaktiga recension avfärdar Suhonen och Kessel alla förslag som otillräckliga:
 
    "Men LO:s och de rödgröna förslagen förutsätter en komplicerad kontrollapparat som blir stor och kostsam. De ger fortsatt potentiella kryphål som inte garanterat stoppar värde­överföringen till de aktörer som alltid kommer försöka sko sig på välfärdens bekostnad."
 
 
    Återigen, detta är en bra beskrivning av sossarnas och miljöpartiets förslag, och av de konsekvenser som LOs kompromiss kommer att få i praktiken. Vänsterpartiets förslag däremot eliminerar vinstintresset ur välfärden och därmed också behovet av den kontrollapparat som s och mp tvingas bygga upp för att försöka hålla riskkapitalisterna i koppel.
 
 
    I praktiken blir samhällsbolag eller svb-bolag detsamma som dagens ideellt drivna sjukhus och vårdhem, som till skillnad från Carema och Attendo inte brukar drabbas av vanvårdsskandaler motiverade av girighet. De håller en hög kvalitet. Det är smått absurt att de båda debattörerna buntar ihop förslag som förbjuder vinstuttag med förslag som inte vill reglera - och påstår sig kunna dra samma slutsatser om bägge varianterna.
 
 
    Efter att ha avfärdat alla hittillsvarande förslag med bred pensel så kommer Suhonen och Kessel med ett eget, och det är då saker blir riktigt konstiga:
 
     - Stopplag mot vinst i välfärden. Check.
     - Huvuddelen av välfärden ska bedrivas offentligt, men inslag av alternativa pedagogiker i nonprofitbolag är OK. Check.
     - En ny bolagsform, svb-bolag, kan behöva skapas. Check.
     - LOV måste bort. Check.
 
    Så efter att ha skåpat ut alla tidigare förslag uppfinner Suhonen och Kessel hjulet på nytt, genom att lägga ett förslag som såvitt jag kan se bara skiljer sig från vänsterns på yttersta marginalen, om det skiljer sig alls. Oavsett om det är taktikspel eller slarv så missar Suhonen och Kessel en chans att sticka hål på de verkligt tomma ballongerna i vinstfrågan: s och mps partiledningar. Men det kanske hade blivit pinsamt? Istället förvirrar de nog en och annan väljare. Ingen bra start för en ny tankesmedja!
 
 
 
 
 
 
SvD 1, 2,  AB 1, 2,
 
 
Share |
 
 
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

FEM SKÄL TILL VARFÖR ALMEGA JUST SKÖT SIG I FOTEN

D

et förslag om att begränsa privata vinster i välfärden som LO nyligen presenterade var tamt. Det överlämnar i praktiken beslutet till varje kommun: Den kommun som vill fortsätta ge Carema skattepengar för att väga mormors kissblöjor kommer att kunna göra det. Och Carema kan plocka ut hur mycket vinst de vill om så är kommunens vilja. Det räcker med att kommungubbarna skriver ett litet papper med en motivering till varför de vill att deras skattebetalares pengar ska gå till Caremas bankkonto på Jerseyöarna istället för till kommunal vård, skola och omsorg. Det kommer troligen de allra flesta blå kommuner i landet att göra, och med tanke på socialdemokratins velande i frågan, också en hel del röda kommuner.
 
 
    Ändå har LOs förslag fått välfärdskapitalisterna att bli rosenrasande. Minsta antydan om att deras vinster kan komma att begränsas, om så bara i vissa kommuner, ses som en krigsförklaring. Idag kommer motoffensiven från välfärdskapitalisternas intresseklubb - Almega. Och det är EU och EU-rätten de försöker använda som hävstång för att kunna fortsätta bända sig in på den lönsamma skattefinansierade välfärdsmarknaden.
 

    Det är mindre lyckat av flera anledningar:
 
 
    1. Sverige är redan idag ett av de allra mest sönderprivatiserade länderna i EU. Det är svårt att hitta länder där privatiserings- avknoppnings- avreglerings- och utförsäljningsrasieriet gått lika långt. Det blir svårt för Almega att förklara varför EU ska tvinga just Sverige att förbli unionens nyliberala experimentverkstad mot vår vilja, när andra medlemsstater utövar en långt striktare kontroll över sina skattepengar.
 
 
    2. EU-juridiken är, som LO-juristerna skriver idag i SvD, inte så glasklar och tvärsäker som Almega vill låtsas. Det handlar om en balansakt mellan statlig och unionsmakt där makten över välfärdsfrågorna än så länge i huvudsak ligger kvar hos nationalstaterna. LO-juristerna:
 
    "Domstolens praxis hittills visar att det är fullt tillåtet för medlemsstaterna att bestämma att företag inom välfärdssektorn inte ska få dela ut vinst."
 
 
    3. Om EU-domstolen mot förmodan skulle försöka tvinga Sverige att fortsatt ge välfärdskapitalisterna fri etableringsrätt, med våra skattemedel som betalning - som sagt en extrem nyliberal modell som inte tillämpas i övriga EU - tror inte Almega då att det skulle få politiska konsekvenser? EU-motståndet är växande i många medlemsländer. Storbritannien ska folkomrösta om EU-medlemskapet om premiärminster Cameron får som han vill. I Sverige har Jonas Sjöstedt krävt en omförhandling av villkoren för vårt medlemskap i Unionen. Tvingar EU på Sverige en djupt impopulär nyliberal välfärdsmodell så kan det nog bli startskottet för en debatt om utträde.
 
 
    4. Än så länge har Almega socialdemokratin på sin sida - inoffociellt. Den nuvarande partiledningen har tagit strid för fortsatta vinster i välfärden, mot sina medlemmar, mot LO och mot vänsterpartiet. Uppenbarligen hoppas Stefan Löfvén att diskussionen om vinster i välfärden ska självdö innan valet 2014. Han hjälps inte av att Almega offentligt skickar ut EU-domstolen som torped för att vrida om armen bakom ryggen på honom. Istället riskerar Almega att sabotera den Löfvénska planen för hur vinstfrågan ska hanteras. Om hans "linje två" i vinstfrågan verkar omöjlig, är Almega då så säkra på att opinionen i samhället och i de politiska partierna inte med automatik kommer att göra "linje tre", totalt vinststopp, oundviklig?
 
