Grattis Libyen!
P
unkt för första akten i det libyska dramat: "Hur man krossar en familjediktatur!". Massmördaren 1, 2, imperialisten, EUs grindpojke, USAs ställeföreträdande tortyrchef, Afrikas självutnämnde "Konungarnas konung", Berlusconis bäste blattepolare, "broder ledaren", borderlinaren, Muammar Khadaffi är död. Skjuten i huvudet.
Jag hade sett fram emot att fira hans infångande och rättegång. Vem vet vilka hemligheter han hade kunnat berätta, om förtroeliga samtal med Condoleeza Rice, Tony Blair, Nicolas Sarkozy och som sagt Silvio Berlusconi? Vilka mefistofeliska avtal som ingåtts dem emellan signerade i olja och blod? Kanske till och med vår egen Carl Bildt, vars Lundin Oil gjort affärer med den libyska familjediktaturen, hade fått svettas? Nu blev det inte så och dessa hycklare kan dra en lättnadens suck. Mer välförtjänt är den lättnadens suck som det libyska folket äntligen kan dra. Åtta månaders inbördeskrig krävdes för att nå hit. Ibland såg det nattsvart ut. När Khadaffi sände ut sina legosoldater, sina tanks och sitt stridsflyg mot demonstranterna höll världen andan. Skulle den arabiska våren nu dränkas i blod? Men samtidigt skrev diktatorn under sin egen dödsdom. Han felbedömde totalt situationen. Eller så insåg han hur hatad han faktiskt var av sitt eget folk, och grep efter det sista halmstrået: militärt ultravåld. Bashar Al Assad, Syriens överstedåre, sover nog inte så gott inatt. Kunde det hända Muammar, som verkade sitta så säkert i sadeln för bara ett år sedan, så är det nog fler som sitter löst, trots att de har alla bomber och kulsprutor de kan önska sig.Nu börjar akt två: "Byggandet av en demokrati". Den kan bli betydligt längre än första akten. I Sverige fick vi inte en fungerande demokrati på åtta månader. Det kan vara värt att hålla i minnet. Inte ens på åtta år. I ett land som Libyen, som vanstyrts av en vrickad familjediktatur, utan ens en konstitution, så får man räkna med en del gupp på vägen. Precis som de svenska demokratikämparna för hundra år sedan kommer libyerna att få fajtas med privilegierade eliter som inte har lust att släppa kontrollen över sin makt och sina tillgångar. Nato, USA och EU kommer att försöka använda dessa eliter som buffrar mot folkliga krav på ökad kontroll över oljeproduktionen. Libyen har ju olyckan att vara ett oljerikt land. Oljebaserade ekonomier brukar gå hand i hand med politiskt förtryck (våra morska grannar i väst behöver inte ta åt sig). Där precis som här kommer religionen att försöka vara bromskloss mot framsteg. Men ändå: Dörren står öppen mot en bättre framtid, för liberna såväl som för egyptierna och tunisierna. Inte vidöppen. Men folket har nu en chans att pressa på och vidga glipan! Vem hade kunnat ana det för ett år sedan? Att våra grannar på andra sidan medelhavet skulle bli de som gav oss självbelåtna europeer och amerikanare en uppvisning i folkmakt som skulle sända svallvågor över hela världen? Ja ända till Wall Street!
Muammar Khadaffi är död. Möjligen saknad av förvirrade stalinister och högerextremister. Jag ska inte dricka för hans död, men skåla för det libyska folkets väl!
Kolla gärna på Democracy Nows reportage om Libyen från i tisdags för en bra bild av läget!
Mina tidigare blogginlägg om Libyen och Khadaffi: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12,
Andra bloggar: Altruistbloggen, Arijan Kan om Bildt, Kilden & Åsman, som bloggat suveränt om Libyen under hela inbördeskriget! Birgitta Axelsson Edström,
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, AB 1, 2, 3, 4, Exp 1, 2,