 
    5. Det är politik, inte juridik, som ska avgöra vilka politiska vägval vi gör. Det tycker nog de allra flesta svenskar. När Almega nu försöker ångvälta över politiken med juridiska finter riskerar de att komma på kant med den allmänna opinionen och framstå som profithungriga tricksare.
 
 
Bild: Robert Nyberg
 
 
SvD 1, DN 1, 2, 3, AB 1, 2, 3,
 
 
Share |
 
 
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Privatskolorna gör Sverige dummare och mer orättvist

K

unskapsresultaten sjunker i den svenska skolan. Det har folkpartiets major Björklund, trots hög svansföring i skolfrågor, inte ändrat på. Men att eleverna lär sig mindre betyder inte nödvändigtvis att betygen därmed sjunker. Tvärtom: DN skriver idag om den betygsinflation som allt fler (bland annat jag) varnat för att friskolesystemet ska medföra. enligt DN är trenden tydlig - friskolor sätter konsekvent högre betyg i förhållande till de nationella proven än kommunala skolor:
 
 
    "I alla stora jämförbara kursprov är det en större procentuell andel friskoleelever som höjts än kommunala.
 

    I den nya studieplanen från 2011 är de största genomsnittliga skillnaderna i kurserna MA1C och MA2C, naturvetarnas och teknikernas matte.

 

    I MA1C till exempel fick 33 procent av friskoleeleverna högre kursbetyg än i kursprovet, jämfört med de kommunala elevernas 23 procent.

 

    – Då ska man också veta att detta troligen är en underskattning av skillnaden, eftersom vi i en rapport till Skolinspektionen funnit att friskolorna också rättar de nationella proven generösare än de kommunala skolorna, säger skolforskaren Jonas Vlachos på Stockholms universitet.

 

    Enligt Skolverket, som tagit in uppgifterna för att analysera skillnaderna senare i vår, syns samma mönster i en tidigare rapportering."

 

 

    Det borde inte förvåna någon. Och det är det här som vi som varit kritiska till privatskolereformen sagt hela tiden. Vinstmotivet hör inte hemma i den offentliga sektorn. Skattepengar ska inte gå ner i privata fickor. När privat vinstmotiv tillämpas i skolan så skapar det en drivkraft för privatskolorna att konkurrera om eleverna genom att sätta generösa betyg. Det ser såklart bra ut att kunna skicka iväg många elever till högskolorna. Men vad hjälper det om de inte fått med sig kunskapen de behöver för att klara vidare studier i bagaget?

 

 

    Och lärare som försvarar sin yrkesheder och sätter de betyg som eleverna förtjänar kan istället hutas åt, som skedde på John Bauer-gymnasiet som för övrigt figurerar som en av de värsta betygsfifflarna i DNs artikel. Där eleverna spelade dataspel på lektionera istället för att lära sig.

 

 

    Friskolesystemet är ytterligare ett privatiseringsfail av episka proportioner. Ett skolmisslyckande som gör Sverige till ett dummare och mer segreregat land. Och som särbehandlar eleverna på kommunala skolor negativt: de trängs bort från högskolorna av privatskolelever med överbetyg.

 

    Mer att läsa om privatiseringarnas och systemskiftets konsekvenser:

 

    En oväntad ledare i Expressen: Erik Erfors skäller ut Filippa Reinfeldt för den katastrofala överbeläggningen på Karolinska.

 

    Aftonbladets Karin Petterson: "Nu når otryggheten också medelklassen". 

   
    Bloggat: Osunt, Lasse,
 
 
    PS: Ombyggnad pågår på den här bloggen. Jag hoppas snart ha löst vissa tekniska problem och kunna presentera resultatet!
 
 
Share |
 
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Stockholmsmoderaterna och skattepengarna

A

lla har väl vid det här laget hört talas om Tuula Lavikkala, som förskingrade mellan 16 och 22 miljoner av Gävle kommuns pengar. Rikslarm har gått ut, dagstidningarna har publicerat hennes namn och bild och många har upprörts, med all rätt.
   
 
    Att förskingra våra skattepengar, som ska gå till viktiga saker, är ett skamligt brott. Det kanske vi kan vara överens om? Oavsett vem som gör det? Men nyss lades utredningen om Serafenaffären ner, fast Filippa Reinfeldt och landstingsmoderaterna gav bort en vårdcentral för småslantar - 700 000 kr - till sina vänner, vilka fyra år senare sålde vårdcentralen vidare för 20 miljoner.
 
 
    Och som DN berättar idag så sålde Stockholmhögern ut gemensamt ägda verksamheter som förskolor och hemtjänst för 3,4 miljoner kronor - när det verkliga värdet beräknas vara 81,7 miljoner, lågt satt. Man har tagit betalt för de begagnade möblerna i lokalerna, och inte så mycket mer. Vilket är brottsligt dumt.    
   
 
    Det verkliga värdet är naturligtvis kunderna och verksamheten och det stadiga inflöde av skattepengar som den garanterar över tid. Som nu tack vare Stockholmsmoderaterna och deras kumpaner kan plockas ut i privata vinster. Samtidigt som de anställdas löner pressas ner, färre personal får sköta samma eller fler arbetsuppgifter och arbetsförhållanden försämras.
    På så vis blir vi alla fattigare, med undantag för en handfull ägare och "entreprenörer", som efter hand köps upp av större riskkapitalister och koncerner. Uppdrag privatisering av svensk välfärd fortskrider. Och detta är ändå en fis i rymden jämfört med de astronomiska summor som förskingrats genom utförsäljningarna av allmännyttans hyreslägenheter till underpriser.
 
 
   
 
    Några exempel ur DNs granskning:
 
 
    "Förskolorna Upptäckarna AB i Älvsjö såldes 2008 till två förskolechefer för 805 000 kronor. Under de tre följande åren 2009–2011 har företaget, som består av de fyra förskolorna Bullerbyn, Ekbacken, Fantasia och Vindleken, haft en sammanlagd vinst på 16,9 miljoner. Av dessa pengar har aktieägarna redan plockat ut 9 miljoner kronor i utdelning.
 
 
    Kulturkrabatens förskolor kunde redan efter åtta månader ta ut 4 miljoner kronor i vinst och andra förmåner. Totalt har Kulturkrabatens förskolor haft ett överskott på 10,6 miljoner sedan de startade våren 2008. Ägaren har också låtit företaget köpa ett privat hus för 2 miljoner."
 
 
    Vi som har varit med ett tag har nog mer än en gång hört våra högerpolitiker påstå att de tar ett större ansvar för svenska skattebetalares pengar. Att de vänder på kronorna, är sparsamma och vill effektivisera. Det kan ju vara värt ett gapflabb. Gick du på den?
 
 
    Det säkraste sättet att råna en bank är att äga den, sägs det. Och vill du förskingra skattepengar så se till att gå med i Stockholmsmoderaterna. Eller något annat borgerligt parti.
 
 
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, AB 1, Arbetet 1,
 
 
Share |
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Rapport från en skurhink

S

tädtiden halveras när städningen på 24 skånska vårdcentraler privatiseras. Det tycker inte det miljöpartistiska landstingsrådet Monika Ekström är något problem:
 
    "Har de hittills städat enligt den städstandard vi har ska det inte vara någon skillnad för den kommer att gälla även framöver. Har vårdcentralerna beställt städ för tre timmar är det vad de har beställt."
 
    Kanske Monika Ekström som ledare kan föregå med gott exempel genom att gå ner till halvtid på sin landstingsrådstjänst, utan att dra ner på sina arbetsuppgifter? Jobba smartare, inte hårdare?
 
 
    Städarna håller såklart inte med henne:
 
 
    "Idag städar jag åtta timmar per dag på min vårdcentral.Nu ska den städas på tre timmar och 12 minuter
med samma städkvalitet. Det är klart att det inte blir samma standard! Jag kan mitt jobb och jag vet vad jag talar om, säger Ros-Marie Persson, lokalvårdare.

  I juli skulle Ros-Marie Persson ha arbetat på Vinslövs vårdcentral i 37 år. Nu tar Sodexo över från början av mars. 1,8 miljoner kronor sparar Region Skåne på att lägga ut städningen av de 24 vårdcentralerna på entreprenad.

  – Man blir fruktansvärt arg över att politikerna inte värderar vårt jobb. Det är vi som är låginkomsttagare som ska drabbas och det är här de ska plocka pengar och tro att de kan spara in. Det är precis som vi inte skulle vara värda någonting, säger hon.

  Karin Jönsson på Kommunals sektion 39 menar att tiden som avsätts för städning ligger under alla gränser för vad som kan anses vara rimligt och kvalitetssäkert:

– Den här utvecklingen är helt förödande för all verksamhet. Man drar ner och drar ner för varje anbudsförfarande och till sist återstår ingen tid alls för att utföra arbetet. Det blir en nedåtgående spiral."
 
 
 
 
 
Share |
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Kommer vinster i välfärden bli en valfråga 2014?

M

antran som upprepas tillräckligt många gånger uppfattas som sanna. Men behöver inte vara det.
   Att de privata vinsterna i välfärden - den systematiska och grova skatteplaneringen, Caremas och Attendos räntesnurror, friskolornas vinstbonanza åt ägarna, försämringarna i verksamheterna som bekostar vinstuttagen, kommer att bli en stor valfråga i valrörelsen 2014 - upprepas som ett sådant 
mantra av politiska kommentatorer.     
   Visst har frågan sprängkraft! De sju partier som vill att privata företag ska kunna fortsätta dränera vår offentliga sektor på skattepengar (ofta utan att själva betala skatt i Sverige) har en massiv folklig majoritet emot sig. Till och med borgerliga politiker ute i landet är skeptiska.
   Jag vet inte någon annan politisk fråga där glappet mellan politiker och folk är så enormt. Trots alla heta debatter om invandringspolitiken är en majoritet av väljarna positiva till invandring, för att ta ett exempel.
 
 
   Samtidigt, just eftersom glappet är så brutalt stort mellan folkviljan och det politiska etablissemanget i denna fråga så finns det en uppenbar risk att privata vinster i välfärden aldrig kommer att tillåtas bli en fråga 2014.
   Sju politiska partier: (sd) (m) (fp) (c) (kd) (s) och (mp),  vill för allt smör i småland inte att frågan ska upp på dagordningen.
   Den socialdemokratiska partikongressen i april i år har utmålats som det Ragnarök där frågan definitivt ska avgöras. Men troligen kommer de socialdemokratiska gräsrötterna tvingas eller luras att gå med på någon halvhjärtad kompromiss som skyfflar frågan under matten och därmed räddar ansiktet på Stefan Löfvén.
   Efter det kommer varken socialdemokraterna eller miljöpartiet vilja prata mer om det hela. Såklart heller inte regeringen - med täta personkopplingar till Carema och Attendo - eller dess stödhjul SD, marknadsliberaler när det gäller.
 
 
   Regeringssidan kommer att försöka flytta fokus. Hälla bensin på lågorna på den enda debatt de kan starta som kan bli skränig nog för att dränka den folkliga vrede som vinster i välfärden orsakar. Vi ser redan taktiken: när regeringens politik misslyckas (som den gjort och kommer att fortsätta göra) så skylls det på invandringen.
   Efter åtta år i regeringsställning och med en lång rad politiska misslyckanden bakom sig (tänk "arbetslinjen") så kommer behovet av att skylla ifrån sig vara massivt.
 
 
   Saken kompliceras ytterligare av den roll som valarbetare som borgerlig massmedia tar på sig när det nalkas valår. Vi minns inte minst Expressens oblyga kampanjande för allianzen 2010.
   Både DN och Expressen har levererat god journalistisk just i granskningar av den vanvård som vinstmotivet i välfärden medför. Deras intresse av att genomföra den sortens granskningar 2014 kommer att vara minimalt.         
 
 
   Vänstern kan alltså inte hoppas på någon draghjälp i frågan från stora massmedia. Återstår möjligheten för vänsterpartiet och övrigt vinstmotstånd att vässa förmågan att sätta agendan själva. Makt ges inte bort gratis. Och vad som diskuteras i en valrörelse handlar i slutändan om vem som har makten över dagordningen.
   Den enda vägen framåt för vänstern är att inse nätets potential som arena för opinionsbildning. Mer om det i ett kommande inlägg.
 
 
   Samtidigt, droppe efter droppe, ett litet men stadigt nyhetsflöde som urholkar den svenska marknadsliberalismen. Den grund som sju av åtta riksdagspartier vilar på.
   Denna gång gäller det en religiös friskola i Göteborg anklagad för "mycket allvarliga brister". En skola vars rektor är den moderate medeltidsmannen och islamisten Abderizak Waberi:
 
 
"Våld mot elever, kränkningar av flickor, bönetvång och dålig undervisning.
GT har läst anmälningarna mot den muslimska friskolan Römosseskolan.
Det förekom saker som inte ska få förekomma på en skola, säger Hans Larson, enhetschef på Skolinspektionen."
 
 
Uppdatering: Chansen att vinstfrågan faktiskt ska ta sig in i valrörelsen 2014 ökade idag när LO presenterade sin modell, en ny vinstfri bolagsform, en lösning som ligger skapligt nära vänsterpartiets.
 
 
DN 1, SvD 1, 2,  AB 1, 2, GP 1,
 
 
Share |
 
 
 
 

KATEGORI:Inrikespolitik

Rosa Luxemburg

 

D

en 15e januari är årsdagen av fascisternas mord på Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht. Den första segern för nazi-Tyskland. En enorm förlust för socialismen. Men idag är hennes idéer mer aktuella än någonsin. Rosa var en stor tänkare och en stor handlare. Hennes marxism och socialism var inte ortodox och förstelnad utan levande. Och hon slutade aldrig tro på människors förmåga att ta makten över och förändra sina egna liv. Hennes tro på folkets förmåga att styra och leda sig självt var den totala antitesen till den leninistiska idén om kommunistpartiet som en elit som skulle styra samhället över massornas huvuden. Man kan bara gissa vad det skule ha betytt för den kommunistiska rörelsen om hon inte avrättats av fascisterna i Berlin när Spartakistupproret krossades. Rosa insåg snabbt faran med Lenins bolsjevism i Ryssland och skrev redan 1918 en förödande kritik av den partidiktatur och det skräckvälde han var i färd med att skapa:
 
 
”Utan allmänna val, ohämmad press- och församlingsfrihet, fri meningskamp, utdör livet i varje offentlig institution, blir ett skenliv där byråkratin ensam förblir det aktiva elementet”
 
och
 
"Frihet endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar - de må vara aldrig så talrika - är ingen frihet. Frihet är alltid den annorlunda tänkandes frihet."
 
 
 
 

KATEGORI:Mediakritik

Privatiseringar ger inte högre kvinnolöner

M

aud Olofsson - centerns förra partiledare - var rätt finurlig ibland. Inte så noga med sanningen alltid, men när det gällde att argumentera för det nyliberala systemskiftet så hittade hon många nya spännande infallsvinklar. Som till exempel att privatiseringar av den offentliga välfärden egentligen var en kvinnofråga. Privata företag skulle - menade hon, betala högre löner. Bara vi privatiserade skulle allt bli bättre. Som här ur en debattartikel från 2010:
 
 
"Många anställda anser dessutom att det är svårt att påverka verksamheten och höja sina löner. En förklaring är att dessa tjänster fortfarande till största del produceras i offentlig sektor."
 
och
 

"Om vi menar allvar med att utjämna löne­skillnaderna måste kvinnor därför få fler arbetsgivare att välja mellan."

 

 

Vid en snabb anblick verkar det ju snitsigt. Privatanställda tjänar mer än  offentliganställda, generellt. Släpp in fler privata företag i välfärdsektorn och - bang! - lönerna kommer att höjas. Problemet är bara att dessa privata välfärdsföretag - till skillnad från vad vi i dagligt tal brukar mena med privata företag, som Volvo och Apple - kommer att ha samma summa pengar att laborera med som den offentliga vården (mindre dessutom, eftersom en del av pengarna ska gå till vinst till ägaren). De blir en slags hybrider, privatoffentliga företag, som vill åt våra skattepengar.

 

Det vanligaste sättet för Carema, Attendo, och andra välfärdskapitalister att tjäna en hacka är att dra ner på personalen. Det ger sig självt att dessa företag inte kommer att vilja spendera mer i lönesummor än den offentliga sektorn. Många välfärdskapitalister gör dessutom sitt allra bästa för att slippa teckna kollektivavtal överhuvudtaget. Enligt en ny undersökning från Kommunal saknar 68 av 140 hemtjänstföretag i Stockholm helt kollektivavtal. Det är naturligtvis förödande för personalen, lönemässigt och arbetsmiljömässigt.

 

 

Det hjälper tyvärr inte med magiskt tänkande av Maud Olofssons typ. Kvinnor (och män) i vård- och omsorgsyrken kommer att ha för låga löner så länge den offentliga sektorn bantas sönder med återkommande svältkurer ordinerade av politiker som helst av allt vill sänka skatterna. Det skulle behövas ett rejält tillskott skattepengar för att kunna höja såväl lönenivåer som personaltätheten.

 

En annan faktor att titta på för den som vill göra något åt de låga lönerna i den offentliga sektorn är  den individuella lönesättningen, som också den påstods vara ett sätt att höja kvinnors löner men knappast hållit vad den lovat. Tvärtom har den blivit ett verktyg för arbetsgivarna att hålla mindre röststarka  anställda nere.

 

Läs gärna Malin Ullgren om rundgången i  RUT-debatten - och om Maud Olofssons bidrag till att fördumma den!

 

Arbetets Martin Klepke om kvinnorna och välfärdskapitalisterna!

 

Share |
 
 

 

KATEGORI:Privatiseringar

Lena Hallengren ute på hal is

I

går skrev Expressen om vanvård på Attendos äldreboende Rosengården i Midsommarkransen. Idag kommer ett nytt vanvårdslarm från ett Attendohem, den här gången gäller det hemmet Vasen i Vasastan. Enligt dokument från Norrmalms stadsdelsnämnd var i höstas 35 procent av de boende undernärda och sju ­procent hade trycksår:

"Det är ett heltidsjobb för mig att se till att min mamma överlever,säger dottern till en 95-årig kvinna som fick en infektion i armen, som enligt sjukhuspersonalen berodde på att hennes hygien inte skötts.

 

Allt som står om Rosen­gården stämmer för det här boendet också. De dementa ­ramlar hela tiden och blir blå­slagna. De ur personalen som är bra och vågar säga ifrån får sparken."

 

Naturligtvis förnekar också i detta fall Attendos propagandachefer att något fel begåtts.

 
Men det är inte första gången det larmas om Vasen. I somras rapporterade anhöriga om rena skräckförhållanden.
 
Idag kommenterar också sossen Lena Hallengren Attendos vanvård: "Vi håller på att få ett a- och ett b-lag". Men kritiken låter rätt vag och luddig.
 
Den minnesgode kommer kanske ihåg att samma Hallengren som idag vill plocka poäng på att kritisera vanvården i Attendos regi nyligen var ute och drog en lans för Attendos och Caremas rätt att fortsätta roffa åt sig våra skattepengar. Såhär lät det för ett år sedan, precis efter Caremaskandalen:
 
"Valfriheten i välfärden är mycket värdefull och har kommit för att stanna. Möjligheten att välja till exempel skola eller hemtjänst har förbättrat vardagen för många människor, och mångfalden har inneburit att nya idéer kunnat växa sig starka och förbättra kvaliteten i både offentlig och privat verksamhet."
 
Att högersossen Hallengren är ute och försöker fiska röster på de privata vård- och omsorgskapitalisternas vanvårdsskandaler är en skandal i sig. Om dessa återkommande fall av vanvård bevisar något så är det att vinstmotiv inte lämpar sig i vård och omsorg. En rätt självklar slutsats. Men inte för Lena Hallengren.
 
 
Share |
 
 
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Mask i sår inget anmärkningsvärt enligt Attendo

N

är den 95-åriga kvinnan som vårdades på Attendos äldreboende i Midsommarkransen kom in på Karolinska Huddinges akutavdelning konstaterade personalen att hennes bensår rann av svart var och kryllade av mask. Ur patientjournalen:
 
"Höger ben bedrövlig syn med hela första strålen som är svart med underliggande pus (var) och maskar som kommer ut inifrån. Vänder på foten och man ser att resten av tårna är röda och där är massor med maskar som kryper runtikring. Även runda öppna sår..."
 
Läkarna var tvungna att amputera benet. Överläkaren på ortopedkliniken ansåg att händelsen borde Lex Sara-anmälas som ett fall av vanvård. Oklart varför så inte skedde. Men enligt Attendos informationschef är det inget konstigt att det kan bli maskar i ett sår. Det kan ju vara intressant att veta för alla som har anhöriga som vårdas på ett Attendohem att maskar i såren där anses som  normalt, åtminstone på sommaren.
 
 
Men vanvården slutade inte vid dåligt omskötta sår. Sjuksköterskan Yvonne Karlsson berättade om svåra missförhållanden på Attendos hem i Midsommarkransen - och fick inte jobba kvar. Hon berättar om hur de äldre hela tiden ramlade ur sina sänger eftersom det inte fanns tillräckligt med personal:
 
"En kvinna fick åka in och sys hela tiden och var helt blåslagen. Men hon hade inga anhöriga, så därför ansågs det inte lika viktig med henne."
 
 
När en patient fick hjärtstopp och sjuksköterskan ringde efter ambulans fick hon en utskällning av sin chef. Patienten ifråga var "nollad" och skulle alltså dö utan att ambulans tillkallades.
 
Läs hela listan över missförhållanden på Attendos privata vårdhem i Midsommarkransen här.
 
Expressens kolumnist Anna Bäsen skriver en väldigt bra kommentar:
 

"Det ska extremt mycket till innan någon slår larm. Jag vet det efter att ha jobbat som undersköterska i äldreomsorgen i många år, även inom Attendo, och efter att ha bevakat äldreomsorgen i tretton år som journalist.

 

Jag vet också att tystnadens kultur om­huldas extra väl inom privat äldreomsorg. När jag jobbade på Attendo fick personalen brev om vikten av att vara lojal med företaget. Kritik kunde tolkas som illojalitet och var man illojal kunde man få sparken.

 

Personalbrist är den vanligaste orsaken till vanvård. Personal är den största kostnaden. Ska ett företag tjäna pengar på äldreomsorg och få en fin vinst behöver man i regel minska personalen. Och de som drabbas hårdast av det är förstås de äldre."


Läs hela!

 

 

Attendo är en av de stora privata vård- och omsorgskoncernerna i Sverige. För verksamhetsåret 2010 redovisade man en vinst på en halv miljard. Företaget har figurerat i en rad vanvårdsskandaler. Tidigare ägdes bolaget av Greve Gustaf Douglas, medlem i moderaternas partistyrelse. Han sålde det vidare för en nätt förtjänst av 642 skattefria miljoner. Nu heter vd:n Henrik Borelius, bror till tidigare moderate ministern Maria Borelius och rådgivare åt regeringen i frågor som rör "kvalitet i välfärden", *host harkel*. Borelius var uppe på tapeten tidigare i år med anledning av ekonomiskt fuffens, mörkande av ägandet och skatteplanering vid försäljningen av Attendoaktier.

 

 

Uppdatering: Av någon anledning tog DN bort inlänken från min blogg. Någon som har en teori om varför?

 

 

Metro, Svd 1, 2, 3, GP 1, Skånskan 1, HD 1, DN 1, 

 

Share |
 
 

 

KATEGORI:Privatiseringar

Guldrush efter skattepengar - dags för Lex Carema!

C

arema, Attendo och de andra välfärdskapitalisterna skär guld med täljknivar. Nyligen kunde vi läsa att dessa "riskkapitalister" - som inte tar några risker - får dubbelt så hög avkastning på investerat kapital i de skattefinansierade verksamheterna som när privata företag måste tävla på den vanliga marknaden. Inte konstigt att de gapar och skriker som hungriga fågelungar efter allt större marknadsandelar.
 
 
Idag presenterade vänsterpartiet en rapport som bekräftar bilden av en tilltagande guldfeber i välfärdssektorn. Välfärdskapitalisternas vinster förra året uppgick till 8,7 miljarder kronor.
 
 
(Siffran 8,7 miljarder gäller den skattefinansierade delen av företagens resultat efter avskrivningar, före skatt, inom områdena utbildning, hälso- och sjukvård samt omsorg och sociala insatser år 2010.)
 
 
Här debatterar Jonas Sjöstedt mot en centerpartistisk vinsttaliban i SVTs Godmorgon Sverige
 
 
 
Det är bra att vänsterpartiet håller liv i den här frågan. Till socialdemokraternas, miljöpartiets, alliansens och SDs stora irritation. Riksdagen må vara full av vinstkramare och Caremakompisar. Folkviljan säger något annat. Den representeras bättre av den folkriksdag som nätverket "Välfärd utan Vinst" sammankallade förra veckan, som efter debatt och omröstning antog en "Lex Carema", mot att skattemedel ska gå till privata vinster.
 
 
Samtidigt som Carema och Vårdföretagarna gått på charmoffensiv - hjälpta på traven av en och annan fackpamp och högersosse - så duggar det en smal men ihållande ström privatiseringskritik i massmedia. Små droppar som urholkar stenen:
 
 
Avregleringen av apoteken gav (förutom betydligt dyrare läkemedel) också sämre tillgänglighet. Något som jag själv kännt av när jag försökt hämta ut mediciner på några stora stockholmsapotek.Om det är svårt att få rätt medicin till och med i Stockholms innerstad, hur går det i glesbygdskommuner?
 
 
Privatskolorna ("friskolor") sätter konsekvent högre betyg på sina elevers prestationer på de nationella proven jämfört med kommunala. Betygsinflation som förstör utbildningssystemet men hjälper den enskilda privatskolan att locka fler elever.
 
 
Mer vanvård i äldrevården, den här gången är det Attendos tur, igen. En till "enstaka händelse" som naturligtvis inte ska ses som en konsekvens av att företagets syfte är att göra största möjliga vinst till minsta möjliga kostnad på våra äldre.
 
 
Sen har vi ju SEKO, som kampanjar mot avregleringarna av järnvägen. Med en serieteckning. Som blir censurerad. Och gissa vad? Alla upprörda medborgare som tog i så att de sket på sig när Tintin flyttades några meter på Kulturhuset. De skiter i att ta i när det gäller verklig, statlig åsiktscensur.
 
 
Tips till SEKO: Anlita Lars Vilks som sertietecknare nästa gång och be honom att rita in profeten Mohammed i
bilden också. Så får ni ordentlig fart på skrikarna i kommentarsfälten. Alla kränkta vita män som helst runkar upp stridspitten till etnoporr. Folkstorm serverad. Mordhot till efterrrätt.
 
 
Och samtidigt som regeringen sänker bolagsskatten med 16 miljarder fortsätter slakten på den offentliga välfärden. Sjukvården tvingas till så kraftiga nedskärningar att patienters liv sätts i fara. Bara i Skåne har fem dödsfall förra året kunna kopplas till nedskärningarna. Aftonbladet: "Den offentliga sjukvården ska krympas till ett minimum för att ge plats för privata alternativ. De som har råd kan köpa dyra försäkringar som ger snabb vård på de fina klinikerna. Marknaden för sjukvårdsförsäkringar växer nu årligen med upp emot 30 procent."
 
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Fackpamparnas svek i vinstfrågan!

 

J

ag är medlem i Kommunal. Fackföreningen som organiserar vad vi kan kalla "välfärdsarbetare". Kommunals medlemmars löner består av skattepengar som betalas in av oss alla för att saker som sjukvård, skola, äldreomsorg, dagis och personlig assistans ska fungera. Kommunal borde alltså, kan man tycka, vara ett väldigt politiskt medvetet och kämpande fack.
 
 
Glöm det.
 
 
Sedan nittiotalet har politiker, såväl sossar som borgare, kunnat hyvla av landstingen och de kommunala verksamheterna anställda och pengar, år efter år. Kommunal har suttit tyst och tittat på när förbundets medlemmar fått en alltmer omöjlig arbetssituation. Alltmer jobb ska utföras av allt färre, underbetalda kommunalare.
 
 
Samtidigt med nedskärningarna så har alltfler verksamheter privatiserats, lagts ut på entreprenad, slumpats bort för småslantar. Jag har länge jobbat som personlig assistent, en av Kommunals största yrkesgrupper. Vi assistenter vet vad privatiseringar innebär för vår del:
 
 
  • Lönesänkningar
  • Längre arbetstider
  • Sämre anställningstrygghet
  • Orimliga krav*
 
 
(*Kollegor  berättar hårresande historier om vad de förväntas ställa upp med. En kompis var tvungen att massera sin brukare i timmar. Fast han helt saknade massageutbildning och skadade sina händer. En annan fick bli privatchaufför och köra runt Stockholm i egen bil dagarna i ända. Sexuella anspelningar och krav är inte så sällsynta som man skulle vilja tro. När assistansen privatiseras flyttas hela makten över arbetsplatsen till brukaren, på personalens bekostnad. De privata assistansbolagen ser i brukaren kassakon som ska smekas medhårs. Personalen är utbytbar.)
 
 
Situationen ser likadan ut på andra håll. De privata äldreboendena har i genomsnitt tio procent färre anställda. Personalkonstnaden är en av de stora posterna i budgeten och när privata företag tar över och ska pressa fram en vinst ur verksamheten så blir det personalen som tvingas springa snabbare, stressa mer, dricka mer kaffe, få mindre tid över till närhet och prat med oroliga brukare och patienter. I slutändan är det vi som betalar för vårdföretagens vinster med vår egen kropp, med arbetsskador och psykisk ohälsa.
 
 
Om detta tycker man att vårt fackförbund skulle kunna ha något intelligent att säga.
 
 
Men inte. Kommunals ordförande Annelie Nordström slår fast att det är viktigast att riskkapitalisterna och välfärdsprofitörerna får fortsätta stoppa skattepengar i sina privata fickor:
 
 
”Jag tror inte på non profit. Hur man än vänder och vrider på det så behöver alla verksamheter, oavsett hur de drivs, gå med ett visst överskott för att utvecklas. Och jag tror också att det i viss utsträckning behövs vinster.”
 
 
”Vi är faktiskt LO:s största medlem. (...) Vår kongress har redan bestämt sig, vi har en plattform att stå på och den utgår från att alla verksamheter behöver gå med vinst för att fungera och utvecklas. Det är också bra för arbetsvillkoren, det är vår grundhållning och det kommer vi givetvis att försöka få gehör för.”
 
 
Annelie Nordström framstår här som så korkad att man undrar om hon vore lämpad att vara ordförande i den lokala syjuntan? Menar hon att den offentliga sektorn i Sverige, som aldrig drivits med ett vinst-för-ägaren-motiv, inte har utvecklats? Förstår hon verklighen inte skillnaden mellan att investera eventuella överskott i en verksamhet för att utveckla den (LO:s och vänsterpartiets förslag till en non-profitmodell för välfärden) och att Caremas ägare Peder Pråhl kan plocka ut 65 miljoner i ren vinst av våra skattepengar för att lyxrenovera sin etagelägenhet på Östermalm på 500 kvadratmeter? Om inte är det dags att hon avgår! Jag är helt övertygad om att Annelie Nordström inte talar för en majoritet av oss personliga assistenter i denna fråga. Inte heller för en majoritet av Kommunals medlemmar.
 
 
Istället för att spruta pinsamma klyschor borde Kommunals ordförande, om hon tänker sitta kvar, ta upp den tråd som en av hennes företrädare på posten, Sigward Marjasin, började spinna på. Han var en glödande motståndare till att skattepengar skulle gå till privata vinster i några få rikas mäns fickor. Istället förespråkade han mer makt och inflytande över arbetsplatserna för de anställda i den offentliga sektorn. Mer arbetarmakt, om man så vill.
 
 
För om vi kommunalare väl vet hur privatiseringar känns in på bara skinnet, så vet vi också att offentliga arbetsgivare kan vara nog så jävliga. Maktfullkomliga kommunala chefer som sparbetingar sina anställda till nervsammanbrott är inte bättre än privata. Privatiseringarna är fel svar, därför att de bara ersätter en chef med en annan. Men det finns en enorm kompetens och kunskap på golvet, bland de anställda själva, som vare sig den nuvarande offentliga driftsformen, eller privatiseringar, tar tillvara. Där borde Kommunals självklara fokus ligga. Inte i att curla banan för Löfven och hans högersossar som är så förtvivlat rädda för att reta upp den stockholmska mediaeliten att de inte törs lägga ett enda politiskt förslag som inte lika gärna skulle kunnat komma ur Reinfeldt och Borgs verktygslåda.
 
 
En annan fackpamp med dålig markkänning, TCOs Eva Nordmark, påstod sig tala för sina medlemmar häromveckan när hon varnade för ett vinststopp. Sedan visade det sig att TCO inte hade tagit klar ställning i frågan och att Eva Nordmark mest talade för sig själv.
 
 
DN 1, 2, Arbete 1, 2, SvD 1, 2,
 
 
 
 
 

KATEGORI:Privatiseringar

Sverige - den nyliberala lekstugan


A

tt Sverige blivit en nyliberal lekstuga dit riskkapitalister söker sig för att tjäna en snabb, lätt hacka på att vanvårda våra gamlingar eller ge våra skolelever undermålig utbildning i privatskoleformat har varit ett återkommande tema på den här bloggen under vintern. Caremaskandalen har hjälpt många att få upp ögonen för hur illa ställt det faktiskt är. Nu bekräftas det av en undersökning från konservativa tankesmedjan Heritage Foundation: Sverige är världsmästare i nyliberalism.


Egentligen så borde den prispokalen rimligtvis tillfalla Somalia eller något annat tredje världen-land där ingen betalar skatt och där ingen byråkratisk stat tillåts störa den rena, fria marknadsekonomins sätt att fungera. Men nyliberaler brukar förhålla sig kallsinniga till den reellt existerande fria kapitalism som välsignar större delen av vår planet med sin dynamik. Kanske för att dessa samhällen utan välfärdsstater och statliga ingrepp i ekonomin - som Somalia - brukar vara små helveten för de människor som har oturen att leva där?


Heritage Foundation gör därför en klok avgränsning: Sverige är världsmästare i nyliberalism inom den grupp i-länder som byggde upp avancerade ekonomier under 1900-talet. (Ett i-land med avancerad ekonomi och välfärdssamhälle blir man med hjälp av de av nyliberalerna hatade omfördelande skatterna och statliga regleringarna.)


"Bland utvecklade ekonomier är det Sverige som klättrat snabbast i rankningen sedan 1996, säger Anthony Kim, politisk analytiker på den ansedda amerikanska tankesmedjan, till Svenska Dagbladet. Utvecklingen har drivits på av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar. Med arbetskraftsinvandringen, friskolan och avregleringen av järnvägen sticker Sverige ut i jämförelse med andra länder."


***

"Sverige är en förebild, sa Jim M Roberts efter sin föredragning på näringslivets tankesmedja Timbro i slutet av februari. Det syns på flera områden, inte minst det svenska pensionsystemet som ju är inspirerat av Chile.

Under föredraget säger Jim Roberts att den positiva ekonomiska utvecklingen är lite oväntad för Sverige, ”the home of ­democratic socialism”. Alla på Timbro skrattar. Alla är liberaler. Alla får en gratis wrap till lunch."


Nu är vi i expressfart på väg att avveckla det vi uppnått under det förra århundradet. Avregleringarna och privatiseringarna av den offentliga sektorn gav oss Carema, Attendo och de andra vanvårdsfabrikerna och en politisk elit av såväl borgare som sossar som sitter med händerna djupt nerkörda i syltburkarna och av det snöda egenintresset aldrig frivilligt kommer att återreglera några privatiserade verksamheter eller kicka ut några riskkapitalister.


Avregleringen av järnvägen blev det stora tågrånet. Ett komplett haveri. Privatskolereformen gav oss betygsinflation. Skolor som lockar elever med snitsig marknadsföring men inte kan undervisa. Stadigt sjunkande kunskapsresultat och ökande segregation och klassklyftor mellan elever från olika bakgrunder. Avregleringen av Stockholms tunnelbana har lett till kaos och fara för vanliga resenärer. Avregleringen av apoteken gav oss - såklart - dyrare mediciner, inte billigare som privatiseringstalibanerna utlovade. Elen har blivit 80 procent dyrare efter avregleringen av den marknaden.



På område efter område upprepas samma mönster: nyliberalism är bra - för några. Framförallt för de som kan tjäna en snabb och lätt hacka, som Caremas kissblöjekapitalister. För den stora majoriteten är avregleringar, privatiseringar och nyliberalism en katastrof.



Den stora frågan för våra efterkommande kommer att vara hur vi som levde i denna tid kunde vara så urbota korkade att vi inte insåg detta? För nyliberalismen är - trots namnet - inte ny. Förra gången den prövades i stor skala, i början av 1900-talet, ledde den till börskrasch, en havererad global ekonomi, Hitler i Tyskland och så småningom ett världskrig. Ska det behöva gå så långt den här gången också? Efter finanskraschen 2008 - orsakad av nyliberal ekonomisk idioti - är vi redan halvvägs.


Uppdatering: Trots att vår politiska elit - med vänsterpartiet som lysande undantag - försökt hamra in nyliberalismens och privatiseringarnas förträfflighet i 20 års tid så vet vanligt folk - som får leva med konsekvenserna - bättre. SOM-institutets mätningar visar på en ihållande privatiseringskritisk opinion.


DN 1, SvD 1, AB 1, SVT 1, GP 1,


Share |



KATEGORI:Privatiseringar

Stefan Löfvén får hoppas på Caremas nye reklamchef!


C

arema nyanställer på sin kommunikationsavdelning. Ny reklam- och informationschef. Uppdrag: ansiktslyftning! "En stor utmaning", så beskrev den nye informationschefen Susann Bodin jobbet i en kommentar till ABC. En blir lite nyfiken på vilken lön som dylikt kamikazeuppdrag motiverar.


Nye reklamchefen Anna Sebart utlovar "välriktade kommunikationsinsatser" framöver och menar att hon tog jobbet med att putsa upp Caremas skamfilade fasad - för att hon "tycker att vård och omsorgsfrågor är viktiga."!


Första dagen på jobbet kunde kanske ha börjat bättre. Dagens inrikesnyhet: tre fjärdeldear av de socialdemokratiska arbetarekommunerna ger Stefan Löfven och den socialdemokratiska partitoppen bakläxa och vill förbjuda vinster och riskkapitalister i välfärden. Sossarna, som plågade vacklat och velat fram och tillbaks i den här frågan, verkar nu redo att gå på vänsterpartiets linje. Om gräsrötterna får bestämma! Ska vi kalla det "Caremaeffekten"? Vi får väl se om Anna Sebarts "välriktade kommunikationsinsatser" kan vända detta.


Det svider förmodligen i skinnet också på Stefan Löfven. De många ryggdunkar han fått från från borgerliga ledarskribenter (ja, till och med den kristna högerns Göran Skytte blev "upprymd" av tillsättningen av Löfven och konstaterar att "För mig som borgerlig är han ett bra val") kan väl inte kompensera det faktum att han går i otakt med sin egen partiapparat i en så viktig fråga? Och det är nog inte den enda.


Det vore intressant att veta hur arbetarekommunerna ställer sig till hans snabba kovändning om europakten? LO är iallafall inte glada.


Nog för att jag unnar sossarna lite arbetsro och goda opinionssiffror efter en helvetesvinter. Men hur mycket  av "Löfveneffekten" grundas i politik? "Stålmannen" har inte gjort några större avtryck och när han väl satt ner foten så har det varit högerfoten. Inte fan återvinner sossarna förlorad mark tack vare att de lovar Carema fortsatta vinster, eller skriver under den pakt som Juholt kallade "en smyganslutning till euron". De vinner tillbaks väljare trots sin politik och tack vare en massmediabevakning som undviker att prata om sakfrågorna och istället fluffar på om "bra stämning" och "stort förtroende".


Löfven får väl hoppas på fortsatt innehållslös men entusiastisk mediahype. Och att Anna Sebarts "välriktade kommunikationsinsatser" gör det lite lättare för honom och den socialdemokratiska partiledningen att försvara den marknadsfundamentalistiska lekstuga som tillåter Carema, Attendo och andra parasiter att växa sig feta och belåtna på skattepengar. Kanske de socialdemokratiska gräsrötterna kan vaggas till sömns igen?


Bloggat: Nemokrati om europakten, Ett hjärta rött om sjuka som uppmanas söka liggande jobb, Jonas Wikström om sossarnas ickelinje,


AB 1, SVT 1, 2, SvD 1, DN 1,


Share |




KATEGORI:Privatiseringar